Erik Esbjörnsson: Först Nobelpris – nu på randen till storkrig

DN:s korrespondent om Etiopien – från fredspris till inbördeskrig

Det var en historisk dag i Oslo när Abiy Ahmed tog emot Nobels fredspris 2019. Den nyutnämnde etiopiske premiärministern hyllades för att ha inlett fred med grannlandet Eritrea efter decennier av konflikt. Han hade frisläppt politiska fångar, öppnat upp det auktoritära samhället och talat om synergier som skulle uppstå genom samarbete. Kritikerna som varnade för att överenskommelsen med Eritrea var alltför bräcklig tystnade i jublet.

Men verkligheten skulle snart visa sig vara en annan. Redan året därpå bröt ett fullskaligt inbördeskrig ut i Tigrayprovinsen i norra Etiopien. Konflikten, som utkämpades mellan centralregeringen och den regionala TPLF-milisen, kom att skörda hundratusentals människoliv. Ett stilleståndsavtal slöts i Sydafrikas huvudstad Pretoria 2022, men freden var skör redan från början.

Nu har striderna blossat upp igen. Under de senaste veckorna har både drönarattacker i utkanten av Tigrays provinshuvudstad Mekelle och artillerianfall i västra Tigray rapporterats. Parallellt med detta pågår två andra regionala uppror i Etiopien – i provinserna Amhara och Oromia. Landet har med andra ord öppnat en tredje front samtidigt som de två andra intensifierats.

Kärnan i konflikterna handlar om den eviga maktfrågan: hur mycket ska styras centralt från Addis Abeba? Under kejsare Haile Selassie och den kommunistiska Dergjuntan dominerades staten av huvudstaden. Därefter följde decennier av etnisk federalism, en modell som påminde om Jugoslavien under Tito. Abiy Ahmed vill nu gå tillbaka till en stark centralmakt – något som väcker ont blod på flera håll i landet.

Det allvarliga läget har paralyserat hela Etiopien. Abiy har, likt sina föregångare, satsat allt på utvecklingsprojekt som megadammen på Nilen, järnvägsbyggen, exportzoner och massiva bostadsprogram. Tanken var att hög tillväxt skulle dämpa de interna motsättningarna. I stället har konflikterna skjutit ekonomin i sank, och tonläget från premiärministerns sida har hårdnat betydligt.

Särskilt oroväckande är retoriken mot grannlandet Eritrea. Abiy har upprepat att en hamn mot havet är avgörande för Etiopiens framtid – ett budskap som påminner om när han 2019 fick kritik för att vara alltför närsynt i fredsarbetet. Eritrea, som tidigare var en nyvunnen allierad, har nu tvingats rusta för ett eventuellt angrepp.

För fyra år sedan kunde DN bevittna hur tusentals eritreanska soldater stred på Abiys sida mot TPLF i Tigray. Nu cirkulerar rykten om att samma armé har återvänt till provinsen – men den här gången för att strida mot Abiy. Ett fullskaligt krig mellan Etiopien och Eritrea skulle dock inte bli ett utnötningskrig av det slag som utkämpades kring millennieskiftet. Experter varnar för att fler aktörer kan dras in, likt vad som skett i grannlandet Sudan där Egypten och Förenade arabemiraten spelar en framträdande roll.

Ett krig i Tigray skulle kunna bli ytterligare en arena för den geopolitiska kraftmätning som pågår i hela regionen. Ett scenario som borde väcka fasa hos Nobelkommittén i Oslo, som en gång valde att hedra Abiy Ahmed för hans fredsansträngningar.