Podd: De säljer sex – och sina ägg

I nästan tjugo år har Niklas Thenstedt längtat efter att få ett eget barn. Nu har han ett avtal med en klinik i Colombia, där en surrogatmamma ska föda hans barn. Han har träffat kvinnan som ska bära barnet. Men den genetiska mamman – den kvinna vars ägg använts – är okänd för honom. Hennes identitet är skyddad av sekretess.

Det är utifrån den situationen som Dagens Nyheters reporter Josefin Sköld i podden Spotlight har börjat granska den internationella fertilitetsindustrin. I avsnittet ”De säljer sex – och sina ägg” berättas att kvinnor som agerar äggdonatorer i flera fall också har varit verksamma inom livesexindustrin. Det rör sig inte om enstaka exempel, utan om ett mönster som blir tydligt när man börjar nysta i aktörer och mellanhänder.

För Niklas Thenstedt spelade kliniken i Colombia en avgörande roll. Han fick ett löfte om att en surrogatmamma skulle föda hans barn. Han träffade henne, men hon är inte barnets genetiska mamma. Den kvinnan är en anonym äggdonator, och frågan om vem hon är har väckt fler frågor än svar. Varför är hennes identitet skyddad? Och hur har hon själv hamnat i den situationen?

Colombia har blivit ett av flera länder som lockar utländska blivande föräldrar med en mer tillgänglig syn på surrogat och äggdonation. För den som inte kan eller vill vänta i svenska vårdköer kan utlandet framstå som en lösning. Samtidigt innebär resan till en annan juridisk verklighet att den blivande pappan eller föräldrarna inte alltid vet vilka avtal som egentligen har skrivits. Sekretess kring donatorer kan vara ett sätt för kliniker att skydda sin verksamhet.

Inom den globala fertilitetsmarknaden finns också en ekonomisk dimension. Äggdonation sker sällan utan ersättning. I vissa länder är ersättningen så pass hög att den kan vara ett incitament för kvinnor med svag ekonomi. När det dessutom finns en överlappning med livesexindustrin, där kvinnor säljer sexuella tjänster framför webbkamera, aktualiseras frågor om utsatthet och utnyttjande. Det gör att en annars medicinsk process får en betydligt mörkare baksida.

Surrogat och äggdonation är omgärdade av olika lagar i olika länder. I Sverige tillåts äggdonation under stränga regler, men surrogatmoderskap är i praktiken inte något som erbjuds inom den allmänna sjukvården. Därför söker sig många svenskar utomlands. Resmålen är flera, men de gemensamma dragen är ofta en mer liberal syn på avtal och en vilja att möta en efterfrågan från en global målgrupp.

Mönstret som DN har uppmärksammat väcker också frågor om barnets rätt att känna till sitt ursprung. I Sverige har ett barn som tillkommit genom donation rätt att i vuxen ålder få information om sin donator. I Colombia är det en annan verklighet. Den som föds genom äggdonation kan få växa upp med en okänd genetisk bakgrund. Det kan få betydelse för både barnet och föräldrarna långt senare i livet.

Även för Niklas Thenstedt är situationen komplex. Efter nästan tjugo års väntan är ett barn på väg, men processen lämnar många frågor efter sig. Kvinnan som donerade äggen är fortfarande anonym. Samtidigt är hon inte längre bara en oviss uppgift i ett klinikprotokoll, utan en person i ett mönster som DN har kunnat följa. Det handlar om livets början, men också om pengar, utsatthet och bristande insyn.

DN:s granskning i Spotlight har inte bara följt en enskild historia. Den visar även på ett bredare samhällsproblem. När fertilitet blir en vara som säljs över gränserna finns risk att människan bakom processen försvinner. Livesexindustrin och äggdonation är två skilda världar, men de möts i samma mönster av dolda identiteter och kommersiella intressen. Frågan är vem som skyddar kvinnorna i gränslandet.

I takt med att allt fler länder överväger ny lagstiftning på området blir det allt viktigare att se granskningar som denna. Det handlar inte bara om teknik eller juridik, utan om människors motsägelsefulla behov av närhet, pengar och kontroll. För Niklas Thenstedt är målet tydligt: ett barn. Men vägen dit har gått genom en industri där vissa delar aldrig syns i dagsljus.