19 september: Missa inte dagens nyheter

Ett nytt säkerhetsavtal om Grönland är på väg att slutas mellan USA, Danmark och Grönland. Avtalet har inte offentliggjorts i detalj, men danska kommentatorer beskriver det redan som ett nederlag för Donald Trump. Från svenskt håll framhålls i stället att en uppgörelse kan bli en tydlig framgång för Nato.

Grönland är världens största ö och sedan 2009 ett självstyrande område inom Danmarks rike. Den danska staten ansvarar för utrikes- och säkerhetspolitik, medan den grönländska regeringen i Nuuk har långtgående befogenheter över naturresurser och inrikes frågor. Just den delningen har gjort Grönland till en komplex part i förhandlingarna med Washington.

Trumps intresse för ön är inte nytt. Redan under sin första mandatperiod föreslog han att USA skulle köpa Grönland. Förslaget avfärdades av både Köpenhamn och Nuuk och ledde till att ett planerat statsbesök i Danmark ställdes in. Efter att Trump återvände till Vita huset har han upprepat kravet med betydligt skarpare formuleringar. Han har kallat Grönland en nationell säkerhetsfråga och inte velat utesluta vare sig ekonomiska påtryckningar eller militära medel.

Det kommande avtalet verkar dock inte innebära att USA tar kontroll över ön. I stället handlar det om ett fördjupat samarbete kring försvar och säkerhet, där USA får utökad tillgång till baser och infrastruktur samtidigt som Danmark och Grönland behåller suveräniteten. Det är därför danska bedömare talar om ett nederlag för Trump, som velat se en betydligt mer långtgående amerikansk närvaro.

För Nato är Grönland strategiskt centralt. Ön ligger i Nordatlanten, mellan Nordamerika och Europa, och utgör en naturlig startpunkt för flyg- och missilförsvar. USA har sedan kalla kriget en militärbas vid Pituffik, tidigare Thule, på Grönlands nordvästra kust. En utökad uppgörelse skulle kunna förstärka alliansens närvaro i Arktis, en region där Ryssland rustat upp kraftigt och där Kina försöker etablera sig ekonomiskt och vetenskapligt.

Svenska säkerhetspolitiska bedömare, bland dem Jan Hallenberg vid Utrikespolitiska institutet, ser därför uppgörelsen som en vinst för hela Nato. En diplomatisk lösning minskar risken för en öppen transatlantisk konflikt om Grönland och ger alliansen en mer samlad linje i norr. Med Sverige och Finland som nya medlemmar har Nato fått ett starkare grepp om både Östersjön och Arktis.

Men det är inte bara militären som blickar mot Grönland. Öns berggrund tros innehålla stora förekomster av sällsynta jordartsmetaller, zink, grafit och andra kritiska mineral. Dessa ämnen är nödvändiga för allt från elbilsmotorer och vindkraftverk till radar- och vapensystem. Efterfrågan har ökat kraftigt i takt med den gröna omställningen, och både USA och EU försöker minska beroendet av Kina, som i dag dominerar både utvinning och förädling av flera strategiska metaller.

För gruvindustrin har Grönland länge varit både lockande och svåråtkomligt. Flera projekt har stoppats av miljökrav, brist på infrastruktur och lokalt motstånd. Uranfrågan har varit särskilt känslig. Den stora fyndigheten Kvanefjeld i södra Grönland har varit föremål för långdragna strider mellan gruvbolag, grönländska politiker och lokalbefolkningen. Förhoppningen om ekonomisk utveckling har vägts mot riskerna för miljön och traditionella näringar som fiske och jakt.

Ett säkerhetsavtal med USA kan ändra förutsättningarna även för gruvnäringen. Amerikanska investeringar i energi, hamnar och flygplatser skulle kunna göra det mer realistiskt att utvinna mineraler på en ö där infrastrukturen är glest utbyggd och klimatet hårt. Samtidigt väcker det frågor om vem som får tillgång till resurserna. Grönländska politiker har länge använt mineralpolitiken som ett verktyg i självständighetsprocessen, och utländska intäkter ses av vissa som ett sätt att minska beroendet av danska bidrag.

EU har också intagit en alltmer aktiv roll. Unionen har inlett ett partnerskap med Grönland om hållbar råvaruutvinning och öppnade 2024 ett kontor i Nuuk. För Europa handlar det om att säkra tillgång till kritiska mineral i en tid då handelsblock och exportrestriktioner gör råvarumarknaderna alltmer osäkra.

Det återstår att se hur detaljerna i avtalet utformas. Den stora frågan är hur Ryssland och Kina reagerar på en stärkt Natonärvaro i Arktis. För Danmark och Grönland är målet att behålla kontrollen över ön samtidigt som man får säkerhet och ekonomiska möjligheter. För USA är målet att säkra en strategisk position i en region som blir allt viktigare både militärt och ekonomiskt. Grönland står därmed i centrum för en av de mest betydelsefulla geopolitiska frågorna i norr.