SMHI går till botten med hot om extremkyla i Norden

Sveriges kommuner arbetar intensivt med klimatanpassning för att möta en varmare framtid. Men samtidigt växer oron för ett helt annat scenario – att det i stället kan bli betydligt kallare. Extrema vintertemperaturer, kraftigare snöstormar, ökad isutbredning i Östersjön och bristande livsmedelsförsörjning på grund av kortare växtsäsonger är effekter som kan drabba Sverige vid en eventuell kollaps av Amoc.

Amoc, eller The Atlantic Meridional Overturning Circulation, är ett omfattande system av havsströmmar i Atlanten som spelar en avgörande roll för det nordiska klimatet. Det är detta system som gör att vintervädret i Norden är betydligt mildare än det sibiriska, trots liknande geografisk breddgrad. Till skillnad från Golfströmmen, som i huvudsak drivs av vindar och jordens rotation, styrs Amoc av skillnader i vattnets densitet, det vill säga salthalt och temperatur.

Golfströmmen når egentligen aldrig norra Europa – den går längs Nordamerikas östkust. Det är i stället Amoc-systemet som tar vid och för det varma vattnet från Golfströmmen vidare norrut till våra breddgrader. Problemet är att Amoc är mycket känsligt för klimatförändringar. När smältvatten från Grönlandsisarna gör havsvattnet sötare och lättare bromsas den nedsjunkande rörelsen, vilket riskerar att få hela systemet att kollapsa.

En holländsk forskargrupp har publicerat en studie i tidskriften Geophysical Research Letters och tagit fram en interaktiv visualisering som visar potentiella konsekvenser av en kollaps. Enligt deras beräkningar skulle extrema köldknäppar kunna innebära temperaturer på minus 41 grader – i Stockholmstrakten. Sådana extremtemperaturer skulle ställa helt nya krav på samhällets beredskap och infrastruktur.

Samtidigt finns olika uppfattningar inom forskarsamhället om hur överhängande hotet egentligen är. Viss forskning pekar på att starka vindar på södra halvklotet skulle kunna skydda strömsystemet från kollaps. Andra forskare framhåller att dagens extremväder och havsnivåhöjningar är mer akuta problem som kräver omedelbar uppmärksamhet.

SMHI inleder nu en förstudie för att kartlägga forskningen om hur en Amoc-kollaps skulle påverka Sverige. Projektet innebär ingen egen forskning, utan bygger på en litteraturgenomgång som i december ska utmynna i en kunskapsöversikt och rekommendationer för myndighetens fortsatta arbete.

Ola Kalén, oceanograf och projektledare på SMHI, konstaterar att Sverige generellt är oförberett på scenarier där man behöver hantera en nedkylning. Bakgrunden till initiativet är att intresset för havsströmmarnas framtid har ökat snabbt. Myndigheten får allt oftare frågor från regeringskansliet, medier och allmänhet om vad en kollaps skulle innebära för Sverige.

Det finns ett stort behov av att samla och tydliggöra kunskapsläget kring Amoc och vad dess minskning eller kollaps skulle få för effekter, enligt Kalén. SMHI behöver kunna ge välgrundade och samstämmiga svar både internt och externt. Myndigheten är redan i dag aktiva med Amoc-forskning inom ett flertal EU-projekt, något man vill utöka.

Tidpunkten för en eventuell kollaps av strömsystemet har länge delat forskarsamhället. Så sent som 2021 bedömde FN:s klimatpanel IPCC att det är osannolikt att systemet stannar av under detta århundrade. Men de senaste åren har synen på riskerna förändrats dramatiskt.

En ny studie i tidskriften Science Advances beräknar att havsströmmarna kan försvagas med omkring 50 procent fram till år 2100. Genom att kombinera klimatmodeller med faktiska havsobservationer menar forskarna att inbromsningen är kraftigare än vad tidigare prognoser gjort gällande. Detta representerar en betydande revidering av tidigare antaganden.

Enligt Ola Kalén på SMHI pekar den senaste forskningen i dag på en allvarligare hotbild. Det har kommit mycket ny forskning på senare tid som säger att riskerna är större än vad man tidigare trott. Han bedömer att mycket forskning nu pekar på att läget är värre än vad det framställs som i IPCC-rapporten som kom för fem år sedan.

I oktober 2024 varnade 48 framstående klimatforskare i ett öppet brev till Nordiska ministerrådet för att risken för ett oåterkalleligt stopp av Amoc har underskattats kraftigt. I brevet understryks att en kollaps skulle få förödande konsekvenser, särskilt för just de nordiska länderna. Det är denna hotbild som fått Island att agera och formellt klassa fenomenet som en nationell säkerhetsrisk.

Larmet om en eventuell Amoc-kollaps gör klimatanpassningen i Sverige komplicerad. Kommuner måste rusta både för uppvärmning och nedkylning samtidigt. Man måste ta dessa olika vägar parallellt och framför allt vara adaptiv när man längre fram vet säkrare vad som kommer att hända, förklarar Ola Kalén.

Men han understryker samtidigt att det inte finns någon motsättning mellan de två framtidsscenarierna när det gäller vilken åtgärd som krävs i dag: att minska koldioxidutsläppen. Även om det finns osäkerheter så vet man helt säkert att ju snabbare utsläppen minskas, desto mindre blir risken för en kollaps i närtid. Det är det absolut viktigaste som borde göras direkt, betonar Kalén.

Frågan om Amoc och Golfströmmens framtid har därmed blivit en central del av klimatdebatten i Norden. För Sveriges del handlar det inte längre bara om att anpassa sig till ett varmare klimat, utan även att förbereda sig för möjligheten av dramatiskt kallare vintrar. Den vetenskapliga osäkerheten kring när och om en kollaps kommer att ske gör planeringsarbetet extra utmanande för kommuner och myndigheter.