Efter andra världskriget svepte en våg av avkolonisering fram över världen. Många europeiska kolonier och protektorat krävde självständighet och fick det med tiden. Men av olika skäl finns fortfarande en rad territorier ute i världen som kontrolleras av länder i Västeuropa.

En del av dessa territorier är omstridda, ibland för att närliggande stater har territoriella anspråk. På andra håll har självständighetsrörelser vuxit fram och fått stöd av andra stater. Flera av dessa områden har blivit potentiella krishärdar i en alltmer komplicerad geopolitisk situation.

Ceuta och Melilla under press från Marocko

Exakt vad som låg bakom den nyligen inträffade migrantkrisen i Ceuta i Nordafrika återstår att klargöra helt. Men enligt flera vittnesmål steg den annars hårdföra marockanska polisen åt sidan och uppmanade migranterna att ta vägen via havet in i Ceuta. Detta föregicks av en desinformationskampanj som kulminerade den 30 juli, årsdagen av kröningen av kung Mohammed VI, som firas som nationaldag i Marocko.

I spansk press spekuleras det om att krisen kan ha iscensatts av Marocko för att understryka landets anspråk på de spanska exklaverna Ceuta och Melilla. Andra tänkbara motiv är att landet ville bestraffa Spanien för de nyligen upptinade relationerna med rivalen Algeriet, eller kräva mer EU-stöd för att stoppa migrationen.

Ceuta och Melilla är autonoma städer vid Nordafrikas kust och ligger nära inloppet till Medelhavet, vilket gör dem militärstrategiskt viktiga. De har varit en del av Spanien i omkring 500 år och befolkningen utgörs i huvudsak av spanska medborgare, 84 000 i Ceuta och 87 000 i Melilla. Städerna tillhör EU, men id-kontroller måste göras vid båt- och flygtransporter.

Marockos kung Mohammed VI ser de spanska exklaverna som ett uttryck för kvardröjande kolonialism. Han vill att städerna samt de spanska, obebodda öar som ligger längs kusten ska bli en del av Marocko. Mohammed VI har också byggt en nära relation till USA:s president Donald Trump, som han hoppas ska ge honom stöd i tvisten.

Trumps fortsatta intresse för Grönland

Grönland är en autonom del av konungariket Danmark. Ön har 56 000 invånare, varav 88 procent är inuiter eller befolkning med blandat ursprung. Förra året gjorde USA:s president Donald Trump anspråk på ön, men fick då snabbt nej av Danmarks regering och Grönlands politiska ledning.

Trots stor uppslutning i EU bakom Danmark har Trump fortsatt insistera på att USA ska kontrollera Grönland, senast på Nato-mötet i Ankara i juli. En självständighetsrörelse finns på ön, men få i den vill att Grönland ska bli en del av USA. Förhandlingar pågår om ett nytt avtal med USA om militärbaser, men Danmarks statsminister Mette Frederiksen varnar för att konflikten långt ifrån är löst.

Chagosöarna och tvisten om Diego Garcia

Chagosöarna ligger långt ute i Indiska oceanen. På den största av öarna, Diego Garcia, finns en flygbas som är strategiskt viktig för Storbritannien och USA, eftersom den kan användas för att angripa mål i Mellanöstern. Storbritannien har låtit USA använda basen i kriget mot Iran, något som inte är okontroversiellt eftersom britterna själva ställt sig utanför konflikten.

Chagosöarna har varit brittiska sedan 1814. Då fanns en lokalbefolkning på öarna som bestod av ättlingar till slavar, kallade chagossier, som räknas som en egen etnisk grupp. Mellan 1967 och 1973 tvingades dock alla chagossier lämna öarna, eftersom britterna och deras amerikanska gäster såg dem som säkerhetsrisker.

