Liberalernas kris handlar inte i första hand om avsaknaden av politiska förslag. Partiledaren Simona Mohamsson har lagt fram en lång rad vallöften, och få ledare i valrörelsen har varit lika aktiva på den punkten. Problemet är i stället förtroendet. Efter flera års tvära politiska svängningar har partiet fått allt svårare att övertyga väljare om att det finns en tydlig liberal linje att lita på.
Opinionssiffrorna gör det inte lättare. Liberalerna ligger i många mätningar kring 2 procent, ibland nere på 1. Det är en bit under fyraprocentsspärren för att ta sig in i riksdagen. När väljare börjar se ett parti som dömt att åka ur riskerar förslagen att tappa trovärdighet – ingen räknar med att de ska genomföras.
Bakgrunden är turbulent. Liberalerna har på kort tid gått från att ingå i det socialdemokratiska samarbetet under Januariavtalet till att bli en del av Tidösamarbetet med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Den resan har av många väljare uppfattats som kastartad, och partiet har fått betala ett högt pris i opinionen.
Fyran är inte den enda ödesdigra siffran i valet. För partiets framtid kan tvåprocentsgränsen vara minst lika viktig. Skulle Liberalerna hamna under 2 procent väntar ekonomiska följdverkningar. Redan 2027 beräknas partiet gå miste om nära 6 miljoner kronor av partistödet – mer än hälften av det nuvarande stödet. Därefter trappas stödet ner ytterligare under mandatperioden.
För ett parti som redan i dag har små marginaler skulle det vara ett hårt slag. De statliga partistöden är centrala för alla riksdagspartier, men framför allt för de små. Liberalerna har inga stora fonder att falla tillbaka på. En intakt organisation, medlemmar och en rimlig kampanjkassa är nödvändiga för att partiet ska kunna göra en comeback i valet 2030. Utan partistöd blir den uppgiften betydligt svårare.
Även rent psykologiskt spelar röstsiffran en avgörande roll. Ett parti som får 3,5 procent kan fortfarande betraktas som ett parti i kris, men med en möjlighet att resa sig. Ett parti som får 1,9 procent riskerar i stället att marginaliseras, förlora resten av sitt politiska kapital och fastna i interna konflikter. Den dynamiken kan göra det svårt att locka tillbaka både väljare och medarbetare.
Samtidigt finns en tydlig politisk öppning. Om oppositionen vinner valet och Centerpartiet ingår i ett regeringsunderlag med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kan missnöjet växa bland mittenliberala väljare. De som vill ha ett borgerligt alternativ utan beroende av Sverigedemokraterna skulle sannolikt ha få partier att vända sig till. Liberalerna, om de står utanför Tidökonstellationen, skulle kunna fylla den rollen. Men det kräver ett parti som fungerar organisatoriskt och ekonomiskt.
För Simona Mohamsson handlar valet därför om mer än en plats i riksdagen. Varje tiondels procentenhet har betydelse för partistöd, trovärdighet och förmågan att överleva fram till 2030. Frågan är om väljarna ger Liberalerna det förtroende som krävs.
