Knappt två dygn efter den misstänkta kollisionen mellan ett norskt fartyg och en liten motorbåt på Hakefjorden utanför Stenungsund fortsatte livet på vattnet, men med en tydlig känsla av oro och eftertanke bland båtfolket i området. Torsdagen bjöd på soligt väder och temperaturer nära 30 grader, en skarp kontrast mot tisdagskvällens dramatik med kraftig blåst, meterhöga vågor, mörker och regn.

Ute på fjorden fick seglingssällskapet vänta på bättre vindförhållanden för att kunna genomföra ännu ett heat i nordiska juniormästerskapen i jollesegling. Totalt 200 deltagarbåtar tävlade om medaljer på vattnet norr om den plats där olyckan inträffade. Trots att tävlingarna löpte på enligt plan och många fritidsbåtar la ut från marinor och bryggor, var det uppenbart att tragedin hade gjort starkt intryck på alla som vistades i området.

Patrik Johansson, som är vice ordförande i Stenungsunds Segelsällskap och tävlingsledare för junior-NM, stod vid klubbhuset och tittade ut mot de små tävlingsbåtarna långt ute på fjorden. Han berättar att olyckan med den sjunkna motorbåten fick honom att kalla till informationsmöte på onsdagsmorgonen för alla tillresta tränare och föräldrar.

Även om tävlingsområdet inte ligger särskilt nära platsen för olyckan var det viktigt att informera deltagarna om den pågående räddningsinsatsen med båtar och helikoptrar. Johansson betonar att seglingssällskapet alltid arbetar med säkerhet som prioritet, särskilt eftersom de håller till intill en lotsad sjöled.

Stenungsunds Segelsällskap har närmare 500 medlemmar och arbetar aktivt med en barnutbildningsplan som omfattar både seglingspedagogik och säkerhet. Klubben försöker alltid hjälpa andra som kan få problem ute på vattnet, man lyssnar på nödkanalen och det händer att medlemmar agerar på larm i SOS-appen.

När det gäller väjningsregler på sjön förklarar Johansson att grundprinciperna inte är särskilt komplicerade. Motorbåtar ska väja för seglare, seglare ska väja för den med åror. Nyttotrafik ska också väja för en seglare, men när det handlar om ett 90 meter långt fartyg som är begränsat av sitt djupgående och har en kraftigt reducerad väjningsförmåga, har andra fartyg väjningsplikt.

Johansson påpekar dock att diskussioner om dessa regler oftast uppstår när det råder osäkerhet om mötet sker i en trång farled eller inte. Oavsett omständigheterna beskriver han det inträffade som mycket beklagligt.

Några hundra meter bort vid Stenungsunds marina arbetade Kim Börjesson och Igor Österlund med att behandla badstegen på sin Nimbus-båt med teakolja. Båten ska snart säljas. De två männen, som ofta är ute på havet och i fjorden för att fiska makrill och hummer, är väl medvetna om var farleden går och försöker hålla sig utanför denna när de ger sig ut tidiga morgnar för att slippa fartygens varningssignaler.

Börjesson vill inte spekulera i hur olyckan kan ha inträffat, men påpekar att det inte är självklart att en så liten båt som den inblandade syns på ett fartygs radar mer än som en mycket liten prick. Han konstaterar att händelsen berör alla som färdas på sjön och väcker tankar om den egna säkerheten.

Särskilt oroande är scenariot att befinna sig i en liten båt och ligga fel i förhållande till farleden när ett fartyg närmar sig i 10-15 knop. I en sådan situation kan det bli mycket svårt att hinna vända och komma undan i tid.

Vid en annan brygga lade Anette och Krister Mild från Ödsmål, norr om Stenungsund, till efter att ha försökt fånga makrill. Anette Mild reflekterar över hur händelsen verkligen berör alla som färdas i båt i området. Hon tänker särskilt på säkerheten när man har med sig barnbarn ute på vattnet och beskriver hela situationen som oerhört tragisk.

Händelsen har tydligt påverkat båtlivet i området och fått många att reflektera över säkerheten till sjöss, inte minst i förhållande till de stora fartyg som regelbundet passerar genom de trånga farlederna utanför Tjörn och Stenungsund.