Surrogatagenturen: ”Inte vi som rekryterar”

Efter Dagens Nyheters avslöjande om att anonyma äggdonatorer säljer sex online har Tammuz, en av världens största surrogatagenturer, valt att svara. I ett mejl till DN skriver marknadschefen Roy Youldous Raiss att bolaget inte har något att göra med vare sig rekrytering eller urval av donatorer.

”Tammuz är inte involverade i rekrytering eller urval av donatorer”, skriver Roy Youldous Raiss.

DN:s granskning visar att kvinnor som uppges vara äggdonatorer annonserar sexuella tjänster på öppna sajter. Flera av kvinnorna har kopplingar till Tammuz, enligt tidningen. Avslöjandet har väckt frågor om hur internationella surrogatagenturer arbetar, vilket ansvar de tar och vilka kontroller som görs av donatorer innan de kopplas ihop med familjer som söker hjälp.

I svaret från Tammuz framhåller Raiss att agenturen följer den lagstiftning som gäller i de länder där verksamheten bedrivs. Han skriver att Tammuz arbetar med kliniker som har ansvar för den medicinska och juridiska processen. Donatorerna rekryteras inte av Tammuz, utan av klinikerna, enligt Raiss.

Surrogatprocesser är komplexa och kostsamma. En familj som anlitar en internationell agentur betalar ofta för såväl äggdonation som surrogatmödraskap, juridisk hjälp och resor. Beloppen kan röra sig om flera hundratusen kronor, ibland över en miljon. I dessa processer är agenturen den part som binder samman par med kliniker i andra länder. Tammuz uppger att de inte rekryterar donatorer, men frågan är vilken kontroll de ändå har över de kvinnor som förmedlas via deras system.

Tammuz verkar i ett segment som vuxit kraftigt de senaste decennierna. Den internationella marknaden för surrogatmoderskap och äggdonation har blivit en mångmiljardindustri med aktörer i flera länder. Behandlingsformen är förbjuden eller hårt reglerad i stora delar av Europa, vilket har fått många väntande föräldrar att söka sig till länder med mer tillåtande lagstiftning. USA och Ukraina är två länder som länge varit centrala för branschen. I Ukraina har kostnaderna varit betydligt lägre än i USA, och landet har därför blivit en av världens viktigaste marknader för internationellt surrogatmoderskap. De senaste årens krig har dock skakat om hela sektorn. Många familjer har fastnat i osäkra processer, och frågan om hur donatorer och surrogatmödrar skyddas har blivit alltmer aktuell.

Samtidigt blir surrogatturismen allt mer ifrågasatt. Europarådet har framhållit att kommersiellt surrogatmoderskap riskerar att leda till utnyttjande av kvinnor. FN-organ och patientorganisationer har efterfrågat tydligare internationella regler. Ännu finns dock inget gemensamt regelverk, och agenturer kan i stor utsträckning anpassa sig efter de länder där lagstiftningen är mest tillåtande.

I Sverige är surrogatmoderskap inte en del av den offentligt finansierade vården, och möjligheten att få hjälp i landet är i praktiken mycket begränsad. Många svenska par och enskilda vänder sig därför utomlands. Det finns ingen samlad svensk reglering för den som anlitar en utländsk surrogatagentur, vilket gör att många hamnar i en gråzon. Även reglerna för äggdonation skiljer sig stort mellan länder. I vissa länder är anonyma donationer tillåtna, i andra förbjudna, och ersättning till donatorer varierar kraftigt.

DN:s granskning sätter ljus på ett område som länge präglats av svag tillsyn och stora skillnader mellan länder. Kritiker menar att det framför allt är de mest utsatta kvinnorna som riskerar att fara illa. Anonyma donatorer som annonserar sexuella tjänster kan vara tecken på en marknad där kvinnor hamnar i ekonomisk utsatthet och pressas till handlingar de inte själva valt. Kliniker och agenturer har därför ett särskilt ansvar att säkerställa att donatorer informeras, följs upp och skyddas, menar flera experter.

Tammuz uppger att man inte kommenterar enskilda fall. Frågan är om agenturen ändå har ett ansvar för att kontrollera de kvinnor som förmedlas via dess nätverk. Hittills har varken Tammuz eller klinikerna presenterat några nya rutiner med anledning av DN:s avslöjande. Kvar står en bild av en global industri som drivs av stor efterfrågan, men där skyddet för donatorer inte tycks ha hunnit med utvecklingen.