Sedan dess har chagossierna krävt att få återvända. Merparten bor i Mauritius, som nu gör anspråk på Chagosöarna. Förra året gick den dåvarande brittiske premiärministern Keir Starmer med på att Mauritius ska få överta administrationen, under förutsättning att britterna får hyra flygbasen Diego Garcia i 99 år.

Men Donald Trump har protesterat mot avtalet, som han kallar ”oerhört dumt”. Ratificeringsprocessen i det brittiska parlamentet har därför avstannat, vilket har fått chagossierna att frukta ännu ett brittiskt svek.

Falklandsöarna och argentinska anspråk

Efter att Argentina besegrade England i semifinalen i fotbolls-VM den 15 juli firade några spelare genom att hålla upp en banderoll med texten ”Las Malvinas son argentinas”, Falklandsöarna är argentinska. Det är bara den senaste turen i den infekterade konflikten.

Falklandsöarna är ett självstyrande brittiskt utomeuropeiskt territorium med 3 200 invånare. De flesta är brittiska medborgare och nästan alla vill fortsätta tillhöra Storbritannien. Men Argentina gör sedan länge anspråk på ögruppen, samt på Sydgeorgien och Sydsandwichöarna i Sydatlanten. Konflikten ledde 1982 till ett 74 dagar långt krig som krävde 907 människors liv.

Argentinas president Javier Milei sade efter VM-semifinalen att han fortsätter driva frågan diplomatiskt och har gott hopp om att få stöd av Donald Trump. Bakgrunden är Trumps missnöje med sina allierade i Europa. I ett PM från amerikanska krigsdepartementet som Reuters fått tillgång till nämns ett ”omvärderande av europeiska kolonialbesittningar”, bland dem Falklandsöarna, som ett möjligt sätt för USA att markera mot länder som inte bistår i kriget mot Iran. Det är oklart om Trump gått vidare med idén.

Mayotte och spänningar med Komorerna

Mayotte är ett franskt utomeuropeiskt departement i Indiska oceanen som ligger nordväst om Madagaskar. Det består av två större öar och ett antal kobbar och skär som rent geografiskt är delar av ögruppen Komorerna.

När ögruppen blev självständig och tog sig det formella namnet Komorerna på 1970-talet röstade befolkningen i Mayotte i en folkomröstning för att stanna i Frankrike. I dag bor 250 000 personer i det franska departementet, som är associerat till EU med särskild status.

Komorernas regering gör dock fortfarande anspråk på Mayotte. På senare år har irreguljär migration med båtar till de franskkontrollerade öarna lett till växande spänningar mellan de båda grannarna.

Nya Kaledonien och Franska Polynesien

Nya Kaledonien har omkring 300 000 invånare, varav knappt hälften tillhör urfolket kanaker. Här finns också en fjärdedel av världens nickelfyndigheter, vilket länge gjort öarna strategiskt viktiga.

Under 1980-talet tog en självständighetsrörelse form som ledde till våldsamma sammanstötningar med fransk militär. Ett avtal slöts sedan som innebar att en rad folkomröstningar skulle hållas om självständighet under flera års tid. Ingen av dem har resulterat i ett ja till självständighet, men en stor minoritet stöder ännu kravet.

Under 2024 utbröt nya våldsamheter, och Frankrike anklagade då Azerbajdzjan, ett land över tusen mil därifrån, för att elda på dem. Motivet misstänktes vara att Frankrike länge stöttat Azerbajdzjans regionala rival Armenien.

Även i det franska utomeuropeiska förvaltningsområdet Franska Polynesien finns en stark självständighetsrörelse. Ögruppen har 250 000 invånare varav många bor på ön Tahiti. På 1990-talet väckte Frankrikes kärnvapenprov i området stora protester. Även här rapporteras självständighetsrörelsen ha haft kontakt med Azerbajdzjan.

Läget är lugnt för närvarande, men det kan snabbt försämras om högernationalisten Marine Le Pen kommer till makten i Frankrike efter presidentvalet 2027.