Oroande tecken på växande samarbete mellan Ryssland, Iran och Nordkorea

Flera internationella utvecklingar under de senaste veckorna pekar mot att konflikterna i Ukraina och Mellanöstern riskerar att sammanflätas till en bredare global konfrontation. Experter varnar för att mönstret påminner oroväckande om den alliansdynamik som föregick första världskriget.

De senaste månadernas händelser visar på en fördjupad militär samverkan mellan Ryssland, Iran och Nordkorea – tre länder som i allt högre grad koordinerar sina insatser mot västerländska intressen. Detta växande samarbete skapar en ny geopolitisk verklighet där tidigare separata konflikter nu riskerar att smälta samman till en sammanhängande front.

Rysslands invasion av Ukraina, som inleddes i februari 2022, har utvecklats till ett utdraget förbrukningskrig som kräver enorma mängder militär materiel. Samtidigt har Iran under lång tid varit inblandat i flera regionala konflikter i Mellanöstern, både direkt och genom proxystyrkor i bland annat Jemen, Syrien och Libanon. Nu finns tydliga bevis för att dessa aktörer i ökande utsträckning stödjer varandra.

Nordkoreas roll i denna utveckling har blivit alltmer uppenbar. Underrättelserapporter från både sydkoreanska och amerikanska källor indikerar att Nordkorea har levererat stora kvantiteter ammunition och robotvapen till Ryssland för användning i Ukraina. I utbyte får regimen i Pyongyang tillgång till avancerad rysk militärteknologi och ekonomiskt stöd som hjälper landet att kringgå internationella sanktioner.

Iran har samtidigt levererat drönare och andra vapensystem till Ryssland, något som använts omfattande i attacker mot ukrainsk infrastruktur. Den iranska drönarteknologin har visat sig särskilt effektiv och kostnadseffektiv, vilket gör den attraktiv för den ryska krigsmaskinen. Till gengäld får Iran tillgång till rysk militär expertis och politiskt stöd i sina egna regionala konflikter.

Det som gör situationen särskilt oroande för säkerhetsanalytiker är hur denna trevägsallians skapar en motpol till västvärlden och dess allierade. Mönstret liknar den blockbildning som ägde rum i början av 1900-talet, då Europa delades upp i konkurrerande allianssystem. När krig slutligen bröt ut 1914 drog dessa allianser snabbt in fler och fler länder i konflikten, vilket förvandlade en regional dispyt till ett världskrig.

Dagens situation innehåller flera paralleller. Precis som för drygt hundra år sedan finns det en tydlig uppdelning mellan stormakter med fundamentalt olika intressen och värderingar. Ryssland, Iran och Nordkorea utgör auktoritära regimer som alla känner sig hotade av västerländsk påverkan och demokratiska rörelser. Deras gemensamma motstånd mot USA och dess allierade utgör kittet i deras samarbete.

På den andra sidan står USA, EU och demokratiska partners i Asien som Japan och Sydkorea. Nato har genom kriget i Ukraina fått förnyad relevans och har expanderat genom att välkomna Finland och Sverige som nya medlemmar. Detta har i sin tur förstärkt känslan av omringning i Moskva och ökat spänningarna ytterligare.

Ekonomiskt har blockbildningen också blivit tydlig. Väst har infört omfattande sanktioner mot både Ryssland och Iran, medan dessa länder tillsammans med Kina försöker bygga alternativa handels- och betalningssystem för att kringgå det västdominerade finansiella systemet.

Frågan som oroar många säkerhetsexperter är hur långt denna sammanflätning av konflikter kan gå. Om en direkt militär konfrontation skulle uppstå mellan exempelvis USA och Iran, eller mellan Nato och Ryssland, finns risken att alliansförpliktelserna snabbt skulle eskalera situationen. Med kärnvapenmakter inblandade på båda sidor blir insatserna dramatiskt högre än under första världskriget.

Historien visar att en gång bildade allianser kan skapa en farlig automatik där händelser snabbt kommer ur kontroll. Det gör den nuvarande utvecklingen särskilt oroande för alla som värnar om global fred och stabilitet.