Karin Eriksson: Nu får norska Epsteinpaniken ett ansikte

Den norska makteliten har under de senaste veckorna skakats av avslöjanden kring kopplingar till den avlidne finansmannen Jeffrey Epstein. Nu har utredningen nått Stortingets utfrågningssal, och i centrum står Børge Brende, 61, tidigare ordförande för Världsekonomiskt forum (WEF). Under den uppmärksammade utfrågningen växlade Brende mellan ångerfulla tillbakablickar och tydlig irritation, en framtoning som målar bilden av en man som pressas från flera håll.

Epstein, som åtalades för sexhandel med minderåriga och tog sitt liv i en häktescell i New York 2019, har efter sin död blivit symbolen för hur övergrepp och maktmissbruk kan flätas samman i världens absoluta elitkretsar. Avslöjandena har under åren lett till en rad rättsliga efterspel, men först nu har den norska politiska sfären på allvar dragits in i härvan. Brende, som under åtta år ledde WEF i Genève, är en av de högst rankade internationella profilerna med norsk bakgrund. Hans närvaro i Stortingets kontroll- och konstitutionskommitté är därför ingen slump, utan en direkt följd av de uppgifter som har cirkulerat kring hans och andra toppfigurers relation till Epstein.

Bakgrunden till utfrågningen är de dokument och vittnesmål som har offentliggjorts genom rättsprocesser i USA. Bland dessa finns mejl, loggböcker och reserapporter som visar att Epstein under flera år hade nära kontakter med en rad inflytelserika personer, däribland politiker, forskare och näringslivstoppar. Brende har tidigare medgett att han träffat Epstein vid några tillfällen, men har hela tiden nekat till att ha haft någon kännedom om de brott som finansmannen senare skulle fällas för i domstol. Under utfrågningen i Oslo framhöll han att hans möten med Epstein var kortvariga och saknade djupare substans, men han medgav samtidigt att han i efterhand förstår att den blotta kontakten väcker frågor.

Det som gör fallet extra känsligt för Brende är den roll han haft som ledare för WEF. Organisationen, som årligen samlar världens mäktigaste ledare i Davos, har under lång tid arbetat med att framstå som en motor för etiskt ledarskap och globalt samarbete. Att då förknippas med en person som Epstein blir inte bara en personlig prestigefråga, utan också en fråga om förtroendet för hela den internationella eliten. Flera kritiker har under utfrågningens gång pekat på att Brende och andra i maktpositioner måste ta ett större ansvar för vilka de omger sig med, även i informella sammanhang.

Stämningen i utfrågningslokalen var märkbart spänd. Brende inledde med att uttrycka ånger över att han inte varit mer uppmärksam, men när kommitténs ledamöter började ställa allt mer detaljerade frågor om hans exakta kontakter med Epstein, skiftade tonen. Flera närvarande reportrar beskrev hur han upprepade gånger hänvisade till att han inte kunde minnas specifika händelser, och att han vid flera tillfällen tydligt markerade att han ansåg frågorna vara alltför långt ifrån kärnan i utredningen. Detta har lett till en kritisk debatt om huruvida Brende faktiskt är villig att fullt ut reda ut sina kopplingar, eller om han försöker avvärja skadan med hjälp av juridiskt tillrättalagda svar.

Utfrågningen har också fått en tydlig marknadspåverkan, om än indirekt. Norska företag med internationella verksamheter har under de senaste veckorna sett ett ökat fokus på bolagsstyrning och transparens, och analytiker menar att Epstein-skandalen kan få långtgående konsekvenser för hur investerare värderar risker kopplade till ledande personers nätverk. Det handlar inte om att några norska företag är direkt involverade, utan snarare om en bredare förtroendekris för den institutionella eliten i Norden. I en tid när ESG-frågor (miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning) väger tungt hos kapitalförvaltare, kan även svaga kopplingar till kontroversiella personer få oproportionerligt stora konsekvenser.

Brende är långt ifrån ensam om att hamna i skottgluggen. Liknande utfrågningar har ägt rum i bland annat Storbritannien och USA, där flera framstående politiker och akademiker har tvingats förklara sina kontakter med Epstein. Det som skiljer det norska fallet är att det utspelar sig i ett land där politiska skandaler traditionellt är sällsynta och där förtroendet för offentliga institutioner är mycket högt. Att en av landets mest framstående internationella representanter nu hamnat i en så pass utsatt situation kan få långtgående politiska konsekvenser, inte minst för den nuvarande regeringens hantering av utrikes- och handelsfrågor.

Vad som händer härnäst är oklart. Stortingets kommitté väntas under de kommande veckorna lägga fram en rapport med sina slutsatser, och det finns redan krav på att Brende ska lämna sina internationella uppdrag. Själv har han uppgett att han inte har några planer på att avgå, men att han förstår allvaret i situationen. För den norska makteliten, som under lång tid varit van vid att hålla en låg profil i internationella sammanhang, har Epstein-affären blivit en obekväm påminnelse om att det förflutna alltid kan komma ikapp – oavsett hur välrenommerad man än är.