EU berömmer Spanien efter migrantkrisen i Ceuta

Omkring 72 000 personer tog sig illegalt in i den spanska exklaven Ceuta från Marocko under helgen, enligt uppgifter som Spaniens inrikesminister Fernando Grande-Marlaska presenterade på tisdagen. Siffran är betydligt högre än vad som tidigare uppskattats – initialt talade man om 60 000 personer. Uppgifterna lämnades efter ett extrainsatt ministermöte med EU:s inrikesministrar.

Enligt Grande-Marlaska har omkring 70 000 av dessa personer sedan lämnat exklaven, antingen frivilligt eller genom tvångsåtervändande till Marocko. De personer som fortfarande finns kvar i Ceuta kommer att utvisas. Antalet dödsfall i samband med händelsen uppgår till minst 75 personer, men denna siffra betraktas som preliminär och kan komma att justeras.

Ceuta är en av två spanska enklaver på den nordafrikanska kusten, den andra är Melilla. Båda fungerar som Spaniens, och därmed Europeiska unionens, yttre gräns mot Afrika. Exklaverna har länge varit både strategiskt viktiga och kontroversiella, då de utgör en av de få landgränserna mellan Europa och Afrika. Ceuta är omgiven av Marocko och har en befolkning på cirka 85 000 invånare.

När Marocko först kommenterade händelsen på söndagen uppgav de en betydligt lägre siffra – 40 000 personer – och bekräftade elva dödsfall. Diskrepansen i siffrorna har bidragit till oklarheten kring händelseförloppet och bidragande faktorer.

Den spanska regeringen har hävdat att man inte kunde förutse vad som skulle hända. Grande-Marlaska försäkrade att varken rapporter eller varningar från de spanska underrättelsetjänsterna indikerade att något liknande skulle kunna inträffa. Detta påstående har väckt frågor om Spaniens beredskap och om hur relationerna med Marocko fungerar i praktiken.

Under det extrainsatta mötet mellan EU:s inrikesministrar rådde enligt Grande-Marlaska en konstruktiv ton. Alla deltagare, inklusive Sveriges migrationsminister Johan Forsell från Moderaterna, berömde Spaniens hantering av situationen och den omedelbara respons som gavs. EU-kommissionären Magnus Brunner bekräftade att det fanns ”full solidaritet med Spanien runt bordet”.

Trots denna enighet uttryckte Johan Forsell kritik mot Spaniens migrationspolitik. Han sa till nyhetsbyrån TT att han fortsatt anser att Spaniens migrationspolitik är en av orsakerna bakom händelsen. Forsell betonade att det spelar roll vilka signaler ett lands migrationspolitik sänder, och antydde därmed att en för generös hållning kan uppmuntra denna typ av massmigration.

Grande-Marlaska påpekade att Schengenområdets integritet aldrig varit i fara, eftersom Ceuta inte omfattas av Schengenavtalet. EU klargjorde också att ingen av de personer som tog sig till exklaven hade lyckats ta sig vidare till det spanska fastlandet, vilket begränsade händelsens direkta påverkan på kontinentala Europa.

Enligt EU-kommissionär Magnus Brunner drevs migrantströmmen på av kriminella smugglingsnätverk och spridning av desinformation i sociala medier. Flera sakkunniga har pekat ut Marocko som möjlig aktör bakom aktionen, även om landet själv förnekar detta. Marockanska myndigheter har i stället hänvisat till en nyligen meddelad spansk domstolsdom som migranterna felaktigt skulle ha tolkat som att de enkelt kunde nå Europa utan rättsliga konsekvenser.

Vittnesmål från migranter på plats ger en bild av hur snabbt händelsen utlöstes. Den 24-årige migranten Ayoub Elharous berättade för Dagens Nyheter att ”det kom folk och bankade på dörren hos oss och ropade ’åk till Ceuta'”. Detta antyder en viss grad av organisering och snabb mobilisering av stora folkmassor.

Som ett svar på krisen har EU erbjudit Spanien ekonomiskt nödbistånd för att stärka skyddet av den yttre gränsen vid Ceuta. Detta är en del av EU:s strategi för att hantera migrationsutmaningar vid unionens yttre gränser och för att förhindra liknande händelser i framtiden.

Händelsen i Ceuta understryker de fortsatta utmaningarna med migration från Afrika till Europa och de komplexa relationerna mellan EU:s medlemsstater och nordafrikanska länder. Den belyser också betydelsen av gränskontroll, underrättelsearbete och internationellt samarbete i hanteringen av migrationsströmmar.