Utvisas efter 22 år – tvingas lämna sin son i Sverige

Familj splitras efter 22 år i Sverige när gränspolisen verkställer utvisning

”Gryningsräd”. Så beskriver advokat Fredrik Burvall den polisinsats som drabbade paret Elena och Dmitriy för nästan en månad sedan. Burvall, som arbetat med migrationsrätt i 25 år, berättar att grannar vittnat om minst sex polispatruller som anlände för att verkställa Migrationsverkets beslut att utvisa paret till Uzbekistan.

– De togs i förvar på ett helt galet sätt. De har aldrig hållit sig undan, utan har jobbat och bott på samma ställe hela tiden. Klockan sex på morgonen ringde Elena till mig och hon var fullständigt i chock, säger Fredrik Burvall med eftertryck.

Stina Forslund, gruppchef på gränspolisen i Sundsvall, bekräftar att ett antal civila polisenheter skickades till parets lägenhet och att fler patruller senare tillkallades. Hon motiverar den omfattande insatsen med hänsyn till säkerheten.

– I den situation som uppstod handlade det om att tillgodose säkerheten både för dem vi jobbar med och vår egen säkerhet, men också att kunna omhänderta allmänheten som kommer till platsen, förklarar Forslund, utan att vilja specificera exakt hur många enheter som deltog eller vilken situation som uppstod.

Elena och Dmitriy kom till Sverige 2004 och deras son Alexander föddes året därpå. Under sina 22 år i landet har de periodvis haft uppehålls- och arbetstillstånd, men också vistats i landet utan tillstånd eller i väntan på beslut från olika överklaganden och omprövningar.

I december förra året avgjorde migrationsdomstolen i Göteborg till Migrationsverkets fördel när paret överklagade ett utvisningsbeslut. Den 5 februari i år avslog Migrationsöverdomstolen, högsta instans i migrationsfrågor, deras ansökan om prövningstillstånd och domen vann laga kraft.

Familjens tillvaro har präglats av konstant ovisshet, vilket varit särskilt påfrestande för Elena som under perioder lidit av psykisk ohälsa. I samband med polisens hämtning bröt hon samman, svimmade och fick föras till sjukhus. Hon vårdas nu inom den slutna psykiatrin i Sundsvall.

– Mamma mår inte alls bra. Hon äter inte så mycket och hon är väldigt nedstämd, berättar Alexander.

Medan Elena får vård i Sundsvall har Dmitriy förts till Migrationsverkets förvar i Märsta utanför Stockholm.

– De är trötta och slitna båda två. De har inte gjort något fel. De har gjort allt rätt och de har gjort allt i sin makt för att det här ska fungera. De har inte tappat hoppet, men de är väldigt trötta och fyllda av ilska, förvirring och besvikelse, säger Alexander.

Utvisningen kan ses som en del i det mönster som blivit känt som ”tonårsutvisningar”. År 2021 beviljades familjen tidsbegränsat uppehållstillstånd, delvis för att Alexander då var minderårig. Nu när han fyllt 21 år, flyttat hemifrån och arbetar på ett försäkringsbolag, anses familjesituationen annorlunda.

Migrationsdomstolen skriver i sin dom att det ”inte finns ett sådant särskilt beroendeförhållande mellan klagandena och sonen som krävs för att ett skyddsvärt familjeliv i Europakonventionens mening ska anses föreligga”. Detta innebär att myndigheterna bedömer att Alexander, som vuxen, inte längre är beroende av sina föräldrar på ett sätt som hindrar utvisning.

– Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dem. De är min enda familj. Jag har ingen släkt här. Det känns hopplöst, ensamt och läskigt. Och väldigt orättvist, säger Alexander.

I Sundsvall har familjens situation väckt starka reaktioner. Elena arbetar som kock i ett skolkök och Dmitriy i verkstaden som servar stadens lokaltrafik. Både arbetskamrater och allmänheten har engagerat sig. Biskop Teresia Boström i Härnösands stift har uttryckt bestörtning över att svenska myndigheter splittrar en familj.

För familjen finns dock ännu allvarligare orosmoment. Alexander uttrycker stark oro för vad som kan drabba hans föräldrar i Uzbekistan efter 22 års frånvaro.

– Det är fängelse, tortyr, diskriminering och förföljelse. Den svenska regeringen säger att det inte är några problem att flyga dit, men det kommer rapporter varje år om att det är farligt att vara där, särskilt när man har varit borta så länge och inte längre har uzbekiskt pass, säger han.

– När man har varit borta i 22 år så kan man se det som ett förräderi. Det känns inte säkert på något vis alls.

Uzbekistan styrs av en auktoritär regim där förtryck mot regimkritiker, journalister och bloggare har ökat under senare år. Enligt människorättsorganisationer är tortyr vanligt förekommande i landets fängelser och polisen åtnjuter immunitet mot anklagelser om övergrepp. En grundlagsändring 2023 möjliggör för president Sjavkat Mirzijojev att sitta kvar vid makten till 2040.

Samtidigt pågår diskussioner på politisk nivå i Sverige om att stoppa tonårsutvisningar. I början av mars meddelade Tidöpartierna att de arbetar med lagförändringar som ska möjliggöra uppehållstillstånd för anhöriga i fler situationer – men för Elena och Dmitriy kan dessa förändringar komma för sent.