Agneta Bergenheim, som kallar sig själv jordemor, står nu åtalad för brott mot patientsäkerhetslagen. Rättegången, som planeras äga rum i september, har väckt stort engagemang bland hemförlossningsaktivister. Flera hundra anhängare har meddelat att de kommer att följa förhandlingarna noga – ett händelseförlopp som de själva beskriver som en ”häxjakt”.

En färsk intervju i Svenska Dagbladet ger en inblick i Bergenheims arbetsmiljö. Bilderna från hembesök hos en blivande mor frammanar en atmosfär som påminner om 1800-talet. Den gravida kvinnan och hennes äldre dotter är klädda i blusar med spetskragar. Bergenheim själv bär en färgglad tunika och använder en traditionell trätratt för att lyssna på fostrets hjärtljud. Instrumentet förvaras i en klassisk läkarväska av äldre modell.

Den estetiska utformningen av dessa hemförlossningar är inte oviktig att notera. Sociologiska och vårdvetenskapliga studier visar att valet att föda hemma sällan sker isolerat, utan är del av ett större subkulturellt sammanhang med tydliga ideologiska förtecken.

I USA har denna rörelse fått namnet ”crunchy moms”, en benämning som syftar på den granola dessa mammor föredrar framför vanliga frukostflingor. Inom dessa kretsar fungerar hemförlossningen som en statusmarkör – något man gärna berättar om. Hemmet framställs som en helig plats, en nostalgisk värld där mammor lagar giftfri mat och barn leker i odlingsland, långt från digitala skärmar. Barnmorskan – eller jordemodern – får rollen som en livsstilsguru med särskild visdom, och själva förlossningen blir en viktig övergångsrit.

Fenomenet kan beskrivas som romantiskt i idéhistorisk mening, det vill säga en kulturströmning där det förmoderna lyfts fram som moraliskt och estetiskt överlägset det moderna. Det handlar om nytraditionalism förpackad i vardagslivsmysticism, med inslag av nyliberal kritik mot offentliga samhällsinstitutioner – medan privatdrivna alternativ framhålls.

Den estetiska aspekten väcker visserligen frågor, men den verkligt kritiska punkten är säkerheten. Vetenskapliga studier visar entydigt att risken för dödsfall och allvarliga skador är betydligt högre vid hemförlossning jämfört med sjukhusförlossningar. Ett möjligt undantag kan vara en noggrant utvald minoritet av friska kvinnor med lågrisksvangerskap i välmående västländer. Problematiskt är att förespråkare för hemförlossningar ofta presenterar just denna grupp som normen.

Även för denna selekterade grupp är evidensen inte helt säkerställd. De nederländska kohortstudier som ofta åberopas använder så kallad ”intention-to-treat”-metodik. Det innebär att kvinnor som planerat att föda hemma men överförts till sjukhus räknas till hemförlossningsgruppen. Denna vetenskapliga metod är robust men tolkas ofta felaktigt. Studierna visar att det inte finns ökade risker med att planera en hemförlossning, men säger inget om att faktiskt genomföra den i hemmet.

Studierna bekräftar dock att allvarliga komplikationer vid förlossning är ovanliga i västvärlden, oavsett vårdform – under ett avgörande villkor. Vårdgivaren måste agera ansvarsfullt och utan prestige överföra patienten till ett akutsjukhus när risker uppstår. Det är just detta ansvar som ligger till grund för åtalet mot Bergenheim. Vårdpersonal får enligt lagen inte utsätta sina patienter för medicinska risker av ideologiska skäl.

Många kvinnor anger att de önskar föda hemma på grund av rädsla för sjukhus eller tidigare traumatiska förlossningsupplevelser. Dessa känslor förtjänar förståelse och respekt. Men att bemöta dessa kvinnor genom att måla upp en polariserad bild där medicinska behandlingar ensidigt framställs som negativa och sjukvårdspersonal som inkompetenta eller ondskefulla är problematiskt.

Att sedan hänvisa till patientens valfrihet blir ett cyniskt sätt att frånsäga sig ansvar. Det innebär i praktiken att den födande kvinnan lämnas ensam med skulden om något går fel. Oavsett hur estetiskt tilltalande en hemförlossning kan vara väger detta lätt mot den obeskrivliga tyngden av ett dödsfall eller allvarlig skada.

En relevant jämförelse är hur man skulle reagera om en läkare fortsatte driva en privatklinik trots att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) belagt denne med yrkesförbud. Bergenheim har fortsatt sin verksamhet trots tidigare tillsägelser från myndigheterna.

För dem som genuint arbetar för säkra hemförlossningar inom ramen för gällande regelverk borde det vara angeläget att ta avstånd från aktörer som sätter hela verksamhetsområdet i dålig dager. Rättegången i september kommer sannolikt att bli en viktig markering för var gränserna går mellan patientens valfrihet och vårdgivarens ansvar för patientsäkerheten.