Rysslandsexpert: Sprickan är början på slutet för Putin

I dagarna som omger Rysslands årliga segerdag har ett nytt kapitel skrivits i landets krigsnarativ. Segerdagen den 9 maj, som traditionellt firar Sovjetunionens seger över Nazityskland under andra världskriget, framstod i år som en skugga av tidigare firanden.

För första gången på nästan två decennier genomfördes den storslagna paraden på Röda torget utan stridsvagnar och robotsystem. Tidigare år har paraden fungerat som ett skyltfönster för rysk militärmakt – förra året deltog över 11 000 soldater och mer än 150 militärfordon och vapensystem. Årets nedbantade version tolkas av flera bedömare som ett potentiellt tecken på svaghet.

Vladimir Putins tal vid ceremonin avvek också från de senaste årens mönster. Istället för att fokusera på kriget i Ukraina, som har dominerat hans retorik sedan invasionen 2022, återgick presidenten till att huvudsakligen tala om Sovjetunionens segrar under andra världskriget.

”Putin hade ingenting att säga om kriget i Ukraina”, säger Stefan Ingvarsson, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier på Utrikespolitiska institutet. ”Det finns ingen seger att spinna på och det går inte heller att förklara vad kriget faktiskt går ut på.”

Enligt Ingvarsson står Putin inför en växande utmaning med att motivera kriget för den ryska befolkningen. ”En allt större del av det ryska samhället förstår inte varför kriget behöver pågå så här länge och varför det är så kostsamt”, förklarar han.

Paradoxalt nog har Putin själv skapat denna situation genom att konsekvent jämföra den nuvarande konflikten med Sovjetunionens kamp under andra världskriget – ett narrativ som nu vänds mot honom. Den fullskaliga invasionen av Ukraina har nu pågått längre än Sovjetunionens direkta inblandning i andra världskriget, vilket gör jämförelsen problematisk för regimen.

”Frontlinjen står still och trots att man har skickat tiotusentals soldater till döden har det handlat om kilometer och inga avgörande förändringar i kriget”, påpekar Ingvarsson.

Samtidigt finns inga tecken på minskad försvarsvilja i Ukraina. Enligt analytiker stöder fortfarande en tydlig majoritet av ukrainarna motståndet mot den ryska invasionen, trots de enorma uppoffringar som kriget inneburit för landet.

En annan anmärkningsvärd aspekt av årets firande var säkerhetsarrangemangen. För att kunna genomföra paraden efterfrågades ett tillfälligt eldupphör, något som både Ukraina och Ryssland inledningsvis respekterade. Detta tolkas av Ingvarsson som ett svaghetstecken.

”Att han inte kunde säkerställa säkerheten på Röda torget utan att be Zelenskyj och Trump om ett eldupphör, det är en spricka. Och i det ögonblick som det uppstår en spricka i bilden av honom som en självtillräcklig makthavare, så börjar slutet”, säger Ingvarsson.

Den ökade oron för drönarattacker mot ryska städer har skapat en ny verklighet för den ryska ledningen. Tidigare har Kreml kunnat hålla kriget på avstånd från det ryska kärnlandet, men med ökad ukrainsk förmåga att genomföra attacker djupt inne på ryskt territorium förändras dynamiken i konflikten.

Putins framträdande inför en större folksamling var också ovanligt, med tanke på presidentens tendens att isolera sig av säkerhetsskäl under de senaste åren. Den ökade sårbarheten markerar en signifikant förändring i hur presidenten måste förhålla sig till offentliga framträdanden.

Enligt Ingvarsson kan denna segerdagsparad komma att ses som en historisk vändpunkt: ”När vi skriver historien om Vladimir Putin är jag övertygad om att 9 maj 2024 kommer att nämnas som en av de punkterna. När han inte kan garantera säkerheten på Röda torget är allting han indirekt lovat det ryska samhället ett korthus och det är svårt att komma tillbaka från en sådan prestigeförlust.”

Utvecklingen speglar de växande utmaningar som det ryska ledarskapet står inför efter mer än två års krig i Ukraina – ett krig som inte visar några tecken på att leverera de snabba resultat som Kreml initialt utlovade den ryska befolkningen.