Lina Lund: Ett instabilt Tyskland är det sista Bryssel behöver

BRYSSEL. När högerradikala Alternativ för Tyskland (AfD) tog hem en jordskredsseger i förra veckans val var det inte bara Berlin som skakades om. I EU-kvarteren i Bryssel har utgången väckt en djup oro som sträcker sig långt bortom Tysklands gränser. Frågan som nu diskuteras i korridorerna är inte längre om de EU-fientliga krafterna växer – utan vad det innebär för unionens beslutsförmåga i en tid av stora påfrestningar.

För första gången sedan andra världskriget står Tyskland inför ett politiskt läge där ett parti med rötter i högerextremism blir störst i ett förbundsval. Det sänder signaler långt utanför landets gränser. I Bryssel, där varannan vecka präglas av tunga förhandlingar mellan medlemsländerna, är ett instabilt Tyskland det sista unionen behöver just nu.

### En kontinent i gungning

AfD:s framgångar ska förstås mot bakgrund av en bredare trend. Under de senaste åren har EU-skeptiska och ryssvänliga partier stärkts i flera medlemsländer. I Italien sitter ytterhögern vid makten, i Frankrike har Marine Le Pens parti vuxit till en maktfaktor, och i Österrike har FPÖ nått regeringsställning. Det Tyska valresultatet riskerar nu att ge dessa partier ytterligare luft under vingarna, menar politiska bedömare.

För EU innebär en försvagad tysk regering flera konkreta problem. Tyskland har traditionellt fungerat som unionens motor – både ekonomiskt och politiskt. Landet är EU:s största ekonomi och en central aktör i allt från klimatpolitik och handelsavtal till sanktioner mot tredje land. När förbundskanslern sitter svagt minskar Tysklands handlingsutrymme i Bryssel. Det märks inte minst i frågor som kräver enhällighet, där ett fåtal länder kan blockera beslut.

### Tuffa frågor på bordet

Under de kommande månaderna väntar flera svåra beslut på EU-nivå. Förhandlingarna om nästa långtidsbudget, som bland annat ska finansiera klimatomställning och stöd till Ukraina, är i ett kritiskt skede. Utvidgningen av unionen till att omfatta länder på västra Balkan står högt på agendan, liksom EU:s säkerhetspolitiska roll i en allt mer spänd omvärld.

I samtliga dessa frågor har Tyskland traditionellt spelat en avgörande roll. Landet är unionens folkrikaste medlemsstat och dess största nettobetalare till EU-budgeten. Utan en fungerande tysk regering försvåras varje större beslut. En blockerad eller långdragen regeringsbildning i Berlin riskerar att förlama EU:s beslutsförmåga vid en tidpunkt då unionen står inför påfrestningar på flera fronter – kriget i Ukraina, migrationspolitik, klimatomställning och en skakig ekonomi.

### Kreml ser med tillfredsställelse

Den ryska regimen lär med intresse följa den tyska maktkampen. Flera av de partier i Europa som nu växer delar Moskvas narrativ om kriget i Ukraina och har vid upprepade tillfällen krävt ett stopp för vapenleveranserna till Kyiv. Inom EU finns en oro för att en försvagad tysk regering skulle kunna bli mindre benägen att driva en hård linje gentemot Ryssland – både vad gäller sanktioner och fortsatt militärt stöd.

Ambassadörer från de baltiska länderna och Polen har enligt uppgift redan bett om extra möten för att diskutera konsekvenserna. Det är knappast en slump: för dessa länder är Tysklands roll som Nato-allierad och EU:s ekonomiska motor avgörande. En förlamad tysk regering skulle kunna försena beslut om allt från nya sanktionspaket till stöd till Ukraina.

### Ekonomiska konsekvenser

Det är inte bara säkerhetspolitiken som påverkas. Tyskland är EU:s största ekonomi och en motor för hela den europeiska tillväxten. Ett politiskt tomrum i Berlin skapar osäkerhet på marknaderna och försvårar samordningen av gemensamma ekonomiska åtgärder. Frågor som gemensam upplåning, energipolitik och konkurrenskraft mot USA och Kina kräver en fungerande tysk regering med mandat att fatta tuffa beslut.

Redan nu flaggar ekonomer för att den tyska ekonomiska svagheten kan få spridningseffekter. Tyskland är en av EU:s största nettobidragsgivare till unionens gemensamma budget. Försvagad politisk förmåga i Berlin kan försvåra framtida beslut om utökade gemensamma satsningar, inte minst inom försvar och energiomställning.

### Det strategiska dilemmat

Det som gör AfD:s framgångar särskilt bekymmersamma ur ett Brysselperspektiv är partiets inställning till Ryssland och EU-samarbetet. Partiet har bland annat förespråkat ett närmare förhållande till Moskva och ifrågasatt värdet av EU:s sanktionspolitik. I en tid när unionen försöker hålla en enad linje gentemot Ryssland, inte minst i fråga om kriget i Ukraina, är varje spricka i sammanhållningen en risk.

Det som oroar Bryssel mest är att en svag tysk regering kan tvingas kompromissa med politiska krafter som vill se ett annat Europa. Frågor som migration, rättsstatens principer och unionens gemensamma jordbrukspolitik har redan skapat djupa motsättningar. Utan ett tydligt tyskt ledarskap kan dessa spänningar förvärras.

### Ekonomiska konsekvenser

Tysklands ekonomiska betydelse för unionen kan inte överskattas. Landet står för omkring en fjärdedel av EU:s samlade BNP och är den viktigaste handelspartnern för en majoritet av medlemsländerna. En politisk instabilitet i Berlin får därför omedelbara effekter på förtroendet för euron och för EU:s gemensamma budgetutrymme. Marknaden har redan reagerat med ökad osäkerhet, och ekonomer varnar för att långdragna regeringsförhandlingar kan fördröja viktiga reformer inom energipolitik och digitalisering.

För Tysklands del handlar det också om att hitta en regeringskonstellation som kan hantera de inhemska utmaningarna – en avmattande industri, ett åldrande samhälle och en växande infrastrukturell eftersatthet. En svag eller splittrad regering i Berlin riskerar att förstärka dessa problem snarare än att lösa dem.

### Framtiden oviss

Vad som nu återstår att se är vilken regering som kan formas i Berlin. Långdragna koalitionsförhandlingar ligger i korten, och inget alternativ är självklart. En sak är emellertid säker: Bryssel kommer att följa processen noga. För EU:s ledare finns ingen tid att förlora, men just nu ser den politiska verkligheten ut sådan att tiden kanske inte är på deras sida. Ett Tyskland som är upptaget med att lösa sina inrikespolitiska konflikter är ett Tyskland som har mindre kraft att leda Europa – och det märks redan runt om i unionen.