Invandrare i Belfast vågar inte lämna sina hem – får mat till dörren

Belfast genomgår just nu en av de värsta perioderna av invandringsfientligt våld på flera år. Familjer med utländsk bakgrund vågar inte lämna sina hem, och barn har inte gått till skolan på en vecka. Stadens invånare beskriver en situation där rädsla och osäkerhet präglar vardagen för de som inte räknas som etniska nordirländare.

Sumayya, en nigeriansk kvinna som kom till Belfast för nästan tio år sedan tillsammans med sin familj, berättar att ingen i hennes hushåll utom katten har vågat lämna hemmet den senaste veckan. Hennes fem barn har inte gått till skolan, och den yngste sonen förstår inte varför han inte får leka ute som grannbarnen. Familjen flydde en gång från det oroliga Nigeria i hopp om en tryggare tillvaro, men nu känns Belfast inte längre som ett säkert hem.

## Knivdåd utlöste våldsamma upplopp

Upploppen utlöstes av ett brutalt knivdåd där en asylsökande sudanes attackerade en nordirländsk man och högg honom i ansiktet och nacken. Händelsen blev gnistan som fick situationen att explodera. Maskerade unga män och pojkar, vissa så unga som tolv eller tretton år, samlades till invandringsfientliga protester som snabbt urartade i våld.

Bilar, bussar, butiker och bostadshus sattes i brand i centrala Belfast. Många invandrare sökte skydd i kyrkor där de också tvingades övernatta för sin egen säkerhet. Våldet riktades specifikt mot hem och affärer som ägdes av personer med utländsk bakgrund.

Ytterhögergrupper har aktivt eldat på våldet genom sociala medieplattformar. Även om det ännu inte finns konkreta bevis, är samtliga personer som intervjuas övertygade om att paramilitära grupper också har verkat bakom kulisserna och organiserat delar av upploppet.

## Attacklistor och riktade angrepp

En av Sumayyas väninnor utsattes för ett särskilt allvarligt angrepp när maskerade män bröt sig in i hennes hem och krossade alla fönsterrutor. På dörren skrev angriparna ”Inga muslimer här”. Kvinnan och hennes dotter bor nu på hotell och vågar inte återvända hem.

Under en längre tid har en så kallad attacklista cirkulerat i olika meddelandegrupper med adresser till hem som listmakarna tror tillhör invandrare och asylsökande. Polisen har känt till listan sedan november förra året, men flera av husen på listan har ändå bränts ner eller förstörts under den senaste veckans upplopp.

Jahswill Emmanuel, som driver organisationen Multi-Ethnic Sports and Cultures, beskriver händelserna som en pogrom. Hans organisation skulle ha arrangerat en fotbollsturnering för tolv lag, men fick ställa in samtliga matcher eftersom de medverkande spelarna inte vågade sig ut av rädsla för att attackeras.

## Matutdelning till isolerade familjer

I stället för idrottsarrangemang har Emmanuels organisation nu omorganiserat verksamheten för att dela ut matkassar till invandrarfamiljer som isolerat sig i sina hem. Ett anonymt företag har bidragit med en stor donation för att möjliggöra insatsen. Volontärerna arbetar mot klockan och vill vara hemma innan mörkret faller över staden.

Organisationen besöker familjer runt om i Belfast som lever i skräck bakom fördragna gardiner. Olu Waseyi, en av volontärerna, träffar Reshma från Indien som tidigare har utsatts för rasistiskt våld av pojkar i de tidiga tonåren. Hon har kastats saker på och blivit knuffad. Hennes två döttrar har stannat hemma från skolan i en vecka och är särskilt rädda för promenaden till och från skolan.

## Historiska spänningar i Belfast

Belfast har en lång och blodig historia av konflikt. Jahswill Emmanuel kom själv till Nordirland från Nigeria 2003, fem år efter långfredagsavtalet som satte punkt för The Troubles – den våldsamma konflikten mellan den katolska IRA och protestantiska lojalister. Även efter fredsavtalet fortsatte spänningar och våld att prägla staden, och brittiska militärer patrullerade med automatvapen under Emmanuels första år i Belfast.

Till skillnad från många andra europeiska länder har Nordirland historiskt haft mycket låg invandring. Fortfarande är det ett land med få invånare födda utanför Europa – mindre än tre procent har icke-europeiskt ursprung. Men det har inte hindrat att rasismen är utbredd. På fasaden utanför en pub på Shankill Road, lojalisternas hjärtland, läste Emmanuel nyligen orden ”No dogs, no blacks”.

Emmanuel själv utsattes för ett våldsamt rasistiskt angrepp när han arbetade som säkerhetsvakt på McDonald’s för några år sedan. En kväll fick han höra en förolämpning, vände sig om och mottog ett slag som bröt hans käke. Han tillbringade lång tid på sjukhus och blev deprimerad. Gärningsmannen dömdes aldrig för attacken.

## Paramilitära gruppers inflytande

De värst drabbade områdena under den senaste veckans upplopp ligger i östra Belfast, ett arbetarklassområde med stark protestantisk identitet där unionisternas flagga vajar utanför de låga tegelhusen. Den terrorklassade paramilitära gruppen Ulster Defence Association (UDA), som dödade hundratals människor under The Troubles, hade sitt högkvarter här och är fortfarande verksam i området.

Lokala taxichaufförer beskriver hur UDA fortfarande ”äger” lokalbefolkningen. I de gator som drabbades värst av upploppen attackerades en handfull hus med molotovcocktailar. Flera dagar senare täcker fortfarande masonitskivor fönsteröppningar, tegelfasaderna är svartfärgade av lågorna och krossat glas täcker trottoarerna.

När journalister försöker prata med boende i området varnas de av reparatörer som arbetar med att laga förstörda gasrör. En kvinna med sydostasiatiskt ursprung, vars grannhus sattes i brand, får rådet att inte tala med press. ”De gillar inte journalister”, förklarar en av reparatörerna, utan att precisera vilka ”de” är.

Kvinnan följer rådet och stänger dörren med en vädjande blick: ”De vet var jag bor. Jag är ensamstående med en son. Jag kan inte prata. Förlåt.”

## Tidigare våldsvågor

Främlingsfientliga upplopp har ägt rum även under de två föregående somrarna i Belfast, men årets våld har varit särskilt aggressivt och mer riktat. Affärer som ägs av invandrare har totalförstörts. Tolv poliser skadades och sexton personer greps under de värsta dagarna.

Trots våldet försöker Emmanuel behålla hoppet. Han menar att många Belfastbor älskar Multi-Ethnic Sports and Cultures arbete och inte är rasister. Upploppsmakarna utgör enligt honom en liten grupp bestående av unga outbildade män som fått våldet från sina fäder. Hans kontor pryds av diplom och utmärkelser från drottning Elizabeth II och tidigare premiärministern Rishi Sunak.

Men för familjer som Sumayyas ter sig framtiden osäker. Hon väger sina ord noga när hon funderar över när barnen kan återgå till skolan. ”Om inget mer händer kommer jag att låta barnen gå till skolan på måndag. Men den gångna veckan har jag inte kunnat sluta tänka på om vi verkligen gjorde rätt som kom hit till Nordirland från första början”, säger hon.

Situationen i Belfast illustrerar hur etniska spänningar snabbt kan eskalera även i samhällen med relativt liten invandring, och hur historiska konflikter mellan olika grupper kan kanaliseras in i nya former av hat och våld.