Källor: USA ser över Putins förslag på oljeaffär

Enligt New York Times har Vita husets samtal om en fredsuppgörelse i Ukraina börjat omfatta en miljardaffär med rysk olja. Uppgifterna kommer från flera personer med insyn i förhandlingarna, skriver tidningen. Om affären förverkligas väntas den framför allt gynna affärsmän i USA och Mellanöstern med kopplingar till Steve Witkoff och Jared Kushner – två personer som står nära president Donald Trump.

Witkoff, en fastighetsinvesterare från New York, är Trumps särskilda sändebud för Mellanöstern och har under den senaste tiden varit en av de centrala aktörerna i samtalen med Ryssland. Kushner, Trumps svärson och tidigare senior rådgivare i Vita huset, driver i dag investeringsfonden Affinity Partners med kapital från bland annat Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Enligt New York Times diskuteras nu en uppgörelse där dessa nätverk skulle kunna ta del av ryska oljetillgångar eller oljeintäkter när sanktionerna lättas.

Uppgifterna väcker frågor om hur fredsdiplomati och privata ekonomiska intressen allt mer vävs samman. Kritiker har tidigare pekat på att Kushners förmögenhet vuxit under Trumps presidentperiod, inte minst genom affärer i Gulfstaterna. En oljeaffär med Ryssland i anslutning till fredsförhandlingarna skulle enligt statsvetare och juridikprofessorer skapa en direkt intressekonflikt: Vita husets förhandlare kan tjäna personligen på ett avtal som samtidigt avgör Ukrainas framtid. Förespråkare för avtalet skulle kunna argumentera för att ekonomiska incitament är nödvändiga för att få Ryssland att gå med på en vapenvila.

Bakgrunden är att Rysslands oljeindustri sedan invasionen av Ukraina har varit föremål för de mest omfattande sanktionerna någonsin från EU, USA och andra västländer. EU har infört importförbud på rysk råolja, medan USA och G7-länderna infört ett pristak på 60 dollar per fat för sjötransporterad rysk olja. Syftet har varit att minska finansieringen av kriget samtidigt som oljan fortsätter flöda till världsmarknaden. Ryssland har dock i stor utsträckning kringgått pristaket genom att sälja råolja med rabatt till Kina, Indien och andra köpare. Landets exportvolymer har därför legat kvar på stabila nivåer, även om intäkterna per fat är lägre.

USA:s pristak har dessutom skapat en omfattande skuggflotta av äldre tankfartyg som inte omfattas av västerländska försäkringar. Enligt flera analyshus står dessa fartyg för en växande andel av Rysslands export. En formell uppgörelse mellan Washington och Moskva skulle kunna förändra den bilden. Om rysk olja återigen kan säljas genom normala kanaler utan hot om sanktioner minskar risken för köparna, och utbudet på världsmarknaden ökar. Lägre oljepriser skulle i så fall pressa såväl Opec-ländernas statsbudgetar som amerikanska skifferproducenters marginaler. Samtidigt skulle en legalisering av stora oljeflöden kunna ge Ryssland nya intäkter och öka landets handlingsutrymme i framtida förhandlingar.

Marknadsstrukturen har samtidigt förändrats i grunden sedan 2022. Västerländska oljebolag sålde sina ryska tillgångar till kraftigt rabatterade priser, och mellanhänder i Turkiet, Förenade Arabemiraten och andra regioner har tagit över stora delar av omlastningen. Mellanöstern har stärkt sin ställning som energihubb, medan Ryssland har tvingats acceptera lägre priser och sämre villkor. En legalisering av rysk oljehandel skulle framför allt gynna aktörer som redan byggt upp infrastruktur för att hantera de ryska volymerna. Det förklarar varför affärsmän med kopplingar till Gulfstaterna nämns i rapporten.

För Ukrainas del är utsikterna oroande. Ukrainas ledning har flera gånger varnat för att fredssamtalen kan reduceras till en ekonomisk uppgörelse mellan stormakterna, där landets territoriella integritet får stå tillbaka. Europeiska länder har också intressen i hur en framtida sanktionspolitik utformas. Om USA och Ryssland kommer överens om ett separat oljeavtal utan EU:s medverkan skulle det kunna underminera det gemensamma sanktionssystemet och ge Ryssland en seger på energimarknaden. Samtidigt har USA signalerat att man prioriterar ett snabbt slut på kriget, och att ekonomiska incitament kan vara en väg dit.

New York Times uppgifter bygger enligt tidningen på anonyma källor med insyn i förhandlingarna. Det är ännu oklart om oljeaffären är en konkret plan eller en av flera möjligheter som diskuterats. Men rapporten visar hur svårt det är att skilja diplomati från ekonomi när ett krig i en av världens viktigaste energiregioner ska få ett slut. Rysk olja har alltid varit en global maktfaktor – frågan är vem som får kontrollen över den när fredsprocessen tar form.