Lina Lund: Vad ska rika länder med EU till?

Island säger nej till EU – igen

Reykjavik, Island – För andra gången på femton år har islänningarna sagt nej till Europeiska unionen. I lördagens folkomröstning röstade en klar majoritet av väljarna emot att återuppta medlemskapsförhandlingarna med Bryssel, vilket innebär ett bakslag för både den isländska regeringen och EU:s utrikespolitiska ambitioner.

Det var Donald Trumps utspel om att köpa Grönland som satte frågan i rörelse. När den amerikanske presidenten i vintras hotade att annektera den danska ön vaknade en gammal debatt i Reykjavik. Kunde ett EU-medlemskap ge ökad säkerhet? Statsminister Kristrún Frostadóttir utlyste folkomröstningen med argumentet att det var dags att pröva frågan på nytt.

Så blev det inte. Nej-sidan vann med bred marginal, och redan på söndagen meddelade Frostadóttir att medlemskapsfrågan är död under hennes mandatperiod. ”En stor lärdom för mig är att folket är nöjda med den nuvarande relationen till EU”, sade hon när rösterna var räknade.

Fisket avgjorde

Orsakerna till nej-sidan starka ställning är flera. Den viktigaste är fisket. Islands ekonomi bygger till stor del på fiskerättigheterna i Nordatlanten, och många islänningar fruktar att ett EU-medlemskap skulle tvinga landet att dela dessa resurser med andra medlemsländer. Jordbruksstödet inom unionen ses också som otillräckligt för att kompensera för högre matpriser.

Väljarna vägde helt enkelt säkerhet mot ekonomi – och ekonomin vann. Att EU dessutom framstått som ett svagt och splittrat projekt, med ekonomisk kris och migrationsbråk, har inte gjort saken bättre.

Annan sorts medlem

Det finns dock en viktig sak att komma ihåg: Island är redan i praktiken en del av den europeiska gemenskapen, om än utanför unionen. Landet är medlem i EES-avtalet, som ger tillgång till den inre marknaden och fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. Island tillhör också Schengenområdet och samarbetar nära med EU i frågor som rör polis, migration och rättsliga frågor.

Till skillnad från andra kandidatländer på västra Balkan, som kämpar med korruption och svaga institutioner, är Island en stabil demokrati med en fungerande marknadsekonomi. Landets befolkning motsvarar bara en tredjedel av Bryssels invånare, vilket gör en integration jämförelsevis enkel.

Bryssel ser framåt

I Bryssel har reaktionen varit dämpad men märkbar. Att ett rikt, nordiskt land med välfungerande demokrati väljer bort EU upplevs som en prestigeförlust. Det sticker i ögonen när unionen samtidigt försöker framstå som en allt attraktivare partner för länder i hela Europa.

Tysklands utrikesminister Johann Wadephul sade på måndagen att EU måste tänka igenom hur man kan bli attraktivare. Frågan är bara hur. För Island finns inga enkla lösningar – landet har redan tillgång till det mesta som EU kan erbjuda, utan att behöva underkasta sig Bryssels regelverk.

Säkerhetspolitisk förlust

Det finns också en säkerhetspolitisk dimension. Med kriget i Ukraina har EU:s betydelse som säkerhetsaktör vuxit, och ett isländskt ja hade setts som en bekräftelse på unionens roll. Nu blir det istället en påminnelse om att EU:s mjuka makt har gränser, särskilt i norra Europa.

Island är dessutom strategiskt viktigt. Landet ligger mitt i Atlanten, mellan USA och Europa, och är en nyckelpunkt för både Natos försvar och för kontrollen av de nya sjövägarna i Arktis. I takt med att isarna smälter ökar intresset från både Ryssland och Kina, vilket gör Islands vägval av större betydelse än vad landets storlek antyder.

Inrikespolitiska sprickor

Resultatet av folkomröstningen kan också få inrikespolitiska konsekvenser. Frostadóttir, som förespråkade ett återupptagande av samtal, har nu hamnat i en besvärlig sits. Hon vann valet i höstas på ett löfte om att pröva frågan, men tvingas nu regera med en politik som en majoritet av befolkningen avvisat. Oppositionspartier har redan börjat kritisera henne för att ha slösat tid och pengar på en fråga som borde ha begravts för länge sedan.

Vad händer nu?

Enligt vad som framkommit kommer regeringen att invänta det formella valresultatet innan man bestämmer nästa steg. Troligen blir det en långvarig frysning av frågan, precis som efter folkomröstningen 2010 då Island också sade nej mitt under finanskrisen.

För EU:s del återstår att se om man tar lärdom av bakslaget. Enligt flera analytiker handlar det inte om att sälja in EU bättre, utan om att visa konkreta fördelar för medborgare som redan har det bra. Island är inget krisland – det är ett rikt, tryggt samhälle där många helt enkelt inte ser vad unionen skulle tillföra.

Och där ligger kanske den verkliga utmaningen för Bryssel: att övertyga dem som inte behöver EU:s hjälp, men vars medlemskap ändå betyder något för unionens framtida roll i världen.