Kan bränslekrisen sätta p för Bryssels flyttkarusell?

I EU:s dyra flyttkarusell står miljoner på spel

De bombastiska parollerna på Europaparlamentets fasad i Bryssel klingar en smula falskt en vanlig tisdag i slutet av april. ”Democracy in action”, står det med feta bokstäver.

Men inne i de jättelika lokalerna är det påfallande ödsligt. 720 parlamentariker och omkring 4 000 medarbetare, tolkar och pressekreterare har lämnat staden.

Tolv gånger om året går flyttlasset från den belgiska huvudstaden till franska Strasbourg, 45 mil längre söderut. Det är som om Sveriges riksdag – med ledamöter, stab och journalistkår – packade ihop och flyttade till Arvika eller Luleå fyra dagar varje månad, för att sedan återvända till Stockholm.

Denna institutionaliserade flyttcirkus, som pågått i flera årtionden, har länge kritiserats som ett enormt slöseri med EU-medborgarnas skattepengar. Strasbourg är visserligen en symbol för fransk-tysk försoning efter andra världskriget, men har i kritikernas ögon också blivit synonym med administrativt överflöd.

”Jag blev chockad första gången jag fick höra vilket slöseri som pågår,” säger Evin Incir, EU-parlamentariker för Socialdemokraterna. ”Det är helt galet. Både ur klimat- och miljösynpunkt, men också finansiellt. Det är skattebetalarnas pengar som vi pumpar in i att resa fram och tillbaka. Det finns parlamentsbilar som åker tomma!”

Logistiken bakom flytten är omfattande. Varje månad chartras specialtåg som transporterar ledamöterna. Ett tiotal lastbilar fraktar fysiska dokument mellan städerna. Dessutom körs omkring hundra limousiner – ofta utan passagerare – mellan Bryssel och Strasbourg.

Efter tre och en halv dagar av debatter och omröstningar går flyttlasset tillbaka till Bryssel. Kvar i Strasbourg blir ett hundratal anställda som väntar på nästa session några veckor senare.

De svenska EU-parlamentarikerna är ovanligt eniga i frågan. Samtliga partier från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna vill avskaffa dubbelsätet. De har dessutom stöd av en majoritet i parlamentet, men trots detta fortsätter flyttkarusellen år efter år.

Motståndet kommer främst från Frankrike. Att parlamentet ska ha sitt huvudsäte i Strasbourg är inskrivet i EU:s fördrag, och en ändring kräver enhällighet bland samtliga medlemsstater och godkännande av de nationella parlamenten. Även Luxemburg, där EU:s tredje säte finns, motsätter sig förändringar.

För Frankrike handlar det inte bara om de miljontals euro som hotellnätter och restaurangbesök genererar till regionen Alsace. Det är också en principiell kamp mot centralisering av EU:s makt till Bryssel.

Men nu kan en extern faktor äntligen sätta stopp för parlamentsflytten. Den pågående bränslekris som följt i spåren av konflikterna i Mellanöstern beskrivs av EU:s energikommissionär Dan Jørgensen som lika allvarlig som 1970-talets oljekris och 2022 års kris tillsammans.

Jørgensen har uppmanat EU:s medborgare att spara på gas och olja, bland annat genom att arbeta hemifrån när det är möjligt. Kritiker av flyttkarusellen menar att även EU-parlamentet borde följa detta råd.

”Nu finns ett momentum,” säger Charlie Weimers, EU-parlamentariker för Sverigedemokraterna som startat en namninsamling. ”Vi ställde in flyttarna under coronapandemin utan att det påverkade vår beslutsförmåga. Då kan vi göra det nu också.”

Enligt Sverigedemokraternas beräkningar skulle ett stopp för flyttarna kunna spara uppemot 31 miljoner kWh energi och 100-150 miljoner euro årligen. Dessa siffror ligger i linje med Europeiska revisionsrättens tidigare uppskattningar om besparingar på cirka 114 miljoner euro per år.

Weimers är optimistisk om möjligheterna att åtminstone få igenom ett tillfälligt stopp under bränslekrisen. ”Vi har fått signaturer från alla andra partigrupper utom de Gröna, och det brukar vi inte få. Jag är optimist om att detta kan bli verklighet.”

Men det franska maskineriet kommer sannolikt att göra allt i sin makt för att behålla status quo. Parlamentets flyttar är inte bara en fråga om pengar och logistik, utan också om prestige och regionalpolitik.

Flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg är en rest från kol- och stålunionens barndom. Medan flera av EU:s andra institutioner, såsom kommissionen och rådet, etablerades i Bryssel, förblev Europaparlamentet kvar i Strasbourg. Idag sker dock det mesta av det dagliga arbetet, såsom utskottsmöten, partigruppsmöten och kortare ”minisessioner” i Bryssel, medan de stora plenarsessionerna förläggs till Strasbourg.