Över 1 500 fraktfartyg har varit fastlåsta i Hormuzsundet sedan konflikten mellan USA och Iran eskalerade, och nu varnar forskare för att denna ovanliga situation kan utlösa en marin ekologisk katastrof av stora mått. En ny vetenskaplig studie pekar på de långtgående miljökonsekvenserna av att så många handelsfartyg har stått stilla under en längre period i detta strategiskt viktiga sund.

Hormuzsundet är en av världens mest kritiska sjöfartsleder och fungerar som en flaskhals för global handel, särskilt för oljetransporter från Mellanöstern. När fartyg nu har varit tvungna att ligga stilla i vattnet under längre tid än normalt, har det skapat oväntade miljörisker som forskare menar kan få omfattande konsekvenser för marina ekosystem världen över.

Problemet handlar om spridning av främmande arter. Att fraktfartyg transporterar mikrober och alger från en hamn till en annan är i sig inget nytt fenomen inom sjöfarten. Men när skeppen står stilla under så pass lång tid som många gjort i Hormuzsundet, ökar risken dramatiskt för att olika organismer ska fästa sig på fartygen och sedan följa med till helt nya destinationer. Detta gäller särskilt alger och ryggradslösa djur som rankfotingar.

Rankfotingar är kräftdjur som har en förmåga att fästa sig på hårda ytor, ofta fartygs skrov. I svenska vatten förekommer arter som långhalsar och havstulpaner, men globalt finns det tusentals olika arter av rankfotingar, varav vissa även är parasiter. När dessa organismer transporteras till nya miljöer där de inte hör hemma, kan de orsaka betydande skada på lokala ekosystem.

Mario Tamburri, studiens huvudförfattare, beskriver situationen som potentiellt mycket allvarlig. När organismer flyttas runt och etablerar sig i nya regioner kan de minska den biologiska mångfalden och i värsta fall orsaka lokal utrotning av ursprungliga arter. De främmande arterna konkurrerar om resurser och kan förändra hela ekosystem på sätt som är svåra att förutse eller kontrollera.

Forskarna är noga med att poängtera att det mänskliga lidandet i och omkring Hormuzsundet naturligtvis är den mest akuta frågan för omvärlden att hantera. Samtidigt menar de att man inte kan bortse från de miljörisker som de stillastående fartygen representerar. Tamburri jämför situationen med att spåra spridningen av influensa eller covid-19. Precis som med smittsamma sjukdomar är det viktigt att vara förberedd, upptäcka problemet tidigt och kunna agera direkt när man identifierar spridning av invasiva arter.

Forskarna är särskilt oroade över att skeppen kan fungera som ett så kallat superspridarevent för främmande arter. Risken är som störst för hamnar i länder med liknande klimat och temperatur som Persiska viken. Detta inkluderar stora handelshamnar i Indien och Singapore, som är centrala knutpunkter för den globala sjöfarten.

Mellanösternregionen är sedan tidigare känd för att ha drabbats av dussintals invasiva arter som transporterats dit med internationella handelsfartyg. Många av dessa arter har visat sig klara sig exceptionellt bra i regionens tuffa marina miljö, där extrema temperaturer och höga salthalter är vanliga. Paradoxalt nog är det just dessa krävande förhållanden som skapar särskilt motståndskraftiga organismer.

Tamburri förklarar att det är de mest tåliga organismerna, de som kan stå emot extrema miljöer, som ofta blir de mest framgångsrika inkräktarna när de introduceras i nya områden. Dessa arter har redan bevisat sin förmåga att överleva under svåra förhållanden, vilket gör dem till särskilt effektiva konkurrenter när de etablerar sig i nya ekosystem.

Situationen i Hormuzsundet illustrerar hur geopolitiska konflikter kan få oväntade miljökonsekvenser långt bortom det omedelbara konfliktområdet. Det är en påminnelse om hur sammankopplade världens ekosystem är genom den globala handeln, och hur störningar i sjöfarten kan få långtgående effekter som sträcker sig långt bortom ekonomiska förluster.