Korv, scones och John Travolta – här är kungamötena vi minns

Efter 250 års självständighet välkomnar USA den brittiska monarkin

250 år efter att de nordamerikanska kolonierna förklarade sin självständighet från Storbritannien anländer kung Charles III och drottning Camilla till USA för ett fyra dagar långt statsbesök. Besöket syftar till att både högtidlighålla minnet av den historiska skilsmässan och samtidigt vårda den särskilda – om än för tillfället något ansträngda – relationen mellan länderna.

President Donald Trump har uttryckt stor entusiasm inför det kungliga besöket och hyllar specifikt kungens mod. Denna fascination för brittiska kungligheter är ingen nyhet i amerikansk politik – genom historien har många presidenters ögon lyst upp i närvaron av brittiska regenter. Dessa möten har varierat från hjärtliga sammankomster till ibland obekväma kulturkrockar.

I skuggan av ett annalkande världskrig genomfördes 1939 det första brittiska kungabesöket på amerikansk mark. Kung George VI besökte USA när Hitler redan hade invaderat Tjeckoslovakien och hotade Polen. Storbritannien hade utlovat försvar av Polen men var i stort behov av amerikanska flygplan, vapen och ammunition.

President Franklin D. Roosevelt välkomnade kungen och hans hustru, drottning Elizabeth (senare känd som Queen Mother), till sitt privata hem Top Cottage norr om New York. Under besöket fick kungen för första gången smaka på den amerikanska nationalrätten – korv med bröd. ”KING TRIES HOT DOG AND ASKS FOR MORE” (Kungen provar varmkorv och ber om mer), rapporterade New York Times dagen därpå.

Besökets diplomatiska effekt dröjde dock. Först efter Nazitysklands invasion av Polen hävde kongressen sitt vapenembargo, och det skulle ta ytterligare tid innan USA började skicka större mängder ammunition till Storbritannien.

Efter Suezkrisen 1956, då relationerna mellan länderna var ansträngda efter att USA tvingat Storbritannien, Frankrike och Israel till en pinsam reträtt från Egypten, reste den då 31-åriga drottning Elizabeth II till USA 1957. Syftet var försoning och att rädda det goda som fanns kvar av Storbritanniens internationella anseende.

President Dwight D. Eisenhower visade storsinthet och förklarade i sitt välkomsttal att vänskapen mellan länderna bestått trots krisen. Han fattade snabbt tycke för den unga drottningen och besökte henne två år senare på Balmoral i de skotska högländerna. När drottningen senare såg en tidningsbild där Eisenhower grillade vaktel, mindes hon hans förtjusning i hennes skotska pannkakor och skickade honom ett handskrivet recept på ”drop scones”.

Ett av de mer okonventionella mötena mellan amerikanska presidenter och brittiska kungligheter ägde rum 1977. Den då nyvalde presidenten Jimmy Carter blev bjuden på middag på Buckingham Palace tillsammans med andra Nato-ledare och toppchefer. När middagen avslutades gick Carter fram till drottningmodern för att ta farväl.

Trots att etiketten föreskriver en lätt bugning och möjligen ett handslag, ska Carter ha tackat för middagen med en kyss. Enligt Daily Mirror tog drottningmodern ”ett rejält steg bakåt” och ska senare ha kommenterat: ”Han är den ende man som, sedan min kära make gick bort, har haft fräckheten att kyssa mig på munnen.” Carter har dock förnekat att han skulle ha varit så närgången och hävdar att han endast kysste henne på kinden.

Ett mer harmoniskt kulturmöte skedde 1985 när kronprinsparet Charles och Diana besökte Washington. First Lady Nancy Reagan hade arrangerat en stjärnspäckad tillställning i Vita huset, dit även skådespelaren John Travolta var inbjuden. När prinsessan Diana lät antyda att hon gärna skulle dansa med Travolta, uppmuntrade Nancy Reagan honom att bjuda upp prinsessan.

Det blev ett ikoniskt ögonblick när de dansade till musik från ”Saturday Night Fever” och ”You’re the One That I Want” – hon i en midnattsblå sammetsklänning, han i smoking. Bilderna på paret som tycktes ha ögon endast för varandra spreds världen över. Även om händelsen kanske inte hade någon avgörande diplomatisk betydelse, blev den ett popkulturellt ögongodis som lever kvar i det kollektiva minnet.

När kung Charles III nu anländer till USA fortsätter den långa traditionen av kungliga besök som både påminner om ländernas gemensamma historia och bekräftar deras fortsatta samarbete, trots historiska skiljelinjer och tillfälliga meningsskiljaktigheter.