Venezuela har drabbats av två extremt kraftiga jordbävningar med bara en minuts mellanrum, de värsta skalven i landet på över hundra år. De två jordbävningarna inträffade sent på onsdagskvällen lokal tid, klockan 18.04 respektive 18.05, och enligt den amerikanska jordbävningsmyndigheten USGS uppmättes det första skalvet till magnitud 7,2 och det andra till 7,5. Epicentren för de båda skalven ligger endast omkring fem kilometer från varandra.

Att två så kraftiga jordbävningar inträffar så tätt i både tid och rum är en mycket ovanlig händelse. Ari Tryggvason, professor på Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet, förklarar att den första jordbävningen sannolikt har ökat spänningen i marken så mycket att den andra utlösts som en direkt följd.

”Det händer att det inträffar dubbeljordbävningar, men det är väldigt ovanligt. Min gissning är att den första har ökat spänningen i marken så att den andra utlösts”, säger Tryggvason. Han beskriver senare det första skalvet som ett förskalv till det andra, vilket är en ytterligare märklig omständighet.

Båda jordbävningarna har inträffat på samma förkastning mellan den karibiska plattan och den sydamerikanska plattan, ett känt seismiskt aktivt område där tektoniska plattor möts. Venezuela ligger i en jordbävningszon där större skalv historiskt har inträffat med omkring 200 års mellanrum.

Det som gör dessa jordbävningar särskilt farliga är att de varit grunda, med epicenter på omkring 10 respektive 20 kilometers djup. Grunda jordbävningar tenderar att vara betydligt mer våldsamma och destruktiva vid ytan än djupare skalv av samma magnitud.

Hittills har myndigheterna rapporterat ett 40-tal omkomna och omkring 700 skadade, men dessa siffror befaras vara kraftigt underskattade. De datamodeller som USGS använder för att förutse effekterna av jordbävningar pekar i första hand på upp till 10 000 dödsfall, men det kan röra sig om tiotusentals omkomna. Omkring 800 000 människor bor i det område där skakningarna var som värst.

Enligt Tryggvason är det illavarslande att det gått åtta timmar sedan katastrofen inträffade utan att mer information kommit fram om effekterna närmare skalvens centrum. Detta kan tyda på stor förödelse i dessa områden, möjligen med kollapsad infrastruktur som försvårar kommunikation och rapportering.

De datamodeller som används har funnits i över 20 år och fungerar generellt bra globalt, men kan ibland slå fel om det finns lokala faktorer som inte beaktats. Kvaliteten på byggnaderna spelar en avgörande roll för överlevnaden. Människor i väl konstruerade hus har goda chanser att överleva denna typ av skalv, medan sämre bebyggelse ofta kollapsar med katastrofala följder.

Björn Lund, universitetslektor i seismologi vid Uppsala universitet, drar paralleller till den förödande jordbävningen i Haiti 2010 som dödade över 200 000 människor. Den händelsen liknade den aktuella situationen på flera sätt: storleken på skalvet, att det skedde i ett tätbefolkat område och i ett kustområde med mjuka bergarter som förstärker rörelserna i jordytan.

”Jag hoppas att det inte blir lika illa. Men med jordbävningar som inträffar i tätbefolkade områden blir det alltid stora skador”, säger Lund.

Efter ett stort skalv ökar risken för ytterligare stora jordbävningar. Dessutom väntas en stor mängd efterskalv som kan vara besvärliga och farliga för räddningspersonal som arbetar med att hitta överlevande och återställa infrastruktur.

Historiskt sett är onsdagens jordbävningar de värsta som drabbat Venezuela på över ett sekel. Den senaste stora jordbävningen inträffade 1967 då flera hundra människor dog. År 1812 drabbades landet av en jordbävning med magnituden mellan 7,1 och 7,7 som jämnade huvudstaden Caracas med marken och dödade omkring 20 000 människor.

Venezuela ligger i ett seismiskt aktivt område där den karibiska plattan och den sydamerikanska plattan möts, vilket skapar en konstant geologisk spänning. Större jordbävningar brukar inträffa med omkring 200 års mellanrum i regionen, vilket gör denna händelse till en påminnelse om de naturkrafter som kontinuerligt formar och hotar områden längs tektoniska plattgränser.