Han fick lämna Gaza för vård – men nu är övergången stängd

Efter månaders väntan – 20-årige Mohammad Imrans kamp för vård utanför Gaza

Efter att ha skadats allvarligt i ett israeliskt flyganfall stod Mohammad Imran, 20 år gammal, i flera månader på listan över patienter som skulle evakueras från Gaza för vård utomlands. När gränsövergången vid Rafah äntligen öppnades i början av februari 2026 efter att ha varit stängd sedan maj 2024, kunde han till slut lämna området.

”Jag var oerhört glad. Jag tänkte att snart skulle lidandet vara över,” berättar Mohammad Imran via telefon till DN från det egyptiska sjukhuset där han nu vårdas.

Mohammad transporterades till ett statligt sjukhus i staden al-Arish i nordöstra Egypten tillsammans med sina bröder Mustafa, 28, och Tareq, 24, som följde med honom som vårdnadsgivare och stöd.

Det var i juni 2025 som tragedin drabbade Mohammads familj vid ett anfall mot flyktinglägret al-Bureij i centrala Gaza. Vid attacken dödades hans brors hustru och flera familjemedlemmar skadades. Mohammad fick de allvarligaste skadorna – splitter rev upp hans buk. Han fördes mellan tre olika sjukhus och genomgick två operationer under kaotiska förhållanden.

Under kriget tvingades familjen ständigt fly mellan olika tältläger, vilket försämrade Mohammads hälsotillstånd avsevärt. Såren i magen började läcka, vilket ledde till att han genomgick en stomioperation. I sju långa månader tvingades han bära stomipåse medan han väntade på att gränsövergången skulle öppnas så han kunde få vård utanför Gaza.

Trots att vapenvilaavtalet med Israel stipulerade att 50 patienter per dag skulle få lämna Gaza för vård i Egypten, med två medföljande vårdare vardera, har endast en tredjedel av de planerade evakueringarna genomförts. Fram till den 28 februari 2026, då konflikten mellan Israel och Iran eskalerade, hade bara omkring 1 000 personer evakuerats från Gaza. Sedan dess har inga Gazabor tillåtits korsa gränsen, enligt Hamasstyrda myndigheter i området.

Vårdsituationen i Gaza är katastrofal. Enligt FN finns det fortfarande 18 500 patienter, varav 4 000 barn, som är i akut behov av evakuering för att få specialistvård utanför Gaza. World Health Organization rapporterar att medicinska förnödenheter håller på att ta slut. Grundläggande material som gasbindor och nålar har redan tagit slut på många platser, och bränslebristen begränsar sjukhusens förmåga att fungera. Cirka hälften av Gazas sjukhus är fortfarande stängda, medan de som är öppna kämpar för att upprätthålla livsviktig vård.

För Mohammad Imran blev den efterlängtade vården i Egypten inte den räddning han hoppats på. Efter den kirurgiska operationen på al-Arish-sjukhuset, som initialt verkade lyckad, försämrades hans tillstånd drastiskt inom några dagar.

”Alla var glada när jag kunde använda toaletten igen. Men efter några måltider började maten läcka ut ur magen. Till slut kom även avföring ut samma väg,” förklarar Mohammad om sitt tillstånd.

De egyptiska läkarna stod handfallna inför problemet med det öppna såret och den kontinuerliga läckagen. För att hantera situationen beslutade de att Mohammad inte får äta eller dricka alls. All näring får han nu intravenöst via dropp.

”Jag har varit fastande i två veckor. Jag är ständigt hungrig och har magrat mycket. Jag är trött på mig själv. Hur länge ska det pågå?” undrar han.

Det misslyckade kirurgiska ingreppet kom som en chock för hans föräldrar och fyra andra bröder som är kvar i Gaza. På sjukhuset i Egypten lever Mohammad och hans medföljande bröder under strikta restriktioner – han får bara röra sig i sjukhuskorridorerna med polisens tillstånd, och bröderna får inte lämna sjukhusområdet. Deras passhandlingar förvaras hos egyptiska myndigheter.

För att fylla tiden har bröderna Mustafa och Tareq börjat volontärarbeta genom att hjälpa andra patienter, både palestinier och egyptier, med mat och förflyttningar på sjukhuset.

”Jag kom hit för att bli frisk, men situationen har blivit ännu svårare. Jag hoppas att jag kan flyttas till ett sjukhus med rätt kompetens, så att jag kan återvända till mitt liv och min familj,” säger Mohammad med en strimma hopp i rösten trots den svåra situationen.

Mohammads öde är representativt för tusentals andra Gazabor som desperat behöver vård utanför området, men som hindras av politiska komplikationer, stängda gränsövergångar och den eskalerande konflikten i regionen. Samtidigt försämras den humanitära situationen i Gaza för varje dag som går.