Brittiska Green Party och ledaren portas från Israel

Det hör inte till vanligheterna att ett beslut på ett litet partis kongress väcker fördömanden från andra länder. Men det är precis vad som hänt efter att brittiska Green Party i helgen antog en motion som slår fast att sionismen är ett etno-nationalistiskt projekt och att den därför bör klassas som rasism. Israel svarade omedelbart med att förbjuda partiledaren Zack Polanski att resa in i landet.

Beslutet kommer i ett redan spänt läge mellan Storbritannien och Israel. Den brittiska regeringen har nyligen stoppat all handel med varor från israeliska bosättningar på ockuperad mark. Bosättningarna ligger på Västbanken och i östra Jerusalem, områden som Israel ockuperade 1967 och som de flesta stater betraktar som ockuperade. Enligt folkrätten anses bosättningarna illegala, och handelsstoppet har lett till en öppen diplomatisk kris. Israel planerar nu att stänga det brittiska konsulatet i Jerusalem, medan Storbritannien har hotat med att utvisa 27 israeliska diplomater.

Green Partys motion har i sig liten reell utrikespolitisk betydelse. Partiet har bara fem mandat i underhuset och sitter inte i regering. Men symbolvärdet är stort, och beslutet späder på den allt kyligare relationen mellan länderna. Det israeliska utrikesdepartementet kallar partimotionen för ”en fläck på Storbritanniens historia”. Från USA:s president Donald Trump har det ännu inte kommit någon kommentar.

Även inrikespolitiskt har reaktionerna varit kraftiga. Storbritanniens överrabbin Ephraim Mirvis beskrev beslutet som ”förgiftande antisemitism”. Opinionsundersökningar visar att en majoritet av den judiska befolkningen i Storbritannien på ett eller annat sätt betraktar sig som sionister. Kritiker menar därför att motionen träffar en grupp som redan känner sig utsatt, snarare än att den bidrar till en nyanserad debatt om Mellanöstern.

Sionismen är ett paraplybegrepp för en bred och heterogen rörelse som växte fram under 1800-talet, delvis som ett svar på antisemitism och pogromer i Europa. Målet var att skapa en självständig judisk stat i det historiska Palestina. Inom rörelsen finns flera olika inriktningar, och många sionister är i dag för en tvåstatslösning. Den nyansen saknas helt i Green Partys motion.

I motionen står att partiet erkänner det palestinska folkets rätt att göra motstånd mot ockupationen ”med alla tillgängliga medel”. Kritiker tolkar den formuleringen som ett försvar för våld och terror. Partiledaren Zack Polanski ville se ändringar i förslaget och valde till slut att inte delta i omröstningen. Han har ändå sagt att sionismen, när den definieras som ”fördrivandet och folkmordet på det palestinska folket”, uppenbarligen utgör rasism.

Den definitionen tillbakavisas av flera analytiker och experter. Författaren och kolumnisten Jonathan Freedland, som skriver i The Guardian, kallar Polanskis argumentation för tom och ologisk. Han menar att beslutet är illa underbyggt och missriktat, eftersom det framför allt kommer att slå mot brittiska judar och inte mot staten Israel.

”De kristna förföljarna under inkvisitionen var övertygade om att de hedrade Jesus; dagens gröna är övertygade om att de främjar antirasismens sak, samtidigt som de förföljer, förtalar och skambelägger en liten minoritet”, skriver Freedland.

Storbritannien har en lång historia av engagemang i Mellanöstern. Redan 1917 utfärdade landet Balfourdeklarationen, som stödde idén om ett judiskt hemland i Palestina. Dagens diplomatiska konflikt visar hur mycket relationerna har förändrats. Beslutet att stoppa handel med varor från bosättningar är ett av de tydligaste stegen från en europeisk regering på senare år, och det sätter press på en alltmer omdebatterad Mellanösternpolitik.

För Green Party handlar frågan i grunden om var gränsen går för politisk kritik av Israel. Beslutet har väckt starka känslor, skapat interna spänningar och lär fortsätta debatteras både inom partiet och i det brittiska samhället.