Emma Bouvin: Tre år senare är såret ännu vidöppet

Den 7 oktober 2023, klockan 06.29, inledde terrorstämplade Hamas en samordnad attack mot Israel från Gaza. Attacken, som genomfördes under den judiska högtiden Simchat Torah, blev den dödligaste dagen i Israels historia. Enligt israeliska uppgifter dödades omkring 1 200 människor, de flesta civila, och 251 personer togs som gisslan. Tre år senare är händelsen fortfarande närvarande i det israeliska samhället på nästan daglig basis – inte minst i den pågående valrörelsen.

Årsdagen högtidlighölls nyligen under Simchat Torah, samma helgdag som attacken utfördes. Högtiden, då judar firar avslutningen av den årliga Torah-läsningen, är annars en glädjefylld tillställning med dans och sång. På platsen där Novafestivalen ägde rum, en elektronisk musikfestival i skogsområdet Re’im nära gränsen mot Gaza, uppstod i år en infekterad konflikt. Där dödades 378 unga människor av Hamas väpnade män. En grupp ville dansa på festivalområdet för att hedra de döda och avsluta högtidssäsongen. Anhöriga protesterade och menade att det var en skymf att dansa på deras blod. Till slut hölls dansen på en parkeringsplats intill scenområdet, medan en tyst protest genomfördes på själva festivalplatsen.

Israel är djupt splittrat, och splittringen har blivit extra tydlig i valrörelsen. På en gata i Jerusalem står affischer med den högerextreme ministern Itamar Ben-Gvirs ansikte. Ben-Gvir, som leder partiet Otzma Yehudit, är en av regeringens mest kontroversiella profiler. När unga valarbetare från oppositionen nyligen kampanjade i staden möttes de av ilska. En del förbipasserande skrek åt dem, andra spottade när de gick förbi.

Opinionsmätningarna visar ett dött lopp. Det finns två jämnstora politiska block, men inget av dem kan bilda egen majoritet. Därtill finns en grupp arabisk-israeliska partier. De representerar den arabiska minoriteten – omkring en femtedel av befolkningen – och har ofta en vågmästarroll, men båda blocken vägrar samarbeta med dem. Det politiska läget är därför låst. 7 oktober är högst närvarande i valkampanjerna, som är intensiva och aggressiva. Budskapen är motsatta men utgår från samma rädsla: ”Regeringen måste bytas ut, annars händer det igen!” och ”Om oppositionen vinner så händer det igen!” Skräcken för att historien ska upprepa sig finns ständigt närvarande.

Kriget i Gaza har kostat tiotusentals palestinska liv, enligt palestinska hälsomyndigheter. Stora delar av området ligger i ruiner och merparten av befolkningen har tvingats på flykt. Efter förra årsdagen kom Israel och Hamas överens om ett avtal. De israeliska gisslan som omfattades av avtalet släpptes och palestinska fångar friades. Den mest intensiva delen av kriget tog därmed slut. Ändå är kriget inte över. Såret är fortfarande öppet, och kritiker menar att den israeliska regeringen inte gör mycket för att läka det. Premiärminister Benjamin Netanyahu använde en del av sitt årsdagstal till att tala om hämnd och om att alla inblandade ska straffas.

Attacken utlöste också en bredare regional kris. Israel har sedan dess varit i krig med Hizbollah i Libanon och utväxlat attacker med Iran. Men i den israeliska valrörelsen handlar debatten framför allt om förtroendet för regeringen och frågan om vem som kan garantera säkerheten. Många israeler bär med sig outplånliga minnesbilder från dagarna efter attacken: blodiga barnrum i kibbutzen Be’eri, stanken av död på Novafestivalens fält, liken längs motorvägen i södra Israel och traumatiserade överlevares berättelser. Be’eri, en kibbutz med drygt 1 000 invånare nära gränsen mot Gaza, var en av de värst drabbade platserna. Vissa minnen ska inte blekna. De måste hållas vid liv för att ingen ska glömma.

Förhandlingarna om ytterligare frisläppanden har inte lett till något genombrott, och många anhöriga väntar fortfarande på svar. Samtidigt fortsätter den israeliska militären operationer mot Hamas på flera håll. Frågan är om oppositionen skulle agera annorlunda om den vann valet. Och om israelerna till slut ska kunna dansa igen – tillsammans. Det återstår att se.