Anna-Lena Laurén: Tyskland har alldeles för många bra tidningar

Tysklands medielandskap intar en särställning i Europa. Ingen annan marknad erbjuder en liknande kombination av rikstäckande kvalitetstidningar, ambitiös regionalpress och public service-kanaler med högt ställda redaktionella krav. För den som följer landet är utbudet både en tillgång och en närmast oöverstiglig uppgift att fullt ut överblicka.

I Berlin är konkurrensen mellan titlarna påtaglig. Frankfurter Allgemeine Zeitung, grundad 1949, och Süddeutsche Zeitung, landets största abonnerade kvalitetsdagstidning, hör till de ledande rösterna, liksom nyhetsmagasinet Der Spiegel. Även Die Zeit, som ges ut på fredagar med fördjupade analyser, och Handelsblatt, Tysklands främsta ekonomiska dagstidning, har högt anseende. Den finlandssvenska journalisten och författaren Anna-Lena Laurén, verksam som korrespondent i Berlin, har beskrivit den tyska tidningsfloran som ett välkommet men överväldigande problem: oavsett vilka titlar man väljer att prenumerera på finns det alltid fler läsvärda publikationer kvar.

Det som främst utmärker tysk journalistik är ambitionen att ge texterna tid och utrymme. Reportage på över 10 000 tecken är vanliga, och journalister gör sällan avkall på språkliga eller intellektuella krav. Läsaren förväntas klara långa resonemang, ovanliga ord och uttryck på latin och franska. Klichéartade rubriker av typen ”krossar myter” lyser med sin frånvaro.

Regionalpressen utgör en annan bärande del av systemet. Tidningar som Rheinische Post, med bas i Düsseldorf och stark ställning i Nordrhein-Westfalen, erbjuder politisk och ekonomisk bevakning, långa reportage och ambitiösa kultursidor. Det är en ambitionsnivå som i många andra länder är förbehållen de stora riksmedierna. Den höga lägstanivån upprätthålls av en publicistisk tradition som sällan underskattar sin publik.

Ett uppmärksammat exempel på denna inställning kom i samband med Göteborgs bokmässa, Nordens ledande mötesplats för bokbranschen. Där berättade den brittisk-franske historikern Philippe Sands om sina möten med tyska medier. Inför att han skulle ta emot Friedenspreis des Deutschen Buchhandels – det tyska bokhandelns fredspris, som delas ut vid bokmässan i Frankfurt, världens största bokmässa – hade han intervjuats av ett tjugotal tyska journalister. Sands var enligt egen utsago förvånad över att varje journalist hade läst allt han skrivit.

Samtidigt står den tyska tidningsmarknaden inför samma strukturella utmaningar som övriga Europa. Upplagorna minskar och annonsintäkterna har under lång tid flyttat till digitala plattformar. De tyska förlagen har svarat med betallösningar, digitala prenumerationer och satsningar på poddar och nyhetsbrev för att nå yngre läsare. Den tyska prenumerationskulturen är ovanligt stark, vilket har gett tidningarna ett bättre utgångsläge än i många andra länder.

Även skolsystemet har betydelse för mediekulturen. Modersmålsundervisningen i Tyskland är starkt inriktad på läsförståelse. Ett exempel är den så kallade MSA-examen, Mittlere Schulabschluss, som elever avlägger före studentexamen Abitur. Provet omfattar 36 sidor med grammatik- och läsförståelsefrågor samt en uppsats, och ska genomföras på 180 minuter. För elever med annat modersmål finns viss möjlighet till förlängd tid.

De tyska elevernas resultat i Pisa-undersökningarna är dock svaga. En vanlig förklaring är att stödet till elever som hamnar efter är otillräckligt. Skolsystemet präglas av principen att var och en får klara sig bäst den kan. Inom pressvärlden får samma elitism en annan effekt: den bidrar till att hålla kvalitetsnivån hög bland de tidningar som fortsätter att publiceras.

Till medielandskapets viktigaste aktörer hör även Deutschlandfunk. Radiokanalen, som sänder dygnet runt, erbjuder nyheter, dokumentärer, kulturprogram och intervjuer av hög klass. Den finansieras, liksom ARD och ZDF, genom den offentligrättsliga licensavgiften och är därmed oberoende av annonsmarknadens svängningar.

Den tyska mediemodellen är inte felfri. Digitaliseringens tryck, vikande tidningsläsande bland unga och politiska påtryckningar mot public service har satt spår. Men kombinationen av starka kvalitetstidningar, seriös regionalpress och ett publicistiskt hantverk som sätter innehållet före klicket gör landet till ett undantag i västvärlden. För läsare och lyssnare innebär det en osedvanligt rik tillgång på journalistik – något som samtidigt ställer krav på den som vill hålla sig uppdaterad.