Michael Winiarski: Ny rysk mobilisering kan komma efter dumavalet

Det pågående parlamentsvalet i Ryssland väcker knappast någon spänning. Valresultatet är sedan länge givet, och det finns ingen verklig opposition som kan utmana Kreml. Den fråga som ändå vilar över landet är en annan: kommer myndigheterna efter valet att inkalla nytt manskap till kriget i Ukraina?

Frågan är politiskt känslig för Vladimir Putin. Senast en så kallad partiell mobilisering beordrades var i september 2022, då upp till 300 000 soldater kallades in. Beskedet kom som en chock för många ryssar, inte minst därför att Kreml upprepade gånger hade förnekat att en mobilisering var aktuell. Fram till dess hade en stor del av allmänheten trott på beskrivningen av kriget som en ”speciell militär operation” – något begränsat som inte skulle beröra vanliga medborgare. När mobiliseringen väl blev känd stod det klart att det handlade om ett verkligt krig med egna dödsoffer. Inom kort hade omkring en kvarts miljon människor, mestadels yngre män, lämnat Ryssland.

Sedan dess har kriget fortsatt att kräva stora mänskliga förluster. Internationella bedömningar talar om mellan 250 000 och 350 000 dödade ryska soldater, och antalet skadade är betydligt högre. För att fylla förlusterna har Ryssland bland annat vänt sig till fängelserna. Den privata militärkoncernen Wagner besökte under flera år straffkolonier och erbjöd fångar benådning om de överlevde tjänstgöring vid fronten. Många sattes in i vad som beskrivits som ”köttattacker” och en stor del stupade. I dag är de ryska fängelserna kraftigt avfolkade, och förlusterna på slagfältet överstiger nyrekryteringen. Behovet uppskattas till omkring 30 000 nya soldater i månaden.

Ukrainas militära underrättelsetjänst har hävdat att ryska generaler vill att Putin ska kalla in 800 000 soldater under det kommande året. Putin själv avfärdar alla uppgifter om en ny mobilisering. Vid ett ekonomiskt forum i Vladivostok i början av september sade han att det ”för dagen inte finns något scenario” som kräver en mobilisering och kallade det hela en västlig desinformationskampanj. I ett tal i onsdags gav han inte heller några nya signaler, utan sade att valet ska bli ”ett kollektivt svar” till dem som försöker försvaga Ryssland.

Spekulationerna om en ny mobilisering har ändå vuxit sig starkare. Efter att Trumps särskilda sändebud Jared Kushner och Steve Witkoff besökt Moskva står det klart att de ryska kraven skärpts. Ryssland nöjer sig inte längre med att ta över hela regionerna Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Cherson. Även de ockuperade områdena i gränsregionerna Sumy och Charkiv ska enligt Moskva stanna under rysk kontroll som en del av en framtida uppgörelse.

Kushner har efter besöket beskrivit Ukraina som hindret för ett fredsavtal. ”Putin lade fram sin syn på vad han vill uppnå. Om Ukraina vill dra sig tillbaka till den linjen så har vi resten av uppgörelsen färdig. Men just nu vill inte Ukraina göra det”, sade han. Uttalandet ligger i linje med Trumpadministrationens inställning.

Att Kreml ser kriget som långt ifrån avslutat har framgått i flera uttalanden. Vid S:t Petersburgs internationella ekonomiska forum i juni sade Putin att ”var en rysk soldat än sätter sin fot – är det vårt”. Strax innan hade han slagit fast att ”hela Ukraina är vårt”. Erövringen av Donbass kan därmed läsas som en etapp snarare än ett slutmål.

Utrikesminister Sergej Lavrov har under de senaste veckorna varit ännu tydligare. Ukraina ska förvandlas till en gigantisk buffertzon mot det samlade väst, och Moskva kommer inte att acceptera att ”regimen i Kiev” sitter kvar vid makten. Lavrov har också hävdat att ett krig med Europa skulle bli ”mycket kortvarigt”. I måndags gick Nikolaj Patrusjev, tidigare chef för säkerhetstjänsten FSB, längre och hotade Polen med att ”Warszawa kommer att upphöra att existera inom två eller tre dagar” om landet ger sig in i en militär konflikt med Ryssland.

Uttalandena är de senaste i en rad hot om kärnvapenanfall mot Ukraina och Europa som med jämna mellanrum kommer från ryskt håll. För ryska väljare handlar det pågående valet ändå inte om att välja riktning. Parlamentsvalet väntas ge Kreml ytterligare ett formellt mandat, medan den stora frågan om en ny mobilisering förblir obesvarad.