Den svenska polisens arbete mot våld mot kvinnor har intensifierats under det senaste året. I somras tog polischef Jale Poljarevius ett uppmärksammat initiativ när han överlämnade en lista med närmare 800 namn på män som bedöms utgöra en särskild risk för att begå grova våldsbrott mot kvinnor.
Nu ser Poljarevius vissa positiva tecken i det förebyggande arbetet, men understryker samtidigt att mycket återstår att göra – inte minst inom polisens egna led.
– Varje polis måste kunna riskfaktorerna på sina fem fingrar, säger han i en intervju.
Listan som överlämnades i somras var resultatet av ett omfattande kartläggningsarbete där polisen identifierat personer med historik av våld i nära relationer och som bedöms utgöra en fortsatt risk. Syftet var att möjliggöra förebyggande insatser innan nya brott begås.
Initiativet väckte debatt om såväl integritetsfrågor som polisens arbetsmetoder, men Poljarevius står fast vid att det är nödvändigt med mer proaktiva åtgärder för att förhindra det allvarliga våldet mot kvinnor.
– Vi kan inte bara vänta på att larmen kommer in. Då är det ofta för sent, förklarar han.
Våld i nära relationer har länge varit ett prioriterat område i teorin, men kritiker menar att det i praktiken inte fått tillräckliga resurser. Statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) visar att anmälningarna om misshandel mot kvinnor i nära relationer ökat under de senaste åren, även om mörkertalet fortfarande bedöms vara stort.
Under 2022 anmäldes cirka 29 000 fall av misshandel mot kvinnor där gärningsmannen var bekant med offret. Av dessa klassades omkring 9 500 fall som grov misshandel. Trots det höga antalet anmälningar leder relativt få fall till åtal och fällande domar.
Poljarevius, som har lång erfarenhet av att arbeta med relationsvåld, menar att en viktig del i det förebyggande arbetet handlar om att förändra kulturen inom polisen.
– Det handlar om att alla poliser, oavsett var i organisationen de arbetar, måste förstå allvaret och känna igen varningssignalerna. De måste kunna riskfaktorerna på sina fem fingrar, säger han.
Bland de riskfaktorer som polisen arbetar med att identifiera finns tidigare våldsbeteende, kontrollbehov, svartsjuka, separationer och missbruksproblematik. Forskning visar att risken för dödligt våld är som störst i samband med att kvinnan lämnar eller försöker lämna en våldsam relation.
Flera experter på området välkomnar polisens intensifierade arbete men efterlyser samtidigt mer samverkan med andra myndigheter och organisationer.
– Det är positivt att polisen jobbar mer proaktivt, men det krävs ett samhällsomfattande arbete där socialtjänst, hälso- och sjukvård och rättsväsendet samarbetar effektivt, säger Jenny Westerstrand, ordförande för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks).
Under hösten 2023 har regeringen aviserat nya lagförslag som ska ge polisen utökade befogenheter att använda fotboja på personer som bedöms utgöra en allvarlig risk. Dessutom diskuteras skärpta straff för upprepade brott mot samma offer.
Poljarevius ser de nya förslagen som positiva steg i rätt riktning men påpekar att lagstiftning ensamt inte räcker.
– Vi behöver fortsätta arbetet med attityder och värderingar, både inom polisen och i samhället i stort. Det handlar om att ta dessa brott på största allvar och att agera i tid.
Trots de utmaningar som kvarstår ser Poljarevius positiva tecken. Fler anmäler brott, medvetenheten ökar och polisens arbetsmetoder utvecklas. Han nämner särskilt strukturerade riskbedömningar som ett viktigt verktyg för att identifiera de farligaste förövarna innan de hinner begå nya brott.
– Vi kan aldrig acceptera att kvinnor ska behöva leva i rädsla. Därför måste vi fortsätta utveckla vårt arbete och bli ännu bättre på att förutse och förhindra våldet, avslutar Poljarevius.
