Följs av nio miljoner – barnen får dansa med Shakira i VM-finalen

I den ugandiska huvudstaden Kampala står lerskor uppradade på terrassen medan fötterna inomhus rör sig över ett skinande kakelgolv till tonerna av sydafrikansk amapiano-pop. Det som tidigare skulle ha varit en inställd träning på grund av regn och den röda gyttjan utanför har nu förvandlats till en professionell danslektion inomhus.

Tjugo ugandiska gatubarn i dansgruppen ”Ghettokids” befinner sig i intensiv förberedelse inför vad som kan bli deras största scen någonsin. I slutet av maj meddelade den colombianska superstjärnan Shakira att hon vill ha med dem i mellanakten under VM-finalen i fotboll, en händelse som kommer att sändas till en miljardpublik världen över.

”Vi var här och åt frukost och då kom Akram som håller koll på våra konton på sociala medier springande nedför trappan och skrek till oss att vi måste se nyheten. Vi kunde inte tro att det var sant”, berättar 15-årige King, en av gruppens äldre medlemmar.

## En viral succé som blev en livlina

Historien om Ghettokids började för tolv år sedan när fem gatubarn i slumområdet Katwe, beläget i utkanten av Kampala, filmades under en spontan dans. Videon blev snabbt en tidig viral sensation på internet, långt innan fenomenet blev så vanligt som det är i dag.

Dauda Kavuma var dansaren som såg potentialen i att bygga något större på den första framgången. Hans egen bakgrund var präglad av svårigheter – han hade levt på gatan och tillbringat tid i ungdomsfängelse. Det var fotbollen som blev hans väg tillbaka till ett ordnat liv, och i skolan upptäckte han dansen som ytterligare ett verktyg för förändring.

Barnen fortsatte att lägga upp fler videor från de dammiga gatorna i Kampala, och gruppen växte till att bli ett internationellt internetfenomen. I dag har Ghettokids 9,3 miljoner följare enbart på Instagram.

”Jag tror att hemligheten är att vi är glada och lyckliga i våra klipp. Vi visar inte ’vi har det så dåligt, kom och hjälp oss’. I stället försöker vi sprida oförställd glädje och det smittar av sig”, förklarar King.

## Från gatubarn till global scen

Succén på sociala medier ledde till inbjudningar att delta i talangtävlingar i Storbritannien och USA. Samtidigt började reklamintäkterna bli betydande, vilket möjliggjorde en expansion av verksamheten.

I dag disponerar Ghettokids en trevåningsbyggnad i utkanten av Kampala med dansstudio och separata sovsalar för totalt 60 barn som annars riskerade att hamna på gatan. Organisationen har anställt socialsekreterare som arbetar med barnen, och betoningen ligger inte längre enbart på dansen.

”Vi har anställt socialsekreterare som jobbar med barnen och vi gör en behovsprövning för alla barn vi tar in, och de flesta dansar inte. Det ska inte vara ett tvång”, förklarar Kavuma.

Han betonar att verksamheten ska ses som ett ”hem för barn” snarare än ett traditionellt ”barnhem”, ett begrepp som han menar kommer med många negativa konnotationer i Uganda.

”En del av de institutioner jag tillbringade tid på var rent miserabla, smutsiga ställen utan aktiviteter”, säger Kavuma med erfarenhet av systemet.

## Förberedelser inför den största scenen

Femtonårige King har varit medlem i gruppen i åtta år. Tidigare levde han ett kringflackande liv på flykt från en styvfar som misshandlade både honom och hans mamma, som gick bort för fem år sedan. Nu förbereder han sig för ett självständigt liv – regeln är att barnen måste lämna Ghettokids när de fyller 18 år. Socialsekreterarna förbereder de äldre barnen för denna övergång och följer upp hur det går för dem efteråt.

”Det är inte som när jag började, då kämpade vi med att ens hitta en plats att träna på. Den här generationen har helt andra möjligheter”, säger 18-åriga Rucia, som nu ska börja studera till sjuksköterska.

Under uppladdningen inför fotbolls-VM lägger gruppen upp danshälsningar till så många deltagande landslag som de hinner med. Turneringen, som anordnas i USA 2026, blir den största fotbollsturneringen någonsin med ett utökat deltagarfält.

## Ebolaoron hotar drömmen

Men mitt i förberedelserna finns en gnagande oro. Anledningen är det ebolautbrott i grannlandet Kongo som fått många länder att införa restriktioner för resande till och från regionen. I nuläget har endast ett fåtal fall dykt upp i Uganda, men gruppen oroar sig för vad som skulle kunna hända om USA:s president Donald Trump beslutar att stoppa alla resenärer från Uganda. Kongos fotbollslandslag tilläts exempelvis resa först efter att ha isolerat sig i 21 dagar.

”Jag har gjort efterforskningar om ebolaviruset och även om vi bara haft några fall i Uganda är det klart att det oroar. Men det är också en del av Guds vilja och jag vet att han kommer att låta oss resa till USA”, säger King med försiktig optimism.

Kavuma berättar att organisationen för ständiga samtal med Ugandas hälsodepartement och den amerikanska ambassaden, som ska hjälpa till med visum för barnen.

”Vi har ju tänkt på det och ska jag vara ärlig så är jag lite orolig. Men vi är redo att sitta i karantän, att testa oss varje dag, att göra allt som krävs för att den här resan ska bli av”, säger han beslutsamt.

## Verkligheten för Ugandas gatubarn

Enligt Unicef finns det omkring 1,7 miljoner föräldralösa barn i Uganda. På Kampalas gator finns runt 10 000 barn som inte fått plats på barnhem eller i annan skyddande verksamhet. Ghettokids representerar därmed inte bara en dansgrupp, utan en möjlig modell för hur sociala medier och kreativitet kan användas för att skapa förändring.

För barnen i gruppen representerar den kommande resan till USA och framträdandet i VM-finalen långt mer än bara en chans att dansa på en stor scen. Det är ett bevis på att deras berättelser, deras talang och deras glädje har setts och värdesatts av världen – en värld som annars sällan uppmärksammar barn i deras situation.

Medan regnet fortsätter att vräka ned över Kampala och förvandla den röda jorden till gyttja, fortsätter träningen inne i studion. Fötterna rör sig i perfekt synkronisering, och drömmen om scenen i USA håller liv i hoppet – oavsett vilka hinder som kan dyka upp på vägen dit.