Sveriges lärare: L verkar ha glömt förskollärarna

Liberalerna vill att staten tar ett större ansvar för lärarlönerna. På torsdagen presenterade partiet ett vallöfte om att gå in med 7 miljarder kronor för att höja lönerna för grund- och gymnasielärare. Förslaget innebär att staten skjuter till pengar genom ett särskilt statsbidrag, medan kommunerna väntas stå för halva kostnaden. Partiet beskriver satsningen som en nyckel till att återupprätta läraryrkets status och långsiktigt höja kvaliteten i svensk skola.

– Återupprättandet av lärarnas status är nyckeln till en undervisning i världsklass, säger L-ledaren Simona Mohamsson.

Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) pekar på löneskillnaden mellan lärare och riksdagsledamöter som ett tecken på hur yrket värderas.

– I dag kan det skilja mer än det dubbla i lön mellan en lärare och en riksdagsledamot, och det säger något om hur samhället ser på det finaste och viktigaste yrket vi har i Sverige, säger hon.

Enligt Liberalerna ska lärare på sikt ha lika höga löner som riksdagsledamöter. Förslaget läggs i ett läge där svensk skola länge haft problem med lärarbrist och svårigheter att rekrytera behöriga lärare. Internationella jämförelser visar att svenska lärares löner halkat efter, både i förhållande till andra akademikeryrken och till lärare i många andra länder. Samtidigt väntas behovet av lärare öka ytterligare de närmaste åren genom pensionsavgångar och växande elevkullar. Lärarlönerna har därmed blivit en central fråga i valrörelsen.

Sveriges lärare välkomnar satsningen, men kritiserar att förskollärarna inte finns med i beräkningarna. Förbundsordförande Anna Olskog skriver i en kommentar att det framstår som en rejäl miss att partiet räknat på löneökningar utan att inkludera förskolan.

– Högre löner behövs. Internationellt sett ligger lönerna lågt i Sverige. Men det verkar som att de helt har glömt förskolan när de räknat på sitt vallöfte. Det är i så fall en rejäl miss, skriver hon.

Olskog betonar att en statlig lönesatsning måste omfatta alla legitimerade lärare för att ge effekt. Hon hänvisar också till tidigare erfarenheter av statliga lönesatsningar.

– För att satsningen ska främja läraryrket är det viktigt hur det genomförs och att den omfattar alla legitimerade lärare. Vi är ärrade efter tidigare statliga lönesatsningar där genomförandet många gånger har varit godtyckligt och saknat förankring i enskilda lärares objektiva meriter, fortsätter hon.

Även från friskolehåll kommer invändningar. Andreas Mörck, direktör vid friskolornas branschorganisation Almega, säger att satsningen också måste omfatta lärare i fristående skolor. Han menar att politikernas uppgift inte är att bestämma enskilda löner utan att skapa långsiktiga förutsättningar.

– Politiker ska skapa långsiktiga förutsättningar, inte sätta löner, skriver han.

Friskolorna har en betydande ställning i det svenska skolsystemet, med en stor andel av eleverna i grundskolan och ännu fler på gymnasiet. Om en statlig satsning bara riktas mot kommunala skolor kan den enligt kritiker driva på löneskillnader mellan olika skolformer och försvåra rekryteringen till friskolorna. Det skulle i sin tur kunna påverka konkurrensen på den svenska skolmarknaden.

Sveriges kommuner och regioner, SKR, som är kommunernas arbetsgivarorganisation, avböjer att kommentera vallöftet. Förslaget väcker dock flera principiella frågor. Kommunerna är i dag arbetsgivare för de flesta lärare, och löner sätts inom ramen för kollektivavtal. Om staten går in med riktade bidrag för att höja vissa lärarlöner förändras delvis den rollen. Det handlar inte minst om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun, men också om hur lönebildningen ska fungera i framtiden och hur en satsning ska utformas så att den upplevs som rättvis av lärarna själva. Liberalernas förslag lär därför bli föremål för fortsatt debatt både inom skolvärlden och i valrörelsen.