Tomas Ramberg: Flyger talmannen för högt?

I det svenska politiska landskapet har talmannen en särskilt privilegierad position, något som på senare tid hamnat i blickfånget efter uppgifter om kostsamma resor. Riksdagens talman Andreas Norlén har utnyttjat möjligheten att använda statsflyg där enbart bränslet för en enkelresa kostar 56 000 kronor, och vid tillfällen även hyrt privatplan för uppemot en halv miljon kronor.

Särskilt uppmärksammat har blivit att Norlén låtit sin hustru medfölja på många resor på skattebetalarnas bekostnad, inte minst inom Sverige. Detta trots att talmannens familjemedlemmar saknar officiell roll i den svenska demokratiska strukturen. Norlén har själv motiverat hustruns deltagande med att det bidrar till ”en mer personlig framtoning” och att det hjälper honom att ”bjuda mer på sig själv i mötet med människor runt om i Sverige”.

Även om det inte nödvändigtvis handlar om lagbrott, väcker det frågor om hur förtroendevalda förvaltar sin position och skattemedel. Liknande diskussioner uppstår regelbundet när politiker ertappas med att utnyttja sin ställning för personliga förmåner, oavsett om det gäller taxiresor eller andra privilegier.

Talmannens roll i det svenska systemet har sitt ursprung i en historisk kompromiss mellan republikaner och monarkister. När makten att utse regeringsbildare flyttades från kungen till riksdagens ordförande, blev talmannen en central gestalt i regeringsbildningen. Traditionellt har dock talmän efter fullgjort regeringsbildningsuppdrag trätt tillbaka i offentlighetens skugga och fokuserat på att leda riksdagens vardagliga arbete.

Andreas Norlén har dock avvikit från detta mönster. Den utdragna regeringsbildningen 2018-2019 gav honom en ovanligt framträdande roll i svensk politik. Hans sätt att hantera situationen, komplett med citat från klassisk litteratur och eftertänksamma inlägg, gjorde honom till en välkänd och för många uppskattad offentlig person. Begreppet ”Herr Talman” blev ett populärkulturellt fenomen.

Det finns de som menar att Norléns personliga popularitet överskuggade den kritik som kunde riktats mot hur regeringsbildningsprocessen hanterades. Frågan om partierna fick alltför generös tid att förhandla hamnade i bakgrunden när fokus istället föll på talmannens person.

Dagens Nyhets granskning av talmannens och hans familjs resor pekar på att Norlén själv aktivt arbetat för att höja ämbetets profil och ge talmannen som person större betydelse i svensk politik. Detta representerar en förändring jämfört med hur tidigare talmän förhållit sig till positionen.

Den kommande valrörelsen kan innebära slutet för Norléns tid som talman. Om oppositionen vinner höstens val är det sannolikt att Socialdemokraterna kommer att vilja installera en egen kandidat på posten. Trots att Norlén åtnjuter respekt även från socialdemokratiskt håll, kan en eventuell statsminister Magdalena Andersson föredra att arbeta med en talman från det egna partiet, särskilt med tanke på det komplexa parlamentariska läge som kan uppstå efter valet.

Om Norlén ersätts återstår att se om han etablerat en ny standard för talmannsämbetet. Kommer efterträdaren att fortsätta på den inslagna vägen med en mer offentlig profil och omfattande resande, eller återgå till en mer tillbakadragen roll? Svaret på den frågan kommer att säga mycket om hur det svenska politiska systemet utvecklas framöver.

Oavsett utgången av höstens val har Norléns tid som talman redan satt avtryck i den svenska politiska historien, både genom hanteringen av den komplicerade regeringsbildningen och genom den mer framträdande roll han gett ämbetet. Hur detta arv kommer att bedömas i framtiden är dock fortfarande en öppen fråga.