I den brännande värmen nedanför Kapitolium i Washington sitter Carlos Canty, 31 år från Detroit, Michigan, och njuter av den militära flyguppvisningen som föregår firandet av USA:s nationaldag den 4 juli. Svettdropparna rinner i 40-gradershettan, men det bekymrar inte Canty. Han är där främst för att se flygplanen.

Canty växte upp under svåra omständigheter i det industriella ödelandet i östra Detroit. Hans mamma var crackmissbrukare och prostituerad, och hans pappa alkoholiserad med tre jobb för att hålla familjen flytande. Trots den besvärliga bakgrunden har han tagit sig till huvudstaden för att bevittna det spektakulära firandet.

Generalrepetitionen under fredagen gjorde starkt intryck på honom. Sättet som flygplanen roterade i luften, hur de satte av med nosen mot gräset för att sedan vända upp mot himlen i sista sekund, och det eftersläpande dånet från jetmotorerna fascinerade honom djupt.

”Det var vilt. Jag älskade det”, säger Canty om upplevelsen.

Han medger att han önskar att den amerikanska historien hade varit mer fredlig mot medborgare med hans hudfärg. Men han vägrar låta historiska orättvisor och nutida bakslag slå ned honom. När han ser piloten i luften, utvald just för sin begåvning, känner han sig bemyndigad som amerikan.

Canty uttrycker också respekt för presidenten, som han menar äger ögonblicket och står stolt i en milstolpe i amerikansk historia. Han saluterar honom för det, trots att han inte röstade i presidentvalet. Han erkänner att han är lite slapp och skäms lite för det.

En helt annan grupp människor har också samlats för att fira den amerikanska nationaldagen. Jessica och Brandon med sina sju barn – Jayde, Luke, Brayden, Brodie, Kendall, Baylee och Peyton – står i skuggan av trottoaren. Familjen har nyligen flyttat från den konservativa sydstaten Alabama till Washingtonområdet eftersom pappan Brandon ska tjäna i presidentens säkerhetsstyrka Secret Service.

Familjen, med barn i åldrarna 8 till 14 år, är samtliga hängivna Trumpanhängare. ”Sedan födseln”, som pappan säger. Dottern Peyton, åtta år, älskar Trumps dans som han brukar utföra på kampanjscenen till tonerna av YMCA av Village People. Hon är för blyg för att visa själv, men storebrodern Luke, tolv år, ställer sig upp och härmar Trumps karakteristiska handrörelser medan föräldrarna skrattar.

Mamman Jessica betonar presidentens mod, medan pappan Brandon menar att Trump står upp för vad som är rätt. Brandons beslut att sätta sitt liv på spel för att skydda den ständigt mordhotade presidenten krävde ett år av själsliga funderingar.

Familjen gick upp klockan 05.30 på lördagsmorgonen, tog tunnelbanan till stan och planerar att stanna, alla nio, i den 40-gradiga hettan för att höra Trump tala vid 22-tiden. Sedan väntar fyrverkerier och en flyguppvisning av presidentens nya Boeing 747.

Brandon beskriver tjusningen med den 4 juli som ”den rena kraften i den amerikanska maktens attribut”. Han talar om amerikanismen och betonar att landet måste hålla vilda västern-mentaliteten levande och fortsätta vara ”rough and tough” på världens scen.

Men inte alla som har samlats i Washington denna dag är där för att hylla presidenten. David Smith, 41 år från Greensboro i North Carolina, efterlyser en regelrätt revolution för att bli av med Trump. Han förespråkar ett nytt styre av ”demokratisk socialism”, ”lite kommunism” och ”direktdemokrati av schweizisk modell”.

Smith står bredvid en kvinna med en megafon som dånar ut ett förinspelat budskap: ”TRUMP ÄR PEDOFIL! LÅS IN HONOM!”. Många förbipasserande ger svar på tal, men ingen har hittills mordhotat dem, vilket Smith bokför på plussidan.

Det värsta med Trump, enligt Smith, är den ”flagranta nonchalansen inför lagen”. Han exemplifierar med den Boeing 747 som Trump fått till skänks av Qatar och som väntas flyga över Washington under kvällen. Smith kallar det en solklar muta, ”som sedan uppgraderats med hjälp av skattebetalarnas pengar”. Presidenten, menar han, ”måste ställas till svars”. Hans röst drunknar dock i megafonen som fortsätter sitt budskap.

Dessa tre berättelser – från Carlos Canty med sin svåra uppväxt men positiva livssyn, den hängivna sjubarnsfamiljen som flyttat för att tjäna presidenten, och den illvillige demonstranten David Smith – illustrerar den djupa split som kännetecknar det amerikanska samhället. I den brännande hettan nedanför Kapitolium möts olika amerikanska verkligheter, alla förenade av nationaldagen men med vitt skilda perspektiv på vad Amerika är och borde vara.