Taxichauffören som kör genom norra Belfast är irriterad. ”Ni bryr er bara om Nordirland när det är upplopp och kaos. Det är inte trevligt”, säger han innan han släpper av sin passagerare utanför puben The Crown and Shamrock i förorten Glengormley, som gränsar till ett industriområde i norra Belfast.

Puben, vars namn antyder en blandning av kulturer, är en så kallad mixad pub i nordirländsk kontext – vilket betyder att både katoliker och protestanter är välkomna. En skylt mellan whiskyflaskorna bakom baren är tydlig: ”No politics or religion at the bar.”

Det är torsdag eftermiddag och himlen hänger tung över Belfast. Trottoarerna är våta och spåren av föregående kvälls våldsamheter är mestadels bortstädade. Men en gul tankbil med förkolnad förarhytt står kvar på en parkering som en påminnelse om nattens händelser. Det råder ett bedrägligt lugn.

Pubägaren Aidan MacAllindon, vars familj drivit verksamheten sedan 1930-talet och som bor med sin familj på våningen ovanför, är övertygad om att upploppen kommer att fortsätta. ”Upploppen drar igång igen på fredag”, säger han med övertygelse. När han får frågan om hur han vet det svarar han: ”Jag läser saker i Whatsappgrupper. Jag jobbar med människor och människor pratar.”

Hans telefon ringer. Någon vill ha tillgång till filmerna från de övervakningskameror han installerat utanför puben. Han lovar att skicka dem.

Onsdagskvällen samlade omkring 200 demonstranter och upprorsmakare i Glengormley. De flesta var maskerade, unga män. Nästan alla var arga. Det var andra dagen som invandringsfientliga grupper, påhejade av ytterhögerröster på sociala medier, satte eld på hus och bilar. Anledningen var en knivattack som inträffade på måndagen, där en asylsökande man från Sudan attackerade en person på öppen gata.

Målet för onsdagskvällens mobilisering var hotellet Chimney Corner – en dyster betongbyggnad som inhyser asylsökande och ligger bara några hundra meter från MacAllindons pub. Men polisens Landrovers blockerade vägen för demonstranterna, vilket ledde till att ilskan omdirigerades.

Upprorsmakarna började kasta tegelstenar, soptunnor, brandsläckare och molotovcocktails mot polisen. Polisen svarade med vattenkanoner och plastkulor. Totalt skadades tolv poliser och sexton personer greps under kvällen.

The Crown and Shamrock höll till en början öppet som vanligt. Men när polisen inledde en så kallad pushback – en kraftfull tillbakadrivning av demonstranterna – beslutade MacAllindon att inrymma sina gäster i lokalen och låsa dörrarna.

”Jag var aldrig rädd själv. Jag tycker att de är så dumma, många av dem är bara småpojkar från utsatta områden. Men jag förstår deras ilska”, säger han och tar emot en beställning på en Guinness.

Han förklarar att många inte vill ha ensamkommande män som tagit sig in i landet på illegal väg och bor på asylhotell. ”Det är inte bra för Nordirland, för ekonomin. Vi har massa problem här med dåliga bostäder och dålig sjukvård. Vi har också en lång historia av ilska. Det behövs bara en gnista här så är vreden tänd.”

Med ett halvt skratt tillägger han: ”Vi är bra på att starta upplopp, om du förstår. Det är nästan som att det ligger i kulturen.”

Den blodiga konflikten mellan protestanter och katoliker som brukar kallas The Troubles ansågs avslutad 2007. Geraldine, en 70-årig kvinna som bor i Glengormley, minns kaoset och spänningarna på 1970- och 80-talen väl. Hon är ute för att fotografera ett obebott hus som brändes ner av upprorsmakarna.

”Vi hade precis fått frid och fred känns det som och så drar det här igång. Då handlade det om religion. Nu handlar det om invandring”, säger hon.

Hon och hennes man stannade hemma hela onsdagen. De hörde polishelikoptrarna hovra över området, men följde upploppen på gatan precis utanför deras hus via tv:n.

”De har rätt att vara arga. Jag är också arg, jag vill inte heller ha hit fler män som bor på asylhotell. Men det betyder ju inte att man får ägna sig åt ligistbeteende. Jag vill verkligen att det ska vara fred här”, säger hon.

Flera invandrarfamiljer har berättat att de hållit sina barn hemma från skolan, livrädda för att de ska utsättas för våld och kränkningar. På en Burger King en bit från det nedbrunna huset arbetar Ranja, som kom till Belfast i december.

”Jag är jätterädd. Du har väl sett på nyheterna vad de gör, de har inga gränser. Jag ska gå tidigare från jobbet i dag, så att jag hinner hem innan nya eventuella upplopp”, säger hon.

Bakgrunden till upploppen är en våldsam knivattack som inträffade på måndagen. En man attackerades på öppen gata av en gärningsman som fångades på film när han satt gränsle över offret och högg dennes huvud med kniv. Offret överlevde men förlorade ett öga och fick allvarliga skador i ansiktet och skallen.

Polisen har bekräftat att den misstänkte mannen, som häktats för mordförsök, kommer från Sudan. Han sökte asyl i Irland 2023 innan han tog sig till Belfast i Nordirland med buss.

På tisdagen samlades invandringsfientliga demonstranter och upprorsmakare i huvudstaden efter uppmaningar på sociala medier från flera profiler inom ytterhögern. Bilar sattes i brand och molotovcocktails kastades mot hus där invandrare bor. Dussintals hem förstördes.

Situationen i Belfast väcker oroande minnen av den konflikt som slet sönder Nordirland under decennier. Även om den religiösa konflikten officiellt tog slut för nästan två decennier sedan, visar de senaste dagarnas händelser att spänningar och benägenheten för våld fortfarande ligger nära ytan i samhället. Nu är det invandring snarare än religion som utgör gnistan som tänder elden.