Bilderna på två forskare som klamrar sig fast vid fönsterkarmarna till den nationella vetenskapsakademins byggnad i Kiev har väckt ny ilska över Rysslands tilltagande attacker mot den ukrainska huvudstaden. Byggnaden från 1850-talet träffades mitt på dagen av en jetdriven rysk drönare, och de dramatiska räddningsscenerna fångades på flera bilder och videoklipp som spreds snabbt i sociala medier.
Den biträdande avdelningschefen Ihor Malchevsky hade först svårt att ta in att hans kontor, som ligger nära Nationaloperan och tyska ambassaden, hade träffats. Han berättar för Reuters att de första sekunderna var kaotiska – hjärnan hann inte analysera vad som hade hänt. När byggnaden började brinna klättrade han, trots sin höjdrädsla, ut genom ett fönster på tredje våningen. Samtidigt vällde svart rök ut bakom honom. I fönstret bredvid satt en kollega som också försökte undkomma lågorna.
Malchevsky fokuserade på sin familj – sin fru, två vuxna barn och sju barnbarn – för att hålla sig lugn. Till slut lyckades räddningstjänsten få upp två stegar mot fasaden. När han försiktigt tog sig ner var byggnaden redan helt övertänd och lågorna slog ut från fönstren. Han nådde marken i stort sett oskadd, men var skakad, sotig och hade andats in rök. Han satte sig en stund i en park på andra sidan vägen innan han fick vatten. Även kollegan i fönstret bredvid kom ner oskadd, men en kvinna dödades i attacken och flera andra skadades.
Dagen efter attacken kallade Malchevskys barnbarn honom för ”Spiderman” efter att ha sett videoklipp på Youtube. Själv säger han att Ukraina måste fortsätta arbeta för att försvaga Ryssland, parallellt med fredssamtal. Hans berättelse blir en påminnelse om de mänskliga kostnaderna av kriget, men också om den ukrainska befolkningens motståndskraft.
Under de senaste veckorna har Ryssland så gott som dagligen genomfört attacker dagtid mot Kiev. De nya jetdrivna Shahed-drönarna, som Ryssland började använda i april i år, är svåra för Ukraina att försvara sig mot. De är snabbare och flyger högre än äldre modeller, vilket gör dem betydligt svårare att upptäcka och skjuta ner med befintligt luftvärn. Detta har lett till ökad oro bland civilbefolkningen och nya krav på västvärlden att leverera mer avancerade luftvärnssystem.
Attacken mot vetenskapsakademin är en del av ett mönster där Ryssland riktar sig mot allt från tågtrafik och andra transportsystem till energiinfrastruktur, livsmedelslager och annan civil infrastruktur. Genom att slå mot forskning och utbildning attackerar man också Ukrainas långsiktiga kapacitet. Vetenskapsakademin har en central roll för landets vetenskapliga utveckling och har varit en symbol för ukrainsk intelligentsia sedan 1800-talet. Att en sådan institution träffas handlar inte bara om materiell förstörelse – det är också ett angrepp på det ukrainska samhällets grundvalar.
Internationella reaktioner har inte låtit vänta på sig. Flera ledare har fördömt attacken och uttryckt stöd för Ukraina. Samtidigt fortsätter de diplomatiska ansträngningarna för att nå en fredlig lösning. Men för de forskare och anställda som arbetade i byggnaden är vardagen nu förändrad. Många har förlorat sina arbetsplatser, och forskningsprojekt har avbrutits. Det återstår att se hur snabbt verksamheten kan återupptas och vilka resurser som krävs för att återuppbygga det som förstörts.
Experter pekar på att de intensifierade attackerna mot Kiev kan vara ett medvetet försök att bryta den ukrainska moralen. Men hittills tycks effekten vara den motsatta. Bilder på Malchevsky och hans kollega som kämpar för sina liv har blivit en symbol för överlevnad – och för det absurda i att forskare tvingas klättra ut ur brinnande fönster för att rädda sig undan ryska drönare.
Frågan är vad som händer härnäst. Ukrainas luftförsvar arbetar under hårt tryck, och med vintern i antågande befarar många nya attacker mot energisystemet. Samtidigt fortsätter landet att utveckla sina egna system för att möta hotet. För Malchevsky handlar det dock inte om storpolitik i första hand. Det handlar om att få vara med om sina barnbarns uppväxt – och om att slippa kallas Spiderman på grund av ett krig som aldrig borde ha börjat.
