Kanada till EU: Vill ha allt – utom medlemskapet

När Eurovision Song Contest nästa vår avgår i Burgas, Bulgarien, kommer Kanada för första gången att finnas bland de tävlande länderna. Det kanadensiska public service-bolaget CBC har blivit fullvärdig medlem i Europeiska radio- och tv-unionen (EBU), som organiserar tävlingen. Det kan framstå som en udda detalj, men det är en del av ett betydligt större mönster: Kanada knyter allt starkare band till Europa.

Sedan Mark Carney blev premiärminister för ett och ett halvt år sedan har Kanada medvetet försökt minska sitt beroende av USA. Ledordet är diversifiering, och Europa har blivit den främsta motparten. I somras valde Kanada den tyska försvarskoncernen TKMS att leverera en ny ubåtsflotta – den största försvarsaffären i landets historia. Enligt uppgifter till CBC överväger regeringen i Ottawa dessutom att ersätta amerikanska F-35-plan med svenska Jas Gripen från Saab. Ett byte vore symboliskt tungt. Det amerikanska stridsflygplanet används av flera Natoländer, men USA:s tullhot och krav har fått Kanada att ompröva även försvarsmaterielen. För Saab skulle en kanadensisk order innebära ett betydande genombrott på en marknad som länge dominerats av USA.

Kanada har också blivit första land utanför EU att delta i försvarsfonden Safe, värd 150 miljarder euro. Besluten skickar en tydlig signal om att Kanada ser Europa som en strategisk partner, inte bara som ett handelsblock.

För gruvnäringen är närmandet särskilt betydelsefullt. Kanada har stora tillgångar av litium, kobolt, nickel och sällsynta jordartsmetaller – råvaror som är avgörande för allt från elbilar och vindkraft till elektronik och försvarsmateriel. EU har under flera år försökt minska sitt beroende av Kina för dessa material, bland annat genom Critical Raw Materials Act. Nu ska en separat uppgörelse med Europeiska investeringsbanken (EIB) göra det lättare att finansiera kanadensiska projekt för utvinning och förädling av kritiska råvaror, med sikte på export till Europa. För kanadensiska gruvbolag kan det innebära nya finansieringsmöjligheter och långsiktiga köpare, medan EU får tillgång till råvaror med kortare transportvägar än de som i dag till stor del domineras av Kina.

EU:s intresse för kanadensiska råvaror är inget isolerat initiativ. Sedan Rysslands invasion av Ukraina har unionen påskyndat arbetet med att stärka sin strategiska autonomi. Kina kontrollerar i dag en stor del av världens förädling av sällsynta jordartsmetaller, vilket gör Europa sårbart. Kanada framstår därför som en både politiskt stabil och geografiskt närliggande partner med en etablerad gruvnäring.

Bakgrunden till omläggningen är den allt sämre relationen mellan Kanada och USA. Förra veckan kollapsade förhandlingarna om ett nytt handelsavtal sedan president Donald Trump bland annat krävt rätt att lägga in veto mot Kanadas avtal med andra länder. USA har därefter hotat med höga tullar, och Carney har svarat med att hota med motsvarande åtgärder ”dollar för dollar”. I ett tal till nationen sade han att Kanada gjorde rätt i att lämna ett dåligt avtal.

– Det här är inte första gången som USA försökt använda tullar för att knäcka oss, sade Carney.

Handelsmässigt finns redan en grund att stå på. Sedan frihandelsavtalet Ceta slöts 2016 har handeln med varor och tjänster mellan EU och Kanada ökat med över 80 procent. Ändå är EU fortfarande en liten handelspartner jämfört med USA, som tar emot merparten av kanadensisk export. Carney vill nu gå vidare och bygga ett partnerskap som regeringen i Ottawa sammanfattar som ”allt utom själva EU-medlemskapet”. Det handlar inte bara om handel, utan också om försvar, teknik, energi och politisk samordning.

Frågan är hur långt EU är berett att gå. Förra veckan diskuterade EU-ländernas 27 ambassadörer Kanadas utsträckta hand för första gången. Flera EU-diplomater uppger att EU i grunden vill samma sak, men att det blir svårt att hitta rätt form. Lärdomarna från brexit varnar för att Kanada kan underskatta vad EU kommer att kräva: tillträde till den inre marknaden förutsätter att man följer EU:s regelverk, och deltagande i EU-projekt innebär också ekonomiska bidrag.

Samtidigt satsar EU-ledningen på symbolik. På onsdag håller EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sitt årliga linjetal om unionens prioriteringar. I publiken sitter Mark Carney – första gången en ledare för ett land utanför EU bjudits in. Det är en gest som knappast förändrar juridiken, men som visar hur långt relationen mellan Kanada och Europa har kommit på kort tid.