SD-topparnas besked: Inga stödröster till L

Liberalernas uppgörelse med SD skapar intern kris och tvivel om stödröster

L-ledningens nya överenskommelse med Sverigedemokraterna har utlöst en allvarlig intern kris inom Liberalerna. Partiledaren Simona Mohamssons beslut att öppna dörren för SD i en framtida regering var inte förankrat internt, vilket har resulterat i att flera framstående partiföreträdare meddelat sin avgång under de senaste dagarna.

Enligt källor till DN inleddes förhandlingarna med SD efter att vice partiledare Henrik Vinge i en SR-intervju i januari signalerade att partiet kunde tänka sig att hjälpa det krisdrabbade Liberalerna över riksdagsspärren. ”Jag skulle inte utesluta det”, sade Vinge då.

Partiledningens förhoppning är att uppgörelsen ska rädda partiet kvar i riksdagen. Men några stödröster från SD-väljare bör Liberalerna inte räkna med, enligt flera lokala SD-företrädare som DN har talat med.

Andreas Exner, ordförande i SD Sjuhärad, tror att steget att stödrösta på L är alltför stort för en typisk SD-väljare och kommer själv inte att rekommendera det: ”Nej, det kommer jag inte göra. Och jag kommer själv inte stödrösta på Liberalerna.”

Jörgen Fogelklou, SD:s gruppledare i Göteborg, instämmer i denna bedömning: ”Jag vill ju att vi ska bli ett så stort parti som möjligt, så jag uppmanar ingen av våra väljare att stödrösta på Liberalerna.”

Trots tvivel om stödröster välkomnar sverigedemokraterna uppgörelsen, som kallas ”Sverigelöftet”. Mikael Strandman, ordförande för SD i Värmland, uttrycker sin tillfredsställelse: ”Det är klart vi ser det som positivt. Allt det där med röda linjer är ju bara löjligt.”

I överenskommelsen ingår ambitionen att alla fyra Tidöpartier ska ingå i en framtida regering, samt 15 sakpolitiska punkter. I SVT:s Agenda hävdade Mohamsson att punkterna representerar frågor som är ”viktiga för Liberalerna” och att ”SD har förflyttat sig och kan säga att Liberalernas politik numera också är SD:s politik.”

Denna tolkning motsägs dock av flera SD-företrädare som DN talat med. De anser att partiet inte gjort några egentliga eftergifter för att nå fram till avtalet.

Fredrik Thomasson, ordförande för SD i Blekinge, menar: ”Jag anser inte att det är några frågor som är kontroversiella. Jag ser detta som ett steg i att vi skulle komma in i regeringen, och det är där man påverkar på riktigt.”

Riksdagsledamoten Magnus Persson beskriver dokumentet som ”ganska fluffigt” och påpekar att flera partier ska komma överens om den slutgiltiga politiken.

En centralt placerad källa inom SD säger till DN att ”i praktiken är det enda som är spännande i avtalet regeringsfrågan. Sakpolitiken är ganska ointressant.”

En fråga som sticker ut i överenskommelsen gäller den svenska valutan. Parterna har kommit överens om att driva på för en utredning om euron med målet att hålla en folkomröstning vid valet 2030. Medan Liberalerna framhåller detta som en framgång, avslöjar källor för DN att förslaget om folkomröstning kom från SD, medan L ville se en utredning för att direkt införa euron.

SD-företrädare ser folkomröstningen som en effektiv spärr mot euroinförande, eftersom opinionsläget i Sverige för närvarande är emot valutan. Jörgen Fogelklou konstaterar: ”L har ju tidigare sagt att vi ska införa euro, och inte ha någon folkomröstning. Så i den frågan är det väl snarare de som har gett med sig.”

Andreas Exner ser folkomröstningen som ett sätt att avföra eurofrågan från dagordningen: ”Jag är övertygad om att nej-sidan kommer vinna. Och då stänger man frågan för en lång tid framöver.”

På söndag väntar ett avgörande ögonblick när Liberalerna håller ett extrainsatt landsmöte där partiet ska rösta om Mohamssons framtid. Om hon röstas bort kommer även samtliga liberala ministrar att avgå, vilket kan utlösa en regeringskris.

Flera sverigedemokrater uttrycker också oro för att Tidöpartiernas riksdagsmajoritet kan förändras redan före nästa val om liberala riksdagsledamöter väljer att lämna sina uppdrag i protest mot uppgörelsen.

Magnus Persson formulerar oron: ”Om vissa riksdagsledamöter väljer att lämna sina uppdrag mitt under mandatperioden så blir det ju problematiskt för Tidösamarbetet. Kommer de sitta kvar som vildar eller kommer de att lämna?”