Kärnkraften har blivit en pusselbit i modern krigföring

I Ukraina har en ny hotbild mot kärnkraftsindustrin blivit smärtsamt tydlig

Efter katastroferna i Tjernobyl och Fukushima har säkerhetsarbetet kring kärnkraftsanläggningar utvecklats betydligt. Fokus har legat på att förebygga olyckor genom förbättrad konstruktion, ökat informationsutbyte och internationella överenskommelser. Men kriget i Ukraina har tvingat världen att omvärdera vad kärnkraftssäkerhet faktiskt innebär.

Kriget har skapat en ny dimension av hot mot kärnkraft – den som uppstår vid medvetna attacker, ockupation och krig. Detta representerar en dramatisk förändring i riskbilden.

– Riskbedömningarna förändras radikalt i krigstid, förklarar Mariana Budjeryn, forskare vid Center for Nuclear Security Policy vid universitetet MIT i Boston.

Inom branschen talar man numera inte enbart om ”nuclear safety” utan även om ”nuclear security”. I en krigföring där angrepp mot energiinfrastruktur används som taktik har kärnkraften blivit en strategisk nyckelkomponent, både i Ukraina och i Mellanöstern.

Kärnkraftverk är sårbara på flera sätt. Trots att anläggningarna producerar elektricitet är de paradoxalt nog beroende av extern strömförsörjning. Om denna bryts och reservkraften inte räcker till kan följderna bli katastrofala. Även tillgången till vatten för kylsystemen är kritisk.

– En annan aspekt man sällan tidigare talat om är personalens utsatthet. Anställda vid kärnkraftverket i Zaporizjzja har inte bara tagits som gisslan, utan också torterats, säger Budjeryn.

I en tid då Genèvekonventionen, som förbjuder attacker mot kärnkraftverk, allt oftare ignoreras måste säkerhetsplaneringen nu inkludera scenariot med direkta militära angrepp. För en aktör som vill orsaka maximal skada kan en attack mot ett kärnkraftverk betraktas som ett alternativ till kärnvapen.

Europas största kärnkraftverk, Zaporizjzja i Ukraina, har varit ockuperat av ryska styrkor sedan mars 2022. Ryssland använder anläggningen som en sköld, väl medvetna om att Ukraina inte kan beskjuta området utan att riskera en kärnkraftsolycka med enorma konsekvenser.

Hösten 2023 bröts strömförsörjningen till anläggningen under flera veckor. Både det internationella atomenergiorganet IAEA och miljöorganisationen Greenpeace varnade då för att situationen kunde utvecklas kritiskt. Kontrollen över denna anläggning utgör en av de svåraste utmaningarna i eventuella fredsförhandlingar.

I Sverige finns för närvarande sex aktiva reaktorer, och planer på utbyggnad diskuteras. Strålsäkerhetsmyndigheten arbetar nu med att förbereda strategier för hur kärnkraften ska kunna hållas i drift även vid höjd beredskap eller krig.

– Erfarenheterna från Ukraina är helt centrala när vi ska skapa en sådan förmåga, säger Henrik Moberg, chef på Strålsäkerhetsmyndighetens enhet för utveckling och beredskap.

Det handlar bland annat om att säkerställa tillräcklig bemanning och tillgång till reservdelar under kris. Till skillnad från i Ukraina, där kärnkraftverken ägs av staten, drivs svenska anläggningar av privata företag. Detta skapar särskilda utmaningar kring beslutsgång och ansvarsfördelning i händelse av kris eller krig.

– Hittills har vi utgått från att krigets lagar respekteras av alla och att kärnkraften är fredad. Kriget i Ukraina har visat att det inte är så. Hittills tycks det som om Ryssland inte har för avsikt att skada kärnkraftverken i sig – däremot används de för att skapa militärt handlingsutrymme. Det är perspektiv vi behöver ta in också i Sverige, fortsätter Moberg.

Samtliga experter betonar vikten av internationellt samarbete. IAEA har visserligen kritiserats för att vara alltför följsamt gentemot Ryssland, men organisationen har ändå spelat en avgörande roll för att möjliggöra inspektioner och upprätthålla kontakter i en extremt komplex situation.

Mariana Budjeryn, som inom kort besöker Sverige för möten på bland annat försvarsdepartementet, understryker att nya internationella överenskommelser kring kärnkraftssäkerhet i konfliktzoner behöver prioriteras högt.

Det internationella atomenergiorganet IAEA, som grundades 1957 och har 181 medlemsländer, står inför sin kanske svåraste utmaning hittills. I sitt senaste utlåtande om Ukraina varnar organisationens generaldirektör Rafael Grossi för de allvarliga riskerna med återkommande strömavbrott vid Zaporizjzja-anläggningen. Försöken att reparera skadad infrastruktur och etablera lokala vapenvilor försvåras ytterligare av att den skadade elledningen befinner sig mitt i frontlinjen.