Segal, 29, om bristerna på LSS-boendet: ”Kan i alla fall prata”

En natt på sitt LSS-boende vaknar Segal Mohamed av något som känns fel. Hon öppnar ögonen och upptäcker en okänd man i vårdkläder som står och tafsar på hennes bröst. Förlamad från bröstkorgen nedåt kan hon bara skrika: ”Ta inte på mig!”

Händelsen är bara en i raden av brister som uppdagats på boendet Tunnlandsgatan i Göteborg, där Segal bor sedan 2023. En bostad med särskild service som enligt lex Sarah-anmälningar och avvikelserapporter varit präglat av allvarliga missförhållanden under flera år.

– Jag var chockad och rädd. När jag ville veta vem det var sa chefen att de inte visste. Det kändes så fel. Man tänker: Här kommer tryggheten. Och så händer en sådan sak, berättar Segal.

Trots att Segal ville polisanmäla övergreppet skedde ingen anmälan, enligt henne själv. Den nuvarande enhetschefen bekräftar att det inte finns någon dokumenterad polisanmälan och säger att sådana anmälningar sker i samråd med den boende.

Efter incidenten vågade Segal inte längre ligga i sin säng. Hon satt i stället i sin rullstol så länge att huden på hennes fötter till slut sprack.

På Tunnlandsgatan bor tio personer med förvärvade hjärnskador och omfattande funktionsnedsättningar. De flesta kan inte kommunicera verbalt. Mellan 2023 och 2025 har nästan 300 avvikelser rapporterats på boendet, visar dokument som Dagens Nyheter tagit del av.

– Jag känner mig inte trygg, med tanke på hur det har varit. På ett sätt är jag tacksam för att de här sakerna har hänt mig, för jag kan i alla fall prata, säger Segal.

I rapporterna framgår att boende har legat i timmar i sin egen avföring och spya, utsatts för kvävningsrisk och blivit dåligt bemötta av personalen. Segal berättar också om händelser som inte finns dokumenterade, som när en medboende nekades hjälp att åka till psykakuten trots upprepade förfrågningar.

– Enhetschefen kom in till mig och sa: ”Sluta ringa, annars får du inte komma ut ur ditt rum”, hävdar Segal.

Innan Segal blev förlamad arbetade hon själv inom LSS-verksamhet. Hon är kritisk till hur boendet bemöter sina brukare och säger att personalen problematiserar henne när hon påtalar fel. I en utredning beskrivs hon som en person med ”ett utmanande beteende” som ”hotar personalen” – något hon inte känner igen sig i.

– LSS är till för brukarna. Jag vill kunna påverka min situation. Men jag har förstått att de inte lyssnar på mig, eftersom jag är förlamad och bor på boende, säger Segal.

I höstas lex Sarah-anmälde kommunen Tunnlandsgatan till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). I anmälan ingår tolv händelser mellan 2024 och 2025, bland annat problem med saknade narkotikaklassade läkemedel, hygienbrister och en kartläggning av hela verksamheten.

Avdelningschefen Anna Lifjorden, som ansvarar för 120 LSS-boenden i Göteborg, medger att situationen är allvarlig.

– Det är allvarligt och oacceptabelt att det uppstår på det sättet, och att man inte har agerat tillräckligt i tid, säger hon.

Lifjorden menar dock att bristerna på Tunnlandsgatan skiljer sig från den systematiska vanvård som tidigare uppdagats på ett annat LSS-boende i Göteborg.

– Här har medarbetare velat göra rätt, men det har inte funnits struktur, rutiner och kompetens, förklarar hon och tillägger att ansvaret ligger hos ledningen och chefer i olika led.

Rose-Marie Karlsson, tillförordnad enhetschef sedan november 2025, anser att situationen förbättrats avsevärt.

– Våra brukare far absolut inte illa. Sedan händer det saker. Det är klart vi har avvikelser. Mycket behöver vi få styr på. Men rutinen fungerar någorlunda i dag, säger hon.

Segal är kritisk till detta påstående och frågar om cheferna har konsulterat brukarna.

– Det finns fortfarande stora problem som man inte adresserar. När brister sker under lång tid och ansvariga inte agerar tillräckligt blir det en form av medveten vanvård genom underlåtenhet, säger hon.

I framtiden hoppas Segal kunna lämna boendet för att i stället bo med personliga assistenter, men processen är lång. Under tiden vill hon fortsätta kämpa för bättre förhållanden.

– De flesta kommer att bo kvar här hela livet. Jag kan lämna. Men jag vill att det blir bättre för de som bor kvar.