Simon Campanello: ”Cykeln ansågs göra kvinnor infertila, maskulina och fula”

I slutet av 1800-talet när cykeln blev alltmer populär spreds alarmerande varningar om ett påhittat medicinskt tillstånd kallat ”cykelansikte”. Kvinnor som cyklade riskerade enligt dessa påståenden att drabbas av nervsammanbrott och vanställda ansiktsdrag. Enligt en artikel i New Zealand Geographic från 1908 kunde cyklandet leda till ”avvikelser från de kvinnliga skönhetsidealen som får en snygg kvinna att se maskulin ut och en oansenlig kvinna att se intensivt ful ut”.

Varningarna kom från en liten grupp läkare, journalister och motståndare till kvinnosaken. De hävdade dessutom att cykelsadelns tryck mot kvinnans underliv kunde orsaka infertilitet, och att cyklande under graviditeten skulle kunna leda till fosterskador och amningsproblem.

Dessa påståenden saknade naturligtvis vetenskaplig grund, men exemplifierar hur ett fåtal högljudda röster kan skapa utbredd oro kring ny teknik. Detta framgår av en ny forskningsstudie publicerad i den vetenskapliga tidskriften New Zealand Medical Journal.

Forskarna bakom studien identifierar även andra historiska exempel på liknande ”teknikpanik”. Ett sådant fall var ”telefontinnitus”, där tidiga telefonoperatörer påstods riskera att utveckla nervös överkänslighet, surrande ljud i öronen, yrsel och neuralgiska smärtor. Detta beskrevs i en artikel i British Medical Journal redan 1889.

Ett annat exempel var diagnosen ”järnvägsryggrad” (”railway spine”), som skulle ha drabbat många av de tidiga tågresenärerna och påstods orsaka kronisk smärta och andra krämpor.

Forskarna pekar på ett återkommande mönster i hur dessa pseudomedicinska diagnoser fick fäste hos allmänheten. Det började ofta med ett fåtal alarmister, inte sällan med läkares auktoritet, som kom med överdrivna varningar som sedan spreds i dåtidens tidningar.

Detta mönster återfinns även i dagens samhälle, menar forskarna. Nya tekniska innovationer möts fortfarande av medicinsk desinformation – exempelvis påståenden om att mobiltelefoner och wifi-nätverk orsakar strålningssjuka, att människor kan bli överkänsliga mot signaler från 5G-master, eller de många olika symptom som påstås uppkomma av att bo nära vindkraftverk.

Den stora skillnaden i dag är spridningshastigheten. Sociala medier gör att myter sprids snabbare, och det krävs inte längre i samma utsträckning en doktorstitel eller en etablerad publikation för att få genomslag för sina påståenden.

Hur bör vi då bemöta dessa moderna motsvarigheter till ”cykelansikte”? Forskarna förespråkar en empatisk inställning. De anser att vårdpersonal bör bekräfta patienters oro, även när den saknar vetenskaplig grund, men samtidigt kan använda historiska exempel som cykelansiktet för att visa hur människor i alla tider har känt oro inför nya, svårbegripliga fenomen.

Vidare rekommenderar forskarna ett utökat samarbete mellan sjukvård, forskning och sociala medieföretag. De föreslår att informativa videor från trovärdiga källor bör prioriteras i sökresultaten för den som söker medicinsk information online.

En intressant diagnos som forskarna avfärdar som påhittad är ”cykelmani”, som beskrevs som en kronisk psykos som orsakar en onaturlig besatthet av cykling och leder till ökat risktagande. Trots att forskarna avfärdar denna diagnos som ovetenskaplig, kan många nutida fotgängare säkert känna igen fenomenet när de möter grupper av hängivna cyklister på vägarna.

Studien belyser ett viktigt fenomen i gränslandet mellan teknikutveckling, hälsoinformation och människors rädsla för det okända. Historiskt sett har många tekniska innovationer som i dag tas för givna – som cyklar, telefoner och tåg – initialt mötts av rädsla och pseudovetenskapliga varningar.

I takt med att ny teknik fortsätter att utvecklas och implementeras i allt snabbare takt, blir förmågan att skilja mellan legitima hälsorisker och ogrundad rädsla allt viktigare. Forskarna bakom studien understryker vikten av saklig information, kritiskt tänkande och historisk medvetenhet för att navigera i ett landskap där medicinska myter kan spridas med ljusets hastighet via digitala kanaler.

Samtidigt betonar de att oro och rädsla är naturliga mänskliga reaktioner på det nya och okända, och att bemöta dessa känslor med respekt och empati är avgörande för att bygga förtroende och motverka fortsatt spridning av medicinska myter.