Ökande främlingsfientlighet oroar i Sydafrika inför lokalval

Spänningarna stiger i Sydafrikas fattigaste områden där demonstrationer mot invandring blir allt vanligare. Polisen ingriper sällan mot verbala hot som kan klassas som hets mot folkgrupp, och det krävs ofta omfattande skadegörelse för att myndigheter ska agera.

Situationen har försämrats drastiskt de senaste månaderna. På sjukhus har utländska patienter tvingats lämna väntrum och även i mer välbärgade köpcentrum genomför aktivister improviserade kontroller för att säkerställa att alla anställda har korrekta arbetstillstånd.

Måltavlorna för dessa attacker är främst invandrare från andra afrikanska länder som Nigeria, Kongo, Etiopien samt grannländerna Zimbabwe och Malawi. Dessa personer har ofta kommit till Sydafrika som ekonomiska eller politiska flyktingar och försöker skapa sig en tillvaro genom småskalig affärsverksamhet.

En bidragande faktor till spänningarna är olika ekonomiska förutsättningar. Många invandrare har erfarenhet av handel och tillgång till etablerade nätverk för varuleveranser, medan många sydafrikaner är utbildade för industriarbete inom sektorer som nu avvecklas.

De som ligger bakom attackerna är grupper som undviker att rikta sin kritik mot politiker på nationell eller lokal nivå. Istället går de direkt på invandrarna och söker upp områden där dessa upplevs vara koncentrerade.

Vid tidigare våldsamheter 2019 var president Cyril Ramaphosa tydlig i sin fördömande av våldet. Även nu markerar han mot övergreppen, men lägger samtidigt till att utlänningar måste respektera och följa landets lagar – ett uttalande som indirekt bekräftar fördomar om att invandrare ägnar sig åt kriminalitet.

Ramaphosas försiktiga hållning har inrikespolitiska orsaker. I det senaste nationella valet sjönk hans parti ANC:s stöd till strax över 40 procent, långt från de nästan 70 procent som partiet en gång erhöll. Med stundande lokalval i slutet av året väntar ytterligare motgångar för ANC, som riskerar att förlora makten i landets samtliga storstäder.

På nationell nivå har Ramaphosa lyckats stabilisera både politiken och ekonomin efter företrädaren Jacob Zumas år av misskötsel. Han har förespråkat satsningar på ekonomisk utveckling i de fattiga förorterna, men hans partikamrater på lokal nivå saknar konkreta planer för hur detta ska genomföras, särskilt i städer med ansträngd ekonomi och i en tid av global ekonomisk osäkerhet.

Inte heller ANC:s utmanare presenterar trovärdiga lösningar. Istället lyfter partier som Action SA, Patriotic Alliance och MK Party fram stoppad invandring som universallösningen på landets problem. Flera medborgargarden med invandringsfientlig agenda är även i färd med att bilda politiska partier inför de kommande lokalvalen.

En av få framträdande politiker som öppet motsätter sig den invandringsfientliga trenden är Julius Malema, ledare för vänsterpartiet Economic Freedom Fighters. Han ser konflikterna mellan afrikaner från olika länder som en förlängning av apartheidtidens förtryck, där vita politiker försökte så splittring mellan svarta sydafrikaner.

”Ni marscherar, stänger butiker och misshandlar människor. Säg mig, hur många jobb har ni skapat genom att klå upp dessa nigerianer, zimbabwier eller ghananer? Ni stänger en butik som anställt människor. Hur många jobb har ni skapat när ni har jagat bort dem?” frågade Malema i ett uppmärksammat tal nyligen.

Situationen har nu börjat få diplomatiska konsekvenser. Kenya har uppmanat sina medborgare att visa försiktighet vid resor till Sydafrika. Ghana har krävt att Afrikanska unionen ska ta upp frågan vid ett möte i juni, ett initiativ som Sydafrikas regering beskriver som ”beklagligt”.

I ett försök att lugna spänningarna tvingades Sydafrikas utrikesminister Ronald Lamola nyligen förklara sig i ett telefonsamtal med sin nigerianska kollega Bianca Odumegwu-Ojukwu. Under tidigare våldsvågor har nigerianer svarat med attacker mot sydafrikanska företag i Nigeria. Odumegwu-Ojukwu antydde efter samtalet att sydafrikanska intressen i Nigeria kan komma att hotas om situationen förvärras.

”Nigerianerna har visat berömvärd återhållsamhet i sina reaktioner på den pågående krisen,” skrev hon på sociala medier, ett uttalande som kan tolkas både som en försäkran och en varning.