Politisk turbulens skakar om Turkiets största oppositionsparti CHP sedan en domstol oväntat avsatt partiledaren Özgür Özel och återinsatt hans föregångare Kemal Kilicdaroglu. Händelsen beskrivs av kritiker som en del av president Recep Tayyip Erdogans strategi att försvaga oppositionen inför framtida val.

Sedan i torsdags har Kilicdaroglu och ett fåtal medhjälpare nekats tillträde till partiets huvudkontor av CHP-lojalister som ropat epitet som ”bulvan” och ”förrädare” mot honom. Situationen illustrerar den djupa splittring som nu hotar att slita sönder Republikanska folkpartiet, som grundades av Turkiets landsfader Mustafa Kemal Atatürk.

Metoden som den turkiska regimen använder för att försvaga CHP framstår som ovanlig i ett internationellt perspektiv. I stället för att förbjuda partiet, som segrade stort i kommunvalen 2024, har regimen valt en annan väg. Genom justitieminister Akin Gürleks försorg har en juridisk process iscensatts där den populäre och Erdogan-kritiske Özel ersatts med den betydligt mer impopuläre och ofarlige Kilicdaroglu.

Bakgrunden till den nuvarande krisen ligger i händelser efter presidentvalet 2023. När Kilicdaroglu förlorade mot Erdogan valde CHP Özgür Özel till ny ledare. Nu hävdar staten att detta val inte gick rätt till, en bedömning som oppositionskrafter anser är politiskt motiverad.

En central figur i denna utveckling är Istanbuls borgmästare Ekrem Imamoglu, som betraktades som CHP:s starkaste kort inför presidentvalet 2028. För ungefär ett år sedan fängslades Imamoglu och dömdes för ”organiserad brottslighet”, ett beslut som väckte omfattande protester. Under dessa demonstrationer visade Özgür Özel prov på mod och vältalighet, vilket gjorde honom till en respekterad oppositionsledare.

Regimen insåg snart att det inte var tillräckligt att ha neutraliserat Imamoglu. Också Özel utgjorde ett hot mot makten och måste därför avlägsnas från ledarskapet.

Under det gångna veckoslutet eskalerade situationen när ett flertal CHP-politiker greps efter domstolens beslut att avsätta Özel. Händelserna beskrivs av kritiker som ytterligare ett steg i förstörelsen av Turkiets demokratiska institutioner, medan omvärldens uppmärksamhet riktas mot andra internationella kriser.

Justitieminister Akin Gürlek har en särskild betydelse i denna kontext. Under sin tid som domare och Istanbuls chefsåklagare fick han smeknamnet ”Erdogans giljotin” för sin roll i att oskadliggöra regimkritiker. Flera av Turkiets mest framstående oppositionspolitiker sitter i dag fängslade efter processer som leddes av Gürlek på order från Erdogan. Häromveckan utnämndes han till justitieminister, en position som ger honom ännu större makt att agera mot oppositionen.

CHP har genomgått många ideologiska förändringar sedan Atatürks tid. I dag beskriver sig partiet som socialdemokratiskt och stöds främst av städernas medelklass. Det är dock osäkert om partiet kan hålla samman under den pågående påfrestningen från staten.

Partiets väljare är upprörda över att Kilicdaroglu verkar ha gått med på att medverka i det som många ser som en komplott mot CHP. Att han nu blivit djupt impopulär bland partiets anhängare efter att ha hjälpt Erdogan att försvaga partiet är precis vad regimen velat uppnå. Under Kilicdaroglus ledning skulle CHP vara chanslöst i ett val.

Det vore logiskt om Özel nu valde att bryta sig ur partiet och bilda en ny rörelse som kunde locka CHP:s väljare. Men detta scenario kan regimen inte tolerera. Justitieministern arbetar redan intensivt med att förbereda åtal mot Özel, åtal som kan väckas med kort varsel om han tar sådana initiativ.

Parallellt med förtrycket mot CHP fortsätter regimen sin så kallade fredsprocess med den kurdiska gerillarörelsen PKK. PKK har lagt ned vapnen men har ännu inte fått tillstånd att verka politiskt. Betydelsefulla kurdiska ledare som Abdullah Öcalan och Selahattin Demirtas, båda fängslade, har fördömt förföljelsen av CHP:s ledning, vilket visar att även andra oppositionella grupper ser händelserna som ett hot mot demokratin.

Utvecklingen i Turkiet beskrivs av observatörer som en begravning av de sista resterna av landets demokratiska system. Medan internationell uppmärksamhet ofta fokuserar på andra konflikter, pågår en systematisk nedmontering av oppositionens möjligheter att utmana makten. Frågan är nu hur CHP:s väljare och anhängare kommer att reagera, och om partiet kan överleva den pågående krisen.