Iran och Oman har enligt uppgifter från det iranska utrikesministeriets talesperson Esmaeil Baghaei kommit överens om den praktiska utformningen av en säker farled genom det strategiskt viktiga Hormuzsundet. Avtalet kan innebära en betydande förändring i maktbalansen i regionen och markerar en stor eftergift gentemot Teheran.

Enligt källor som talat med den amerikanska nyhetssajten Axios har både Vita huset och flera länder i Gulfregionen deltagit aktivt i förhandlingarna, något som Iran ännu inte velat kommentera officiellt. Det tekniska avtalet specificerar exakta geografiska koordinater för säker in- och utpassage genom sundet, vilket i praktiken ger Teheran formell kontroll över fartyg som seglar in i Persiska viken.

Detta utgör den hittills största eftergiften gentemot Iran i den pågående konflikten. Om avtalet slutgiltigt träder i kraft innebär det också att en ny 60-dagars period av vapenvila mellan USA och Iran aktiveras.

Rouzbeh Parsi, Irankännare och historiker vid Lunds universitet, förklarar att avtalet i praktiken handlar om att genomföra det som USA och Iran kom överens om när de undertecknade ett samförståndsavtal i mitten av juni. Problemet är att ingen av parterna hittills har levt upp till detta, främst på grund av att president Trump inte velat gå med på något bindande avtal.

Trumps enda önskan är känt att Hormuzsundet återigen öppnas för fri trafik, så att han sedan kan lämna konflikten bakom sig. Men han vill inte erkänna att öppnandet sker genom ett avtal mellan Iran och Oman, utan vill istället kunna framställa sig själv som den som löst problemet.

”För hans del kommer det fortsätta att handla om att han vill låtsas som att det är han som har fixat det”, säger Parsi, som menar att iranierna aldrig kommer att gå med på att låta Trump utropa sig till vinnare. De föredrar att kriget fortsätter tills parterna sätter sig ner och undertecknar ett riktigt avtal.

Att det ursprungliga samförståndsavtalet är så vagt formulerat har varit en stötesten sedan undertecknandet. Flera experter som Dagens Nyheter talat med menar att USA riskerar en enorm prestigeförlust. Problemet för Trump är att Iran genom avtalet med Oman får en helt ny, formaliserad roll i sundet, vilket står i diametral motsats till allt han hade tänkt sig med konflikten.

Bakom kulisserna har flera länder varit involverade i medlingsinsatserna. Qatar, Pakistan och Saudiarabien har enligt Axios alla spelat roller i förhandlingarna om att lösa pattsituationen i Hormuzsundet.

I en analys publicerad i den israeliska tidningen Haaretz hänvisas till en västerländsk diplomat med insyn i den diplomatiska aktiviteten kring Hormuzsundet. Diplomaten drar slutsatsen att det egentligen inte pågår någon strukturerad process alls, utan bara oordning där alla pratar med alla samtidigt – omanier, iranier, qatarer och amerikaner. Samtidigt sluter Förenade Arabemiraten avtal via bakkanaler. Det finns ingen tydlig dagordning, inga definierade mål och ingen som verkligen styr processen.

Rouzbeh Parsi menar att det inte vore konstigt om Förenade Arabemiraten, som egentligen står Israel närmast, har underhandskontakter med Iran. Nu återstår att se om det faktiskt presenteras något formellt avtal mellan Oman och Iran, och vad det i så fall innehåller. Parsi noterar att de åtminstone varit konsekventa i sina uttalanden om förhandlingen med Oman, vilket är mer än man kan säga om Trump.

Aron Lund, Mellanösternexpert på Totalförsvarets forskningsinstitut, anser att det nuvarande läget är intressant ur en tidsmässig synvinkel. Om en ny 60-dagarsperiod av vapenvila kickar igång nu innebär det att den löper ut precis innan det amerikanska mellanårsvalet. Detta är ganska välplanerat från Irans sida, eftersom det är osannolikt att Trump skulle vilja återgå i krig precis innan valet och få en ny bensinkris på halsen.

Men inte heller Aron Lund tror att detta avtal kommer leda till en långsiktig lösning, om det ens blir av. Alla andra frågor, som till exempel kärnenergiproblemet och Israels agerande i Libanon, ligger fortfarande kvar på bordet. Och som han påpekar är varken USA eller Iran redo att backa helt och hållet.

Hormuzsundet är en av världens mest strategiskt viktiga vattenleder, genom vilken nästan en tredjedel av all sjöburen oljetransport passerar. Sundet är endast 39 kilometer brett på sitt smalaste ställe och utgör den enda sjövägen mellan Persiska viken och öppet hav. Varje störning i trafiken genom sundet påverkar därför omedelbart globala energipriser och världsekonomin.