Stockholms kommun kan ha avgjort riksdagsvalet 2026. I huvudstaden bor cirka tio procent av Sveriges befolkning och väljarna där utser 33 riksdagsmandat. Enligt det preliminära valresultatet går 21 av dessa mandat till de rödgröna partierna. Erik Wångmar, statsvetare vid Linnéuniversitetet med forskning om kommunpolitik, är tydlig:
– Det är helt uppenbart att det är slaget om Stockholms kommun som har gett den rödgröna segern, om man ska förenkla saker. På marginalen har stockholmarna avgjort riksdagsvalet.
Wångmar pekar också på att Sverigedemokraterna har ett svagt stöd i huvudstaden, vilket drar ner Tidöpartierna. Liknande mönster syns i Göteborg och Malmö. Han menar att en hög andel personer med utländsk bakgrund i storstäderna kan vara en förklaring, liksom en större vardaglig tolerans.
– Man skulle också kunna tänka sig att det finns en större tolerans för personer med utländsk bakgrund på platser där de förekommer i rik mängd. Där träffar man dem i vardagen, vilket man inte gör på landsbygden. Jag säger inte att det är så, men det kan vara en förklaring, säger han.
Wångmar noterar även att Tidöregeringens hårda kriminalpolitik inte tycks ha lockat storstadsväljarna.
– Tidös hårda kriminalpolitik har snarare gått hem i de delar av landet som inte alls berörs i samma utsträckning av det dödliga skjutvapenvåldet. De som verkligen berörs av det har inte varit lika påverkbara.
En av valets stora frågor var om Liberalerna skulle klara fyraprocentsspärren. Opinionsmätningarna pekade länge mot ett ja, och enligt det preliminära resultatet ligger partiet på 5,4 procent. Johan Martinsson, statsvetare och opinionschef på Demoskop, tillskriver partiledaren Simona Mohamsson framgången.
– Det tycks som att Simona Mohamssons outtröttliga försök faktiskt till sist lyckades. Det var ju ett ovanligt drag att så ogenerat be om stödröster, säger han.
Flera experter understryker att valresultatet är preliminärt och att mandatfördelningen kan ändras. Oskar Hultin Bäckersten, postdoktor i statsvetenskap vid Mälardalens universitet, säger att ingen kan ropa hej åtminstone innan onsdagsrösterna är räknade. Han är förvånad över att regeringspartierna inte backar, medan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna tappar.
Opinionsmätningarna inför valet visade ett stort gap mellan blocken, men Tidöpartierna hämtade in det i slutet. En alternativ förklaring är att Socialdemokraterna gjorde en svag slutinsats och kan få sitt sämsta valresultat sedan allmän och lika rösträtt infördes 1919.
– Det är mycket sådant som måste analyseras, för det är svårt att dra slutsatser om orsakssamband av det här. Man kan tänka sig att det är mycket diskussioner inom S om vad man egentligen har haft för strategi, säger Hultin Bäckersten.
En teori till svängningen från opinionsmätningarna till det preliminära resultatet är att osäkra väljare som bestämmer sig sent i övervägande grad valde ett Tidöparti, precis som 2022. Hultin Bäckersten säger att det är för tidigt att bekräfta.
Regeringsfrågan är dock fortsatt komplex. Vänsterpartiet kräver ministerposter för att släppa fram en S-ledd regering, medan Centerpartiet vägrar sitta i regering med V. L-veteranen Lars Leijonborg konstaterade tidigare på valdagen att regeringsfrågan inte går att lösa om ingen bryter sina vallöften. Hultin Bäckersten instämmer:
– På ett uppenbart sätt har han rätt. För att en regering ska komma på plats behövs det kompromissas med saker som man sagt att man inte tänker kompromissa med. Det är klart att det kan vara skillnad mellan det man säger före och efter ett val, men i V:s fall handlar det om att de har fått nog av att vara stödparti åt så många S-regeringar under så lång tid.
Samtidigt står C och V långt från varandra i många politiska frågor, vilket gör det svårt att enas om ett regeringsalternativ och en budget. Hultin Bäckersten menar att S gärna pekar på dessa partier och kräver att de släpper sina positioner, men att V kan behöva ställa ovillkorliga krav för att nå regeringsmakten.
Han ser också en spegling mellan blocken. Liberalerna och Sverigedemokraterna stod långt ifrån varandra för bara några år sedan, och i dag lovas SD ministerposter av samarbetspartierna – med undantag för KD.
– Det belyser det dubbla i svensk politik: att det är ganska många små partier som måste komma överens för att kunna bilda regering, och att vi har relativt tydliga block men stora inbördes skillnader.
Det preliminära valresultatet väntas bli tydligare när de sista rösterna är räknade. Fram till dess är alla mandatsiffror osäkra – och regeringsfrågan långt ifrån löst.
