Sandra Stiskalo: Tony Blair är trots allt omöjlig att slita blicken från

I en ambitiös dokumentär skildras den förre brittiske premiärministern Tony Blair som en inflytelserik global aktör med en karisma som få andra politiska ledare besitter. Men dokumentären väcker frågor om hur väl den balanserar Blairs personliga utstrålning mot en saklig granskning av hans politiska arv.

Filmen, som producerats med betydande ekonomiska resurser, följer Blairs karriär från hans tid som Labourledare genom de tio åren vid makten och hans senare verksamhet på den internationella arenan. Den visuellt slående produktionen placerar konsekvent Blair i centrum av världspolitikens stora skeenden.

För brittiska tittare representerar Blair en komplex politisk figur. Under sin tid som premiärminister (1997-2007) transformerade han Labour från ett traditionellt vänsterparti till ”New Labour” med en mer centrumpolitisk inriktning som gav partiet tre raka valsegrar. Denna framgång överskuggas dock fortfarande av kontroverserna kring Irakkriget.

Dokumentären belyser Blairs förmåga att navigera internationella kriser och bygga relationer med världsledare som Bill Clinton och George W. Bush. Hans diplomatiska förmåga framhävs som exceptionell, särskilt i fredsprocessen i Nordirland som kulminerade i Långfredagsavtalet 1998.

Men kritiker menar att filmen inte i tillräcklig utsträckning granskar de mer kontroversiella aspekterna av Blairs eftermäle. Besluten kring Irakkriget 2003, som baserades på felaktiga underrättelseuppgifter om massförstörelsevapen, fortsätter att kasta en lång skugga över hans politiska gärning.

Efter sin avgång har Blair byggt upp en omfattande verksamhet som global rådgivare genom Tony Blair Institute for Global Change. Hans arbete har innefattat rådgivning till flera regeringar, bland annat i Kazakstan och andra länder med tveksamma demokratiska meriter, något som väckt frågor om hans värderingar och prioriteringar.

Flera politiska analytiker påpekar att dokumentären tenderar att lägga större vikt vid Blairs karismatiska framtoning än vid de faktiska resultaten av hans politik. Statsvetaren Maria Andersson vid Stockholms universitet kommenterar: ”Det finns en tendens i moderna politiska dokumentärer att fokusera på personligheter snarare än policy. Blairs fall är särskilt intressant eftersom hans personliga charm ofta överskuggat den mer nyanserade debatten om hans politiska beslut.”

I Storbritannien är befolkningen fortsatt delad i synen på Blair. Medan många uppskattar den ekonomiska stabilitet och de sociala reformer som genomfördes under hans tid vid makten, finns det fortfarande stark kritik mot hans utrikespolitiska beslut, särskilt alliansen med USA i kriget mot terrorn.

Dokumentären berör också Blairs förhållande till media, som var banbrytande för sin tid. Hans kommunikationsteam under ledning av Alastair Campbell revolutionerade politisk kommunikation i Storbritannien, med ett starkt fokus på mediehantering och budskapsformulering.

Filmens producenter försvarar sitt perspektiv och menar att de strävat efter att ge en balanserad bild av Blair som statsman. Regissören James Wilson säger i en intervju: ”Vår avsikt var att utforska komplexiteten i modern politisk ledarskap genom Blairs exempel, inte att göra en hagiografi eller en nidbild.”

För svenska tittare erbjuder dokumentären en intressant inblick i brittisk politik och internationella relationer från sent 1990-tal till idag. Perioden sammanfaller med Sveriges EU-inträde och fördjupade europeiska samarbeten, där Blair spelade en viktig roll som brobyggare mellan Europa och USA.

Filmens visuella språk är imponerande, med väl valt arkivmaterial och exklusiva intervjuer med nyckelpersoner från Blairs era, inklusive internationella ledare och inre cirkelns medarbetare. Den tekniska produktionskvaliteten speglar de omfattande resurser som lagts på projektet.

Trots dokumentärens uppenbara kvaliteter kvarstår frågan om hur väl den lyckas balansera Blairs personliga karisma mot en djupare analys av hans politiska beslut och deras långsiktiga konsekvenser. För tittare som söker en fullständig förståelse av Tony Blairs komplexa arv kan filmen behöva kompletteras med mer kritiska perspektiv.