Hamilton Steiner: Kupégrannen frågar om mina evakueringstofflor

Att resa med nattåg genom Ukraina har blivit en prövning. Under en enda resa mot den polska gränsen tvingades passagerarna ur vagnarna tre gånger. Det handlade inte om övningar. Rysslands drönarattacker har gjort järnvägsresorna allt mer påfrestande, och allt oftare sker evakueringar mitt i natten.

En av passagerarna, Juliana, frågade före avgång om evakueringstofflor. Frågan kunde tyckas överdriven, men visade sig vara befogad. Tre timmar in på resan knackade tågvärden på kupédörren. Alla fick gå in i skyddsrummet på ett stationshus. Tio minuter senare återupptogs färden.

Nästa stopp var värre. De flesta passagerarna hade somnat i våningssängarna när larmet gick igen. Det fanns inget skyddsrum i närheten. I stället fick resenärerna gå ut på en äng, insvepta i blå filtar. Dova smällar hördes i fjärran. En drönare kan slå ner var som helst, och frågan om vad som egentligen är ett säkert avstånd låg i luften.

Den tredje evakueringen skedde i en depå någon kilometer från Polen, dit tåget hade rullat för att förberedas för den europeiska spårvidden. Vid det laget var passagerarna vana. En del rökte, andra gick i cirklar för att hålla värmen. Känslan av sårbarhet fanns kvar. Att ligga i en våningssäng med bara några decimeter till taket, stressad över att få på sig skorna, är en konkret bild av ett land i krig.

Järnvägen är Ukrainas viktigaste transportlänk. Den binder samman städer, industrier och försörjningsleder, och den är avgörande för landets motståndskraft. Ryssland har länge slagit mot järnvägsnätet, men de senaste veckornas drönarattacker har skärpt hotbilden. Tågkonduktören på nattåget berättade att vagnarna allt oftare måste tömmas. För passagerarna innebär det ständig beredskap: skor nära till hands, ett öra för larm och förmåga att snabbt ta sig ut i mörkret.

De nya attackerna har också en strategisk dimension. Järnvägsförbindelserna mot Polen är en livlina för det militära och humanitära stödet från väst. Genom gränsövergångarna rullar utrustning, bränsle och hjälpsändningar, samtidigt som exportvaror ska ut i världen. Ett tåg som stoppas av drönarlarm blir då inte bara en fördröjning för passagerarna, utan en påminnelse om hur beroende Ukraina är av den korridor som förbinder landet med resten av Europa.

Samtidigt pågår en annan kamp om Ukrainas tunga industri. Rysslands missilattacker har medvetet riktats mot stålindustrin i östra Ukraina, en av landets viktigaste näringar. Stålverk och gruvor i regionen har bombats, ockuperats eller stoppats. Många låg redan före den fullskaliga invasionen nära frontlinjen eller i områden som tagits över av Ryssland. Resultatet är att en industri som en gång var en av Europas största nu kämpar för att överleva.

Stålindustrins betydelse är svår att överskatta. Före kriget stod den för en stor del av Ukrainas exportinkomster och sysselsättningen i östra delen av landet. Den har också varit en symbol för regionens industriella arv. I dag handlar det om mer än historia: stålexporter ger Ukraina pengar att finansiera ett försvar i ett mycket ansträngt ekonomiskt läge. Utan en fungerande stålindustri försvagas landets motståndskraft och dess möjligheter att bygga upp det som förstörts.

Konsekvenserna sträcker sig utanför Ukrainas gränser. Före invasionen var landet en betydande leverantör på den internationella stålmarknaden, inte minst i Europa. Produktionen är beroende av energi, råvaror och transporter, vilket gör den sårbar för attacker mot elnät, järnvägar och exporthamnar. En fortsatt nedgång i den ukrainska stålproduktionen minskar utbudet på en redan pressad marknad och försvårar återuppbyggnaden efter kriget. Utan stål kan varken broar, bostäder eller infrastruktur återställas i den takt som kommer att krävas.

De strategiska sambanden är långt borta för passagerarna på nattåget. Där handlar det om en filt, en cigarett och en stressig kamp med skosnören. Men frågan om evakueringstofflor var ingen överdrift. Den var en förberedelse för den nya vardag som kriget skapat – där också det enkla tågresandet har blivit en risk.