Hyllad Cambridgeprofessor utreds för fusk och lögner

En tidigare hyllad professor vid University of Cambridge har nu hamnat i centrum för en omfattande kontrovers som väcker frågor om akademisk integritet, rasism och universitetens hantering av mångfaldsfrågor. Jason Arday, som 2023 utnämndes till den yngste svarta professorn någonsin vid det prestigefyllda universitetet, meddelade i onsdags att han lämnar sin tjänst efter att en ny utredning inletts.

Jason Ardays historia har under flera år presenterats som en inspirerande berättelse om motgångar och framgång. Född i ett arbetsklasskvarter i södra London av föräldrar från Ghana, fick han tidigt en autismdiagnos med omfattande utvecklingsförseningar när det gällde förmågan att tala, skriva och läsa. Trots detta gjorde han en anmärkningsvärd akademisk resa som kulminerade när han vid 37 års ålder utnämndes till professor vid Cambridge.

När brittiska tidningen The Guardian publicerade ett porträtt av honom 2023, framstod han som en inspirationskälla för många. Hans blick utstrålade enligt porträttet ett stoiskt lugn, och han berättade själv att han fått över 200 000 uppmuntrande mejl från hela världen efter att hans liv och karriär uppmärksammats. Han uttryckte då en stark tro på ödet.

Men sommaren 2026 vände bilden helt. På bara några veckor har Arday gått från att vara upphöjd och omhuldad till att vara djupt ifrågasatt och anklagad för fusk. Timingen är anmärkningsvärd då hans självbiografi ”Great and Unfortunate Things” var planerad att ges ut bara några veckor efter att anklagelserna blev offentliga.

Frågetecknen kring Ardays påståenden om sitt liv är många och allvarliga. Han har enligt uppgift hävdat att han dragit in 5,5 miljoner pund till välgörenhet, sprungit 30 olika maraton på 35 dagar och löpt drygt 48 mil på tre dagar. Han har även sagt att någon lagt ett avhugget grishuvud utanför hans dörr som en hotelse, och att han medverkat i dokumentärserien Seven Up! – en serie som startade innan han ens var född. Ingen av dessa uppgifter har kunnat beläggas.

Problemet sträcker sig dock längre än frågetecken kring hans personliga berättelse. Det visar sig att delar av Ardays forskning redan ifrågasattes 2024, då av Nathan Cofnas, en kontroversiell forskare och doktor i filosofi. Cofnas hävdade att Ardays doktorsavhandling från 2015, då han tog sin examen i pedagogik vid John Moores university i Liverpool, innehåller över 100 passager som är rena plagiat. Arday har även tvingats publicera rättelser i två olika akademiska tidskrifter.

Arday har medgett felen i sina tidiga arbeten och tillskrivit bristerna sin autism och vad han beskriver som bristfällig handledning under forskarutbildningen. Liverpools universitet, som utrett anklagelserna, friade Arday och menade att de fel som begåtts var ”ärliga och rimliga”.

Ardays forskning har fokuserat på hur högre utbildningar kan demokratiseras och bli mer inkluderande för etniska minoriteter och personer med neurodiversitet, det vill säga personer med diagnoser som adhd, autism och dyslexi. Detta forskningsfält har blivit alltmer relevant i den pågående debatten om mångfald och inkludering inom akademin.

Konflikten har fått en extra dimension genom hans främsta kritiker Nathan Cofnas bakgrund och åsikter. Cofnas kallar sig själv ”rasrealist” och har vid Cambridge drivit tesen att i en strikt meritokrati skulle andelen svarta lärare vid Harvard vara i princip noll procent. Han har uttalat att diskutera biologiska skillnader när det gäller begåvning är svårt sedan andra världskriget eftersom det påminner så starkt om nazism.

De motsatta utgångspunkterna hos Arday och Cofnas har gjort fallet till något mer än en akademisk integritetsfråga. Det har blivit en symbol i det som kallas för ”kulturkrig” inom universitetsvärlden. Enligt en nyligen publicerad artikel i The Guardian kan det faktum att Ardays främsta kritiker hyser kontroversiella åsikter om ras ha lett till att Cambridge tagit honom i försvar. Universitetet kallade anklagelserna för en ”avskyvärd smutskastningskampanj för att undergräva hans trovärdighet” och menade att han är världsledande inom sitt forskningsområde – utbildningssociologi.

Nu finns det två tydliga läger i debatten. Det ena menar att det inte går att belägga alla Ardays påståenden om sitt liv och att det är legitimt att ifrågasätta honom. Det andra anser att granskningen av honom är oproportionerlig och ovanligt hård just för att han är svart.

Biografin skulle ges ut som planerat, men hur många av uppgifterna om hans påstådda bravader som har modifierats vill förlaget inte kommentera. New York Times har dock ställt in en planerad intervju med honom inför boklanseringen.

Det råder delade meningar om huruvida det hela är en iscensatt PR-kampanj för boken eller en journalistisk, fristående granskning med anledning av att den snart släpps. Oavsett vilket har historien – och därmed boken – i alla fall fått enorm uppmärksamhet.

I onsdags kväll meddelade Jason Arday att han lämnar Cambridge efter att universitetet beslutat att inleda en ny utredning. Han behöver tid att läka, sa han till The Telegraph. Fallet lyfter viktiga frågor om akademisk integritet, hur universitet hanterar mångfaldsfrågor och var gränsen går mellan legitim granskning och smutskastning.