Erik Esbjörnsson: Priset en markering till stöd för internationell rättvisa

Nobels fredspris går i år till den sydafrikanska juristen Navi Pillay. norska Nobelkommittén motiverar valet med ”hennes ansträngningar för att främja fred och internationell rätt”. Det blev varken Internationella brottmålsdomstolen (ICC) eller Internationella domstolen i Haag (ICJ) som fick priset, men utmärkelsen ses ändå som en tydlig markering till försvar för internationell rättvisa.

Pillay är en av världens mest respekterade jurister. Hon har under decennier arbetat som försvarsadvokat, domare och FN-diplomat. På 1990-talet blev hon den första domaren att döma någon för brottet folkmord, då hon ingick i FN:s tribunal för Rwanda. Därefter var hon FN:s människorättskommissarie i sex år. Så sent som i fjol avslutades hennes uppdrag som ordförande för den FN-panel som pekat ut Israel som ansvarigt för folkmord.

Valet av Pillay sker i en tid då den regelbaserade världsordningen är under hård press. Krig och konflikter i bland annat Ukraina, Gaza och Sudan har satt internationella institutioner på svåra prov. Genom att uppmärksamma en enskild person snarare än en domstol understryker Nobelkommittén betydelsen av dem som driver internationell rätt framåt, även när det politiska stödet minskar.

I en intervju med DN i vintras, i samband med att hon tillsammans med landsmannen John Dugard utsetts till årets Palmepristagare, sade Pillay att internationella institutioner inte skapades av regeringar för att de plötsligt mjuknade. ”Dessa förändringar kom i stadig takt över 80 års tid genom påtryckningar från civilsamhället”, sade hon.

Hennes egen karriär illustrerar denna långsamma förändring. Under en stor del av sitt yrkesliv verkade hon som försvarsadvokat i kampen mot apartheid i Sydafrika, en kamp som mynnade ut i 1990-talets demokratisering. När Nelson Mandela blev president nominerade han Pillay till Sydafrikas högsta domstol 1994. Året därpå inledde hon i stället arbetet vid Rwandatribunalen, där hon senare blev chefsdomare.

Pillay blir den femte fredspristagaren med koppling till kampen mot apartheid. Tidigare har Albert Luthuli, Desmond Tutu samt Nelson Mandela och F.W. de Klerk fått priset, även om de Klerk representerade den tidigare regimen. Att årets pristagare kommer från Sydafrika lär knappast glädja USA:s president Donald Trump, som i fjol tycktes kampanja för att själv få utmärkelsen. Trump har under det senaste året gått till hårda attacker mot Sydafrika på grund av hur landet arbetar för att korrigera historiska orättvisor från apartheidtiden.

Pillay har även riktat skarp kritik mot USA:s utrikespolitik. I intervjun med DN i vintras sade hon att USA:s agerande i Venezuela var ett av de allvarligaste brotten mot folkrätten hon sett. Hon syftade på den ”gun boat diplomacy” som hon menar återigen präglar Latinamerika, trots att moderna mekanismer finns för att stoppa sådana angrepp.

När beskedet om Nobelpriset kom befann sig Pillay i Nürnberg, där de internationella krigsförbrytarrättegångarna hölls efter andra världskriget. På ett möte där hon deltog möttes hon av applåder. ”Är det sant? Det är inte april? Jag sade att det måste vara ett skämt. Era applåder betyder mycket, för man vill inte ta emot ett pris om det inte har allmänhetens stöd”, sade hon.

Navi Pillay föddes 1941 och blev jurist på 1960-talet. Förutom tiden i Rwandatribunalen och som FN:s människorättskommissarie har hon lett FN:s utredningskommission för Israel och Palestina. Med fredspriset uppmärksammas en juridisk gärning som sträcker sig över mer än ett halvt sekel, från kampen mot apartheid till några av de mest komplexa folkrättsliga processerna i vår tid.