Brist på Patriot även i Europa: ”Vidtar åtgärder”

Den amerikanska luftvärnsroboten Patriot har blivit en bristvara i Europa. Det skriver Politico efter att ha talat med flera försvarskällor. Situationen beskrivs som allvarlig, och Sveriges försvarsminister Pål Jonson säger till Dagens Nyheter att USA har anledning att öka takten i produktionen.

– Det är en väldigt svår och allvarlig situation, konstaterar Jonson.

Patriot är en av de centrala komponenterna i Natos luftförsvar. Systemet togs fram i USA under 1970- och 1980-talen och har sedan dess uppgraderats i flera steg. Det är konstruerat för att fånga upp såväl flygplan och kryssningsrobotar som ballistiska robotar. Systemet används i dag av ett stort antal Natomedlemmar, däribland Tyskland, Nederländerna, Polen, Rumänien, Spanien och Sverige. Även Sydkorea, Japan och andra allierade till USA har köpt Patriot.

Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har systemet fått en ny strategisk roll. Ukraina har försetts med Patriot från flera västländer och använder systemen för att försvara städer, energianläggningar och militärbaser mot ryska robotangrepp. Varje robot som avfyras i luftvärnsstrid kostar stora summor och tömmer lager som samtidigt behöver fyllas i resten av Europa. Den plötsliga efterfrågan har lett till långa leveranstider och hård konkurrens om tillgängliga robotar.

Kärnan i problemet är produktionstakten. Avancerade luftvärnsrobotar består av ett stort antal komponenter med höga tekniska krav. Från elektronik och sensorer till bränsle och stridsspetsar krävs precisionstillverkning. Raytheon, som ingår i RTX, är huvudsaklig tillverkare av Patriot-systemen, medan Lockheed Martin producerar den modernare PAC-3-roboten. Båda företagen har signalerat att kapaciteten är svår att utöka snabbt utan långsiktiga åtaganden från köparna.

USA:s försvarsindustri har samtidigt fler marknader att ta hänsyn till. Länder i Mellanöstern och Stillahavsområdet har under flera år lagt stora order på luftvärnsrobotar, och den globala oron har ökat intresset ytterligare. Det gör att en europeisk beställning inte automatiskt innebär att robotarna levereras snabbt. Försvarsalliansen Nato har därför diskuterat gemensamma lager och planerade upphandlingar för att undvika att medlemsländerna konkurrerar ut varandra.

För Pål Jonson är situationen inte bara en fråga om Ukrainas försvar. Sverige håller på att bygga upp sitt eget luftförsvar och har valt Patriot som en central del av systemet. Om produktionen inte ökar riskerar svenska leveranser att försenas, samtidigt som behoven i Östersjöområdet växer. Jonsons budskap till USA är tydligt: produktionskapaciteten måste upp på en betydligt högre nivå.

Det är ett budskap som ekar i flera europeiska huvudstäder. Tyskland har beställt Patriot och har dessutom gett Ukraina omfattande stöd i form av robotar. Polen och Rumänien bygger upp luftförsvar längs Natos östra flank, och båda länderna är beroende av leveranser från USA. Utan en utökad produktion kan Natos förmåga att försvara sig mot ballistiska hot undergrävas.

Inom försvarsindustrin märks en långsiktig förändring. Tidigare har länder ofta köpt luftförsvarssystem i små serier och lagt beställningar allteftersom hotet uppfattats. Nu efterfrågar flera regeringar fleråriga ramavtal som ger industrin möjlighet att bygga upp permanenta produktionslinjer. Det handlar om en övergång från kortsiktiga projekt till en mer industriell och förutsägbar tillverkningsmodell. Samtidigt varnar bedömare för att det kan ta år innan de nya linjerna är på plats.

Bristen på Patriot-robotar är därmed en påminnelse om att det moderna luftförsvaret är en långsiktig kapacitetsfråga. Det räcker inte med att köpa avancerade system; de måste också kunna försörjas med robotar under en utdragen konflikt. Politicos uppgifter visar att just detta nu är den svaga punkten i Europas försvar. Och när en svensk försvarsminister offentligt trycker på för ökad produktion från USA är det ett tecken på att situationen uppfattas som strategiskt akut.