Minst 500 000 svenskar ska kunna begravas vid krig

Lördagen den 24 februari 2022 förändrades säkerhetsläget i Europa i grunden när Ryssland inledde en fullskalig invasion av Ukraina. President Vladimir Putin beskrev då angreppet som en ”militär specialoperation” och målet var att avsätta Ukrainas västvänliga regering – ett mål som aldrig uppnåddes. Det fyra år långa kriget har sedan dess präglat både det europeiska säkerhetsläget och det svenska samhället på djupet.

Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR har minst 15 000 civila dödats och nästan nio miljoner människor tvingats fly sina hem under konfliktens gång. Under tidigt 2026 uppgav Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj att omkring 55 000 ukrainska soldater har stupat. Amerikanska tankesmedjan CSIS uppskattar samtidigt att över 450 000 ryska soldater har dött i kriget.

Säkerhetsläget har också präglat Sverige. Vid rikskonferensen Folk och Försvar i januari 2024 varnade ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, för att det inte kan uteslutas att krig når Sverige. Ett år senare konstaterade statsminister Ulf Kristersson att Sverige inte befinner sig i krig, men att det heller inte råder fred. Kriget i Ukraina har därmed fått långtgående effekter även på det svenska samhället, inte minst för de verksamheter som har ansvar för samhällets mest grundläggande funktioner.

Svenska kyrkan har under de senaste åren intensifierat sitt arbete med beredskapsplanering. Anki Bondesson, nationell begravningssamordnare vid Svenska kyrkan, säger att engagemanget har ökat i hela samhället och inom kyrkans egen begravningsverksamhet.

I Sverige finns totalt 537 begravningshuvudmän. Svenska kyrkan är huvudman överallt utom i Stockholm och Tranås, där kommunen har ansvaret. Huvudmännen är skyldiga att tillhandahålla begravningsplatser så att minst fem procent av befolkningen i varje församling kan begravas. Marken ska kunna tas i bruk omedelbart vid behov.

– Den ska kunna användas så snart det behövs och är reserverad för ändamålet, säger Anki Bondesson, nationell begravningssamordnare vid Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan har historiskt haft beredskapsplaner för krigssituationer, men sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 har arbetet intensifierats. Bondesson betonar att övningar tillsammans med andra aktörer och myndigheter är en central del av förberedelserna. Kyrkan ingår i Sveriges totalförsvar och samarbetar med länsstyrelser, begravningsbyråer och andra aktörer.

Bakgrunden till säkerhetsläget: Sverige har de senaste åren genomgått en säkerhetspolitisk förändring. Uttalanden från minister Carl-Oskar Bohlin (Folk och Försvar 2024) och statsminister Ulf Kristersson (2025) om risken för krig har ökat medvetenheten. Totalförsvaret har förstärkts, och flera myndigheter har fått nya uppdrag. Detta har även påverkat kyrkans arbete.

Bondesson förklarar att Svenska kyrkan, som huvudman för begravningsverksamhet i alla svenska kommuner utom Stockholm och Tranås, ansvarar för att tillhandahålla begravningsplatser. Lagen kräver att det finns mark reserverad för minst fem procent av befolkningen i varje församling. Detta är en central del av beredskapen.

– Den ska kunna användas så snart det behövs och är reserverad för ändamålet, säger Anki Bondesson, begravningssamordnare.

Manuell gravgrävning kan bli aktuell om krematorierna slås ut. Vid en krigssituation med många avlidna kan samhället behöva civil arbetskraft. Krematorierna är beroende av el och bränsle; om resurserna brister får man söka hjälp från andra anläggningar i regionen. Prioriteringen av el och värme sker enligt en nationell ordning där sjukvård och annan samhällsviktig verksamhet går före.

Ytterligare en aspekt som aktualiserats är frågan om gravsättning och flytt av kvarlevor. När Kiruna kyrka flyttades på grund av gruvnäringens utbredning väcktes internationell uppmärksamhet, men mindre känt var att även 5 000 avlidna flyttades. Bondesson påpekar att gravfrid normalt råder, men att undantag kan göras enligt begravningslagen om särskilda skäl föreligger. I en framtida konflikt kan liknande situationer uppstå.

Svenska kyrkan är dock tydlig med att ceremonierna kommer att genomföras med samma respekt och värdighet som i fredstid, oavsett omständigheterna. Anki Bondesson understryker att anhöriga alltid ska kunna vara delaktiga i utformningen av begravningen.

Samtidigt pågår en bredare samhällsdiskussion om krisberedskap i Sverige. Experter pekar på att Rysslands krig i Ukraina har förändrat säkerhetsläget i Europa i grunden, och att civilsamhällets organisationer, däribland kyrkor, spelar en allt viktigare roll i totalförsvaret. Svenska kyrkans arbete med begravningsberedskap är en del av denna utveckling, där samverkan mellan myndigheter, kommuner och frivilligorganisationer stärks.

Enligt Bondesson har förberedelserna intensifierats markant de senaste åren, och övningar genomförs nu regelbundet tillsammans med andra aktörer. Målet är att säkerställa att alla avlidna ska få en värdig begravning även under extrema förhållanden. Det handlar om allt från att säkra tillgången på kistor och transporter till att utbilda personal i krishantering.

Trots de allvarliga scenarierna är tonen från kyrkans sida lugn och pragmatisk. Man betonar vikten av samverkan och långsiktig planering. Med ett säkerhetspolitiskt läge som fortsatt präglas av osäkerhet ses dessa förberedelser som en nödvändig del av samhällets totala försvarsförmåga. För Svenska kyrkan handlar det om att kunna erbjuda människor en sista värdig avsked, även i de mest extrema situationerna.