Tiotusentals migranter har simmat från Marocko till den spanska exklaven Ceuta under det senaste dygnet, vilket har skapat en akut kris i regionen. Bilderna på massorna som tar sig in på spanskt territorium har spridits över hela världen och väckt stor uppmärksamhet för den pågående situationen vid Europas sydgräns.

Bland de som tagit sig över är 13-årige Mohamed från Marocko, som berättar för den spanska tidningen El Mundo att han vill bli spanjor. ”I mitt land finns bara hunger”, säger han. Enligt uppskattningar har över 50 000 migranter tagit sig till Spanien, även om landets inrikesdepartement senare meddelade att omkring 25 000 hade återvänt frivilligt.

Scenerna från Ceuta har väckt stark ilska i ett Europa som under flera år har stärkt och stramat åt sin flyktingpolitik. Den svenska regeringen har tydligt markerat att Sverige kommer att göra allt för att förhindra en situation som liknar flyktingkrisen 2015. Även Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har uttryckt stark kritik mot Spanien och beskriver händelserna som ”en invasion”.

Men trots den svenska regeringens hårda linje finns det scenarier där Sverige kan tvingas ta emot flyktingar från Ceuta, oavsett politisk vilja. Bernd Parusel, forskare vid Svenska institutet för europapolitiska studier, förklarar att EU kan aktivera den så kallade kris- och force majeure-förordningen. Om detta sker kan EU-länder bli tvungna att ta emot personer som reser vidare från Spanien till andra EU-länder, och då går det inte att skicka tillbaka dem.

Parusel påpekar dock att situationen inte har nått den nivån än. Om Spanien inte lyckas få kontroll över läget och begär hjälp från EU, kommer Sverige troligtvis att ställas inför två alternativ. Antingen kan Sverige hjälpa till genom omfördelning och ta emot migranter, eller så kan landet välja att betala ekonomiskt stöd till Spanien eller skicka praktiskt och operativt bistånd.

Dessa förpliktelser har Sverige åtagit sig genom att säga ja till den hårt debatterade EU-migrationspakten. Enligt lagpaketet måste EU-medlemsländer på ett eller annat sätt avlasta ett land som befinner sig i en migrationskris. Detta markerar en betydande förändring i hur unionens medlemsländer hanterar migrationstryck vid sina yttre gränser.

För många av migranterna som nu befinner sig på spanskt territorium innebär den nya migrationspakten kraftigt försämrade möjligheter att beviljas asyl. Många av dem tros komma från Marocko, och för dessa personer är chansen att få stanna i Europa mycket liten enligt det nya regelverket.

Detta beror på den lagstiftning om säkra ursprungsländer som EU antog under våren. Listan omfattar länder där det inte bedöms finnas omständigheter som gör att dess medborgare måste söka skydd i ett annat land. Marocko finns med på denna lista, vilket får direkta konsekvenser för asylprövningen.

Parusel förklarar att migranter från länder på listan inte får en fullständig och grundlig asylprövning, utan processen blir snabbare och kan leda till snabba avslag. Dessutom har Spanien ett återtagandeavtal med Marocko, vilket borde göra det möjligt att utvisa många av migranterna relativt snabbt.

Precis som tidigare under Dublinförordningen ska migranter söka asyl i det land de först anländer till. Om en asylansökan får avslag i Spanien är sannolikheten mycket låg att den kommer att beviljas i ett annat EU-land, berättar Parusel. Detta gör att systemet är designat för att förhindra så kallad ”asylshopping” inom unionen.

Det är därför osannolikt att de personer som nu befinner sig i Ceuta kommer att ta sig vidare in i Schengenområdet, menar statsvetaren. Han ser inte en större migrationsvåg inom Europa framför sig på grund av denna situation, åtminstone inte i nuläget. Den nya lagstiftningen och de restriktiva reglerna verkar ha skapat ett system som effektivt begränsar rörligheten för migranter från säkra ursprungsländer.

Förslag om att utesluta Spanien ur Schengen har också diskuterats i vissa kretsar, men Parusel menar att detta är nästan omöjligt att genomföra. ”Jag vet i ärlighetens namn inte hur det skulle gå till”, säger han.

Situationen i Ceuta belyser de fortsatta utmaningarna vid EU:s södra gränser och den komplexa balansen mellan humanitära åtaganden och migrationskontroll som unionen och dess medlemsländer fortsätter att brottas med